Som att cykla/

Söndag kväll. I morgon börjar skolan igen. Hade såklart tusen planer för jullovet som aldrig blev av. Tog inte många dagar innan jag insåg hur nära jag varit på att krascha helt innan lovet, hade inte så mycket till val än att släppa allt för några veckor. 9:00 sharp påbörjar jag min ARU (Ansvarig Reklamutgivare) certifiering – tentamen är dagen innan jag åker till Berlin. Just nu sitter jag och skriver ner ord jag inte förstår, men misstänker att jag kommer behöva. Boken är alltså öppnad, kalendern ifylld och markeringspennan framme. I min kalender har jag en post-it från Manfred som jag fick under en feed back session, den är så himla bra att ha just precis där. För den påminner mig om att jag klarar vad som helst och att jag är på precis rätt plats – när kalenderns yta börjar tryta.

Idag hämtade jag ut min super high tec vattenflaska på posten också – har lovat mig själv att bli bättre på att dricka vatten, att alltid ha en flaska med mig. Har köpt otaliga LOKA och glömt flaskan, så nu inbillar jag mig att jag skall vara rädd och kompis med den här flaskan. Dock är den ju lika hög som mitt block (0,6 L my ass) We’ll make it work.

När jag kom hem från Malmö hade min ojulklapp från W levererats. Den är magisk. Svårt att inte längta till skolan med denna på ryggen.

W frågade mig hur det kändes att gå tillbaka till skolan imorgon, jag svarade “Stressigt” För så känns det faktiskt, nu. Fast jag misstänker att det är som att cykla – när jag väl entrar Berghs imorgon kommer pulsen gå upp och jag kommer leverera på löpande band. Känner mig redo. Redo att förälska mig i skolan. Efter en termin av kläm och känn längtar jag efter en hel del, tvärt emot den känslan jag hade innan jul – då jag bara ville bort. Bara vara själv. Nu saknar jag istället att ha dem kring mig, i morgon ses vi. I morgon börjar slutet.

/K

Back to school tomorrow.

Den sociala kondomen/

“Vafan, jag känner mig som en kondom!” Utbrast jag utanför Spy Bar igår.

Det är ingen hemlighet att jag väldigt sällan är ute på klubb, speciellt på Stureplan. Igår var det fantastiskt roligt tills klockan slog tre och alla andra kom dit – då vi istället spenderade två timmar på att försöka hitta varann igen. Hur som helst, det är inte trängsel och för dyr öl detta inlägg skall handla om, utan hur förbannat trött jag blir på synen på tjejkompisen. Inte kompisen, utan just det där förbannade jävla prefixet mitt kön åkallar. Igår var jag ute med fina människor, ett bra sällskap med mycket kärlek. Genuskvoten 50/50.

Jag vet inte om det var för att jag var i mina fulla sinnens bruk som jag noterade detta och blev så upprörd. Det här med att jag som tjej ses som ett direkt hot mot okända honors intentioner med mitt manliga sällskap. Det här med att jag ses som ett enda stort väghinder mot slutmålet. Nog för att jag och mina vänner gärna håller oss fysiskt nära varann, så som man gör om man står någon nära. För mig är det naturligt. Är det stötande? Det jag noterade hur som är, i ett sällskap av en tjej och två killar – hälsades jag inte på (förens min vän som också noterade detta presenterade mig) Däremot så uppmärksammades killkompisen till det utvalda offret direkt. Detta scenario upprepades några gånger till under kvällen och jag kan inte undgå att undra om det är för att jag är tjej? Skulle jag tänka rent spelmässigt skulle jag nog hälsa på tjejkompisen först, för att på en gång klargöra om det var en kompis eller något mer. För mig känns den logiken mer effektiv i jakt sammanhang.

Varför använder vi dessa prefix? Tjej- och killkompisar. Jag personligen gör inte det, och de gånger jag kommer på mig själv med att göra det förbannar jag mig själv. Vad fyller de för funktion i samhället? För det vi egentligen säger är ju:

“Det här är min vän. Hon är en tjej. Trots att vi har samma sexuella läggning så har vi inte en sexuell relation.” Tjejkompis.

Är det verkligen så att tjejer och killar inte kan vara kompisar utan att utforska den sexuella spänningen först? Jag tror absolut att man känner av den naturliga spänningen under korta perioder i början, under den perioden innan man bestämmer sig för att det är en vän – eller mer. Ibland finns den såklart kvar även efter det här beslutet uttalats. Då får vi handla med den efter bästa förmåga. Jag vill egentligen tro att detta är en typ av avvägning vi gör med alla människor, oavsett kön. Jag minns den första gången jag träffade en tjej som jag gjorde den avvägningen med – till min egen förvåning. Det är dock ett annat inlägg. Jag kan själv skämta om hur jag och min bästa vän (som jag var tillsammans med i tre år) bara kan vara vänner för att vi legat redan, för att det inte finns några dolda intentioner. För att vi redan utforskat hela spektrumet av vår relation. Fast å andra sidan sitter jag ju här idag, men ett gäng vänner av manligt kön som jag aldrig vill leva utan – men heller inte ligga med. Så jag vet inte.

Avslutningvis vill jag spy galla över ännu ett prefix, och jag spyr med kärlek – igår fick jag inte se ett sms för att det var “killgrejer” VAFAN. Antingen är det ett sms man inte vill visa, för att förtroendet inte finns där än eller valfri annan anledning – men vad har det att göra med mitt kön? Vad är det i det där meddelandet jag baserat på mitt kön inte skall klara av att se?

/K

I get so sick of tired of prefixes such as girl-friend guy-stuff. That and peoples manners while out on hunts for a partner (if only for one night) Why do we have to point out the sex of out friend? I really don’t get it. A friend is a friend, no matter the sex?

Vuxenpoäng i kolör 36/

Idag skulle jag ätit lunch med ett av de få ex jag faktiskt inte har haft någon kontakt med på många år. En av de killar jag var tillsammans med under spacklade former. Det är ingen hemlighet att jag håller mina föredetta män varmt om hjärtat, jag har som aldrig förstått varför allt måste vara så absolut när det tar slut. Visst behöver man tid ifrån varann, byta vanor och sängpartners – men vännen då? Den som egentligen är hela grundstenen i ett förhållande, varför måste man mista den? Idag är min första pojkvän min bästa vän (också en av de första som fick träffa W) och jag har en god relation till 9/10 av de andra. Jag tror att en god relation till sina gamla kärlekar sänder en god signal till framtida. Jag vill ju påstå att allt annat är något att oroa sig för, även om den inte behöver vara lika nära som min och Johns för att vara god. Min vänner har många gånger hävdat att detta synsätt kommer bli mina relationer fall, jag har då alltid svarat att det kommer komma en dag när jag träffar en man som kan ta mig – och alla mina ex. För att han vet vart han har mig. W vet, och jag älskar honom för det.

Nu blev det dock ingen lunch, han “kom inte loss” – något jag vet alldeles för lite om för att inte tro på. Däremot kunde jag inte rå för att skratta lite åt det, mannen har ju trots alltid aldrig varit särskilt bra på att ställa in i tid. För många, många år sen spenderade jag många eftermiddagar på centralstationen i väntan på hans tåg – medan han bara skulle fixa en sista sak.

Dock gjorde inte detta mig så mycket, åker mycket sällan in till stan på lediga dagar utan att ha en heldag planerad. Blir lätt så när man bor 45 minuter ifrån kalaset. Desutom hittade jag en himla fin bok jag skall visa er någon dag  på Akademibokhandelns rea i väntan på mannen som aldrig kom. W skulle välja klockmodell och efter lunchen skulle jag och mutti först till Mulberry (för att byta hennes julklapp) och sedan på Moderna. iPhone fodralet blev ett skärp och Moderna blev en kylig promenad. Kön på Moderna var bortom denna värd så vi vände i dörren. Jag hade föreslagit att vi skulle äta någonstans billigare än Riche, även om det numera är mer regel än undantag att jag och mutti hamnar där med ett glas rosé (våga vägra vinter) Fast med en lunch mindre + inget moderna kunde jag kosta på mig ändå. Blåbärshonung, har ni ätit det? Helt galet gott.

Innan vi skildes åt hade mutti lagt på minnet att jag ville ha ett läppstift. Jag har aldrig varit ett fan av läppstift. Mycket på grund av att jag rökt lika länge som jag sminkat mig – kladd! Mycket på grund av att jag viker in min överläpp när jag skrattar så allt ändå hamnat på tänderna. Mycket på grund av att jag varit rädd för att känna mig utklädd. Något som egentligen är helt absurt då jag klätt mig skrikigast, knäppast och utöver det minns jag fortfarande hur jag sminkade mig med en alldeles för orange fondation. När det regnade ute, blev det vita sträck i min ansikte – som ett galler. Utklädd måste alltså mer vara en känsla än ett faktum. Hur som helst är detta en fix idé jag fått efter jag fyllt 25, att jag måste skaffa mig en läppstift. Såklart kan jag inte prova mig fram utan måste hitta “min färg” som jag skall leva med tills jag fyller 50 på en gång. Så ikväll drog mutti med mig till Åhléns för att hitta den, den som heter “Lune rousse” (Rouge Coco) Min färg.

Tack snälla rara bästa mutti!

Jag har en annan fix idé om att jag skall ha de här skorna tillsammans med uppkavlade stuprör och lämna läppstiftsmärken på rödvinsglaset – till tonerna av Albin Gromer hela min Berlin vistelse. När jag inte ger allt på praktiken alltså. Bra skorna kvar nu, sen är dagdrömmen komplett.

Förresten känner jag mig inte alls utklädd eller spacklad just nu. Mer oövervinnerlig.

/K

Cancelled lunch plans turned into an awesome book. Followed by watch descision with my man and half a day with my mutti. She gave my a lipstick in a colour I’m now calling my own. Chanels Rouge Coco no 36 “Lune Rousse” – suits my Berlin daydreams just perfect, leaving stains on tiny glases of red wine while listnening to this guy.


Trött #tearsofgaza /

1) Så fastnade jag framför den så otroligt hjärtskärande dokumentären “Tears of Gaza” igår. Trodde hjärtat skulle gå sönder. Somnade precis i slutet av emotionell utmattning. SVT sände den aldrig på play på grund av det grova innehållet (läs söndersprängda barns kroppar) men den finns på youtube. Jag skiter i vem som gjort rätt och fel, ingenting är väl värt att döda för. Jag säger då som Ingeborg (som överlevde andra världskriget) “Jag förstår inte varför de inte bara kan sätta sig ner vid ett bord och prata ut som vuxna människor!”

http://youtu.be/U0WKVhIpgr4

2) Så har jag idag arbetat mitt första (av två) pass sen i augusti. Hade helt glömt hur utslagen man blir av en dag på mitt lilla jobb. Höll på att somna på bussen hem. Däremot var det roligt att vara tillbaka, pussas och kramas lite med människor jag ändå jobbat med i fem år. W jobbar natt och när vi möttes på personalvåningen ikväll kändes det som jag träffade en gammal vän haha! Vi började trots allt som det, kände ju varann i nästan två år innan vi fick rumpan ur och hånglade lite. Så himla knäppt. Bara för att vi för första gången under våra tre år tillsammans har en relation som inte kretsar kring vår gemensamma arbetsplats. Jag hade projektansvar under hela våren/sommaren där och även om jag lämnat över projektet till en annan kollega så var det kul att se hur det artat sig, och få lägga sig i lite igen. Denna gång med mer kött på benen och konkreta verktyg att ta sig fram med (tack Berghs!)

Godnatt

/K

1) SEE “Tears of Gaza” – you need to! 2) I worked my first shift out of two today – forgot how bloody tired you get from working there (but it was good to be back!)

Gömda skatter #Hermés/

Min gammelmoster är min stilförebild. Under min knappa vecka i Malmö stärktes denna insikt ytterligare. “Moa, du är inte sådan som skall klä dig i trender – det passar inte din personlighet.”  sa hon. Sen kan man ju diskutera om det inte är just det som gör en hipster, men ändå – jag tyckte det var hemskt fint sagt. Min gammelmoster spar på allt, även om det mesta byter ägare så småning om. Jag kom hem med en två blusar, en ring, tre scarfs och två koftor – allt vintage.

Hon påminde mig också om denna dyrgrip jag fick för många år sedan, en av hennes Hermés scarfs! Efter lite efterforskningar har vi tagit reda på att denna införskaffades 1963 men är trots detta som ny. Tänk att jag låtit den ligga i mitt nattduksbord (som är genomskinligt och agerar sjal-förvaring) fast å andra sidan fick jag den när jag var ung och inte visste bättre. Hon gav mig ännu en när jag var nere nu, den gav jag dock vidare till Minna – den kändes som den hörde hemma hos henne och sen är jag så oerhört tacksam att hon funnits där för min bästa Ingeborg sedan hon flyttade till Malmö.

Finns såklart en hel del på Etsy också, för er som är sugna.

Tänkte att jag skulle visa er de andra finfina sakerna jag fick, har massa inspiration att blogga just nu! Ingeborg är inspirerande och det har nog helt enkelt smittat av sig. Jag har dock ingen avsikt att vintageblogga, jag vet för lite om sådant – däremot tycker jag att fina saker skall visas upp! Speciellt om de är nygamla saker, som en kamp i ledet mot snabbmatskonsumtion. På tal om det så tycker jag att bloggaren Bryanboy är härligt normbrytande i 9/10 fall – brukar se honom springa runt på stan och jag blir lika glad varje gång. Däremot blir jag så himla ledsen när han skriver saker som dessa (om vi bortser från viss ironi):

Nu kommer han ju inte bränna dem (eller ge bort dem till någon av alla de som direkt anmälde sig som frivilliga) vilket framgår i följande tweet – men det är ju just sådana här uttalanden som får mig att aldrig vilja handla på t ex H&M igen. Bristen på respekt för sina plagg/ägodelar. Slöseriet med pengar. Jag vill ändå tro att man köper något för att man verkligen vill ha det och kan se ett långt och lyckligt liv tillsammans.

Hur resonerar ni?

/K

My aunt reminded me of this vintage Hemés scarf I got from her many, many years ago (FYI – Etsy has some great pieces right now) During this week I got plenty of vintage pieces from her, so happy! She is one of my biggest insperations when it comes to style and all the items I recived makes me feel like a princess. I’m thinking I’ll show them off to you – a minor step in the “fight” against fast food consumtion. It makes me sad when people don’t cherish what they got, for me (now) it seems so silly to buy stuff you don’t intend to love and use for a long time. Such a waste! I adore Bryanboy for his curage to step away from what men “are supposed to” dress like, and I always get so happy when I see him around Stockholm, but this tweet (ignoring it’s irony)… makes me feel a bit hopeless. What do you think? How do you reson when out shopping?

Tumblr 2012/

Det skulle bli så himla långtradigt om jag bara la upp bilder från tumblr hela tiden, så här om natten tog jag tag i att styra upp min gamla sida lite – här hittar ni en hel del Berlin, spinkiga män och konsumtion. Saker som jag tycker om men kanske inte finner passa i någon form av inlägg. Så ni som vill ha insyn i vad jag inspireras av – här har ni allt serverat på ännu ett Josef Frank fat. Enjoy!

/K

Got my tumblr together, it will have a lot of Berlin, skinny men and regular consumption on it. You find it here.