05:15/

Somnade som en stock efter några glas vin hos frissan och lasange hemma. Sov från 20:40 – 00:00 då W kom och väckte för mig att packa. Så nu sitter jag här, 45 min till boarding, på väg till Berlin solo, till en egen lägenhet i ett område jag aldrig varit i. Helt galet egentligen. Att dagen är här, hade ju mötet om min praktik i slutet av Augusti när jag precis börjat på Berghs. Känns som en evighet sen. Mutti hade stockat en kofta till mig, så himla bra. Gigantisk är den – precis som jag vill ha dem. Min ena pappa har en lika dan, känns fint.

Har jag tur hinner jag krama Anna “Minglarn” Melkersson innan hon hoppar på planet till London för sin praktik. Som en äkta produktionsledare ringde jag henne 30 minuter innan hon bett mig, tidspessimisten.

/K

I’m at the airport, waiting to board my flight to Berlin. To my own flat for two weeks in a part of town I never been in. Feels insane that the day is here, had my first meeting in August – when I just started Berghs. Feels like ages ago! I’m excited to get there, to spread those wings of mine a bit further. All in.

Good to go/

Jag har tenta i ARU dagen innan jag åker till Berlin. Detta resulterar i att jag försöker styra upp packningslistan, frisörtid+allmän fåfänga och inköp redan nu, successivt när jag har tid.  Anteckningsboken, kalendern, post-its och så vidare. När jag inte pluggar som en galning. Har ju förstås en hel del utöver detta, men det är ARU som tar mest tid och är intensivast. Svårt att inte gå lös på Etsy nu när CSN kom i dubbel dos, men det känns dumt när jag vet att Europas bästa vintage bor i Berlin. De här två får följa med, det är en sak som är säker.

/K

Since I have a huge exam (and a zillion things besides that) the day before I leave for Berlin I try to get things sorted now, even if it’s (less than) a month until I leave. So I write to-do-to-pack lists everywhere. Two things that is for sure to come with me is the duster coat and the shoes shown above.

Elvis, kosmos och våpet/

Igår somnade jag på soffan, precis som dagen innan – bara det att jag inte tog en”power nap” den här kvällen – utan drog till med solida sex timmars soffsömn. Alltså det jag brukar sova en (bra) normal natt. När jag vaknade strax innan midnatt var jag ändå rätt groggy och tänkte att “YES! Jag skyndar mig i säng så jag kanske somnar om och lyckas sova ordentligt.” Naivt! Jag låg såklart och vred och vände mig i nästan fyra timmar. Vid två på natten bestämde jag mig för att om detta fortsatte till klockan fyra så skulle jag gå upp och göra det jag borde gjort på kvällen: plugga och laga middag. Somnade såklart strax innan fyra. Planen var att gå upp fyra timmar senare och bege mig på möte i skolan klockan tio. Det ville inte varken kosmos eller min man, så jag vaknade såklart prick tio – hemma.

W jobbar nämligen natt igen och då råder snooze förbud. Dessvärre fungerar inte jag under dessa förhållanden, får jag inte snooza kommer jag aldrig att vakna. Så när mitt första alarm av sex går igång mummlas det numera hot att jag måste stänga av alla mina alarm på en gång. Avkyr detta. Han får gärna bada hur många timmar per morgon som helst bara jag får snooza – det är ett löfte.

Försökte döda min snooze brist och besvikelse (på mig själv som lämnat mina gruppmedlemmar alena) med “vintage goes våp” + plugg. Leopard historian är från Humana i Berlin (Ping! Bought in Berlin 1, 2 och 3)  och koftan från Myrorna i Malmö. Hej modeblogg.

Min nya bästa vän läppstiftet gjorde ju susen till glansig leopard och jag kände ändå att jag var på gång, trots att fin-ryggan jag fick av W inte alls vill sammarbeta med allt jag behöver ha med mig till skolan + cirka 1800 sidor marknadsrätt. Tycker om den effekten läppstiftet har på mig – att jag känner mig lite som en kvinnlig bandit i någon femtiotals rulle. Hur som tyckte kosmos inte att jag fått lida nog och såklart var bussjäveln sen. Då kommer min inre Elvis fram istället, se nedan:

Sen kom jag hem, efter eftermiddagslektioner i skolan + två effektiva håltimmar där jag fick undan all läsning tills imorgon. Till min stora glädje låg det ett vadderat kuvert innanför dörren. Min ring! De två ringar jag använder har jag på höger handen, vilket lämnar vänsterhanden lite i skuggan. Så efter en  lång jakt lyckades jag hitta Scape Jewellery på Etsy som gör b la ringar i hamrat silver (precis som min favorit ring skådad på höger hand) till riktigt bra priser. Ush vad nöjd jag är, speciellt med tanke på hur svårt jag brukar ha att hitta ringar som passar mina fosterfingrar – hon gör dem på beställning efter ens mått. Så nu är det perfekt! Tack kosmos, du är förlåten.

Inte nog med att jag har kvar äppelpaj från i förrgår, jag hade ju tänkt laga middag igår så idag har jag tinat bacon att festa loss på + energi att plugga. Vilken kväll!

/K

It’s just another post  containing me blabbering about my day: didn’t get to snooze – so I overslept, my bus was late. I killed my bad energy with going all out vamp (red lips, leopard and heels) Got home, recived my ring i ordered from here, love it! Now I’m going to make myself a kick ass dinner and study, without falling asleep on the couch.

Vuxenpoäng i kolör 36/

Idag skulle jag ätit lunch med ett av de få ex jag faktiskt inte har haft någon kontakt med på många år. En av de killar jag var tillsammans med under spacklade former. Det är ingen hemlighet att jag håller mina föredetta män varmt om hjärtat, jag har som aldrig förstått varför allt måste vara så absolut när det tar slut. Visst behöver man tid ifrån varann, byta vanor och sängpartners – men vännen då? Den som egentligen är hela grundstenen i ett förhållande, varför måste man mista den? Idag är min första pojkvän min bästa vän (också en av de första som fick träffa W) och jag har en god relation till 9/10 av de andra. Jag tror att en god relation till sina gamla kärlekar sänder en god signal till framtida. Jag vill ju påstå att allt annat är något att oroa sig för, även om den inte behöver vara lika nära som min och Johns för att vara god. Min vänner har många gånger hävdat att detta synsätt kommer bli mina relationer fall, jag har då alltid svarat att det kommer komma en dag när jag träffar en man som kan ta mig – och alla mina ex. För att han vet vart han har mig. W vet, och jag älskar honom för det.

Nu blev det dock ingen lunch, han “kom inte loss” – något jag vet alldeles för lite om för att inte tro på. Däremot kunde jag inte rå för att skratta lite åt det, mannen har ju trots alltid aldrig varit särskilt bra på att ställa in i tid. För många, många år sen spenderade jag många eftermiddagar på centralstationen i väntan på hans tåg – medan han bara skulle fixa en sista sak.

Dock gjorde inte detta mig så mycket, åker mycket sällan in till stan på lediga dagar utan att ha en heldag planerad. Blir lätt så när man bor 45 minuter ifrån kalaset. Desutom hittade jag en himla fin bok jag skall visa er någon dag  på Akademibokhandelns rea i väntan på mannen som aldrig kom. W skulle välja klockmodell och efter lunchen skulle jag och mutti först till Mulberry (för att byta hennes julklapp) och sedan på Moderna. iPhone fodralet blev ett skärp och Moderna blev en kylig promenad. Kön på Moderna var bortom denna värd så vi vände i dörren. Jag hade föreslagit att vi skulle äta någonstans billigare än Riche, även om det numera är mer regel än undantag att jag och mutti hamnar där med ett glas rosé (våga vägra vinter) Fast med en lunch mindre + inget moderna kunde jag kosta på mig ändå. Blåbärshonung, har ni ätit det? Helt galet gott.

Innan vi skildes åt hade mutti lagt på minnet att jag ville ha ett läppstift. Jag har aldrig varit ett fan av läppstift. Mycket på grund av att jag rökt lika länge som jag sminkat mig – kladd! Mycket på grund av att jag viker in min överläpp när jag skrattar så allt ändå hamnat på tänderna. Mycket på grund av att jag varit rädd för att känna mig utklädd. Något som egentligen är helt absurt då jag klätt mig skrikigast, knäppast och utöver det minns jag fortfarande hur jag sminkade mig med en alldeles för orange fondation. När det regnade ute, blev det vita sträck i min ansikte – som ett galler. Utklädd måste alltså mer vara en känsla än ett faktum. Hur som helst är detta en fix idé jag fått efter jag fyllt 25, att jag måste skaffa mig en läppstift. Såklart kan jag inte prova mig fram utan måste hitta “min färg” som jag skall leva med tills jag fyller 50 på en gång. Så ikväll drog mutti med mig till Åhléns för att hitta den, den som heter “Lune rousse” (Rouge Coco) Min färg.

Tack snälla rara bästa mutti!

Jag har en annan fix idé om att jag skall ha de här skorna tillsammans med uppkavlade stuprör och lämna läppstiftsmärken på rödvinsglaset – till tonerna av Albin Gromer hela min Berlin vistelse. När jag inte ger allt på praktiken alltså. Bra skorna kvar nu, sen är dagdrömmen komplett.

Förresten känner jag mig inte alls utklädd eller spacklad just nu. Mer oövervinnerlig.

/K

Cancelled lunch plans turned into an awesome book. Followed by watch descision with my man and half a day with my mutti. She gave my a lipstick in a colour I’m now calling my own. Chanels Rouge Coco no 36 “Lune Rousse” – suits my Berlin daydreams just perfect, leaving stains on tiny glases of red wine while listnening to this guy.


Godmorgon framtiden/

Sömnlös i luften. Igår lyckades jag med bedriften att kasta ner nycklarna i brevinkastet med busskortet på andra sidan dörren, oerhört drygt att behöva sms:a sig till Hässelby > Gröndal > centralen och så småningom centralen > Hässelby. Kunde inte sova när jag kom till muttis lägenhet, fastnade med ritplattan och dokumentärer. Vilket såklart resulterade i att när jag väl somnade sov jag en timme för länge och fick kasta mig mot Arlanda. Eller nu överdrev jag, som den sanna tidspessimist Hässelby gjort mig till (och i sant projektledarmanér)  hade jag en timmes marginal ändå, och var sedemera en timme tidig till sista check-in. Oh well, har man jullov så har man.

Nu sitter jag hur som helst on ze airplane – in ze air! Godmorgon framtiden, wifi på planet! Helt galet ju. En annan galen grej är att jag är ensam på nödutgångs-raden vilket alltså innebär benutrymme åt alla håll. Andra sidan är också solo, medan resten av planet är knökfullt. Hur går detta ihop? Detta är ju “the golden seats”, lite som mitten fyra + framåt + vid fönstret på tunnelbanan. Kanske räds de för det enorma ansvar jag just nu besitter, det är ju ändå jag som skall leda flykten om vi störtar. No worries, projektledaren är här – alltid för tidig och alltid redo. Däremot var det inte så poppis att använda mina tomma förvaringsutrymmen som skoställ – tydligen måste jag ha skorna på om jag skall rädda ett helt plan.

Minna möter upp mig med sängkläder och sällskap när jag landat. Tänker att jag måste äta något innan jag äntrar Moster Ingeborgs mansion. Sönmbrist + tom mage = total subba. Kostar falafelrulle med pommes i fortfarande tio kronor i Malmö?

Även om det inte riktigt är där och jag inte riktigt har råd så känns det bra att rent fysiskt vara närmare Berlin. Beroende på kostnad skall jag försöka ta mig över till Köpenhamn, var länge sen vi sågs nu! Skall fortsätta läsa boken jag fick av Ingeborg i födelsedagspresent “Berlin på 8 kapitel” av Carl-Johan Vallgren, är på kapitel två  och än så länge namedroppar han bara massa herrar från första och andra världskriget… Förhoppningsvis blir det lite mindre hybris och mer hands on snart.

Landar om 20 minuter, lär bli full rulle idag men förhoppningsvis ses vi ikväll. Tack för att ni finns!

/K

I’m up in the air! Crazyness – Norweigan has wifi on their plaines. Hello future! I have the whole emergancy exit row to myself so I have an insane amount of leg space. I need to sleep and if this flight wouldn’t been so short (1 hour Stockholm – Malmö) I would have been asleep long ago. I’m guessing my day will be full of my aunt and friends but I’ll try to tune in later tonight, thank you for being here!

Föda för kreativiteten/

En ritplatta och Moleskins Berlin notebook får bli investeringar till våren, eller är det för sent att konvertera till julfirare?

/K

I’m going to get myself a Wacom Bamboo and Moleskins Berlin notebook this spring, to keep all elements of creativity going.

Berlin T minus 51/

Jag går under just nu – biljetten till Berlin är bokad!

08:05 lördagen den elfte februari ses vi igen, den här gången stannar jag i 15 dagar.Jag är så lycklig att jag inte vet vad jag skall ta vägen, dels att få jobba lite “på riktigt” + att W kommer ner en helg i halvtid också. Så himla bra. Jag jagar boende och vill verkligen ha en helt egen lägenhet under de veckorna, så jag kan prova på att faktiskt leva där. Blir inte samma sak på något hostel med backpackers. Svårt att inte glida in på vanliga bostadssidorna, de jag sparat för framtiden. En sak i taget. En dröm i taget.

Jag vill åka NU!

/K

Berlin internship T minus 51 days.

Måndag mitt i veckan/

Look it’s alive! Lite mörkare, lite kortare – oerhört mycket fräschare. Vilken otroligt fjompig jävla mening det där blev, även om den stämmer.

Som plåster på (mag)såren a’ avbokning av fel tid fick jag nya produkter helt gratis. Sara har ju lyckats med konststycket att fylla en hylla med produkter hemma hos mig, jag som tyckte balsam var överkurs för 1,5 år sen. Hon är egentligen bara sjukt smart, för hon vet ju att om jag sen fastnar för produkten prackar jag ju på halva min bekantskaps krets den, seeding! Fast jag är ju tacksamt offer också för den delen, hon pillar in något grojs i mitt hår – jag tycker det ser superenkelt ut och köper med mig hem. The end.

Min presentation gick hur bra som helst, nästan lite för bra. Vill ju inte bli bekväm, vill hålla mig på tårna och leverera ännu bättre på slutpresentationen om 13 dagar. Då skall vi dock rikta in oss mot barn – min akilleshäl. Så är det någon där ute som råkar vara i kontakt med barn 8-10 skulle jag behöva din hjälp! Jag är hemsk med barn i dessa åldrar och kommer antagligen ge dem men för livet vid närmare interaktion.

Fast dagens största händelse var egentligen att få komma upp till Acnes kontor och se den nästan klara versionen av “Liam och Fiffilurerna” som snart släpps på iPad. Det är en interaktiv barnbok av Mike-Ali, som jag arbetat med vid sidan av allt annat sedan start. Det är Mike-Alis historia och bilder, men jag står som “Copy ” vilket är helt galet fett. Stolt kompis och stolt ego. Lovar att hojta när den är out and about.

Fick träffa halva “Team Berlin” också, känns alltid lite mer på riktigt när vi ses. Praktik T minus 67 dagar. Konstigt att börja veckan på en onsdag, allt blir så bakvänt – men mest mer stressat.

/K

Awesome wednesday overall, my hair is alive and almost kicking again + I got loads of freebies because my booking got messed up. My pitch went very well and I’m no officially the Copywriter of/on the inteactive version of  “Liam and the Fifflers” (se iPad pics above) Just wack to start the week in the middle, hello hectic.