Min vän Emilia är som bekant programledare för Metropol morgon, och varje vecka utmanar programledarna varandra. Den här veckas skulle Emilia spela upp en såpopera scen på spanska – något hon gjorde med bravur. Jag skrattar så jag grinar och jag är så himla glad att jag har vänner som gör sådana här knäppa saker.
/K
My friend Emilia is the host of a radio morningshow – the 3 hosts challenge eachother every week and this week Emilia had to do a scene from a soap opera – in spanish.
Igår körde jag för sista gången på ett rätt så bra tag – körskolan har nämligen samma öppettider som mina skoldagar på Berghs. Så nu blir det att ragga bilar och köra med Herr Karlsson ett år. Efter det åkte jag tillbaka till Stockholm för att bli skolstarts tjusig hos Sara. Här ser ni min inspirationsbild.
Sara hade kompat ut efter min tid, så efter att hon gjort mig supertjusig bytte jag om och gjorde mig i ordning på Björn Axéns toalett. Sen drog vi ut på stan för att döda lite tid innan det var dags att möta upp mina bästa kollegor på Riche lilla bar.
Igår firade vi att jag börjar på Berghs på måndag (!) och sörjde lite att vi inte kommer ses lika frekvent. Som alltid vid sådana tillfällen var det ett bortfall på 50% men vad tusan gör det tänker jag – nu fick jag ju se vilka som är värda att höra av sig till.
Vi lyckades få kantarelltoast även fast den egentligen inte serveras i Lilla baren. Tanken var att vi skulle äta flera rätter men den var så stor och mäktig att det inte fanns en chans att det skulle få plats mer. Galet god är den förresten, 195 kr well spent.
Sen började det trilla in fina människor, jag har så sjukt snygga kollegor
Hanna och Anders aka Converter slog vad om något jag verkligen ser fram emot att beskåda. Vi hade bästa platsen på Lilla. Där satt vi i SEX timmar och bara mös.
Efter några timmar började vi undra var Olle tagit vägen, han skulle ju komma förbi och dricka cava, men skippa maten. “Nej men han sitter i vanliga restaurangen och äter middag med sin fru” sa Emelie. Olle påstod sig ha glömt att vi skulle vara där idag – vi vet inte om vi tror på honom haha. Efter maten vågade han sig över till Lilla ändå.
Jobb-bästis var där såklart. En bild – två favoritmän. Jobb-bästis gjorde succé såklart.
Sen kom Herr Lidman och då kan det ju inte annat än att balla ur.
Vi hade så trevligt att helvetet frös till is höll jag på att skriva, men vi lyckades ändå få in lite av varje igår kväll. Vi var personal från alla avdelningar där – jag minns en av mina första dagar där jag blev ombedd att flytta på mig för att det var “fel färg på västen” vid lunchen. Jag svarade att de fick väl flytta på sig själva om det var så jobbigt att ha mig där. Fyra och ett halv år senare satt vi alla vid samma bord, drack samma vin etc. Great success!
Sen drog jag, Hanna, jobb-bästis, Fison + man med bihang till Soap Bar och dansade på sofforna som om det vore 2003. Någonstans där fick Fison en barstol över sin fot och jag karatevurpade ner för trappan till toaletten – fast det sket vi i och enbensdansade till stängning.
Jag somnade såklart på nattbussen och vaknade vid slutstation. Snälla busschaffisen såg dock min halta fot och körde mig en liten bit närmare hem. 05:30 var jag hemma och insåg att jag hade varit vaken ett dygn. Men vilket dygn sen! Vilken jävla natt! Tack kära älskade kollegor för att ni delade den här kvällen med mig, visade era färger och gav så mycket kärlek att jag inte slutat le än. Den här dagen kommer jag ha med mig länge. Mitt i allt fick jag paket också! Djungelvrål, Wallpaper och Chanel “Blue satin” – ni känner mig!
Jag totally heart you.
/K
Yesturday I had a last blast with my co-workers before school starts monday. So much love. Such a blast! I got home at 05:30 am and then I’d been awake, and out and about, for 24 h!
– för att citera Jocke Berg.
När jag satte mig ner och skrev Mamma, pappa, pappa, pappa, barn hade jag aldrig kunnat tro att jag skulle mötas av så mycket kärlek. Det senaste dygnet har ni där ute hört av er på twitter, här, mail och face to face och visat kärlek – och dragit till med tredubbelt besöksrekord.
Jag tycker det här är en så oerhört viktig fråga. I en tid då kärnfamiljen känns mer som en urban legend hittar vi idag fler och fler exempel av “nya konstellationer”. Precis som man inte kan älska någon annan innan man älskar sig själv – mår inte ditt barn bra om du inte gör det. Då gäller det att göra allt i sin makt för att visa att en familj inte skapas av normer utan av kärlek. Jag säger inte att min familj är varken funktionell eller ideal – men det hade den garanterat inte varit med enbart en mamma och en pappa heller. Däremot är jag så oerhört stolt över alla mina föräldrar och hoppas kunna sätta ord på deras historier en dag med. En familj är en grupp av människor som älskar varann – oberoende av kön eller släktskap för den delen. Det-är-OK.
När jag ändå har er på tråden, och ämnet är uppe för diskussion vill jag tipsa er om mig egna personliga favorit stjärnfamilj. Läs gärna Ulrika Bys reportage om “När Abbe kom till världen” med de fina bilderna av Johannes Liljesson.
En annan sak jag aldrig kunnat komma och ana var min egen reaktion på Mamma, pappa, pappa, pappa, barn. Det var som luften gick ur mig och jag som aldrig gråter har istället knappt kunnat sluta gråta – fast det var en saga med lyckligt slut – blev det inlägget lite som en begravning av det som varit. Jag hoppas ni stannar kvar och håller mig sällskap under det som komma skall!
Tack igen. På riktigt.
/K
Thank you all for the love you guys showed during the past 24 h. It’s means alot.
Från och med idag vaknar jag med min man nästan jämt. Det tänker jag fira med att hångla lite varje morgon. Trots morgonandedräkt, watch out honey!
Hej tjänstledighet. It’s been a long time coming.
/K
From today and one year ahead I will wake up with my man next to me almost everyday. I’m going to celebrate it with a massive make out session.
Här om dagen såg jag den här dokumentären (på SVTplay såklart!) och blev alldeles varm i kroppen. Det var denne man som fick mig att äntligen skriva det här inlägget, som jag tänkt skriva så himla många gånger.
Den här mannen kom ut “rätt långt in i trettioårs åldern” när han både var gift och hade familj – och bodde i Norrland. Jag tänker att hans historia är rätt lik min pappas, som kom ut (för mig) när jag var nio och han var närmare 40.
En sak som jag märkt under mina snart 16 år som “bögbarn” är hur mycket fördomar det finns om homosexuella män – många antar att min pappa skall vara “tjejig” och försöka vara min mamma. Varför skulle han vilja vara det? Inte heller är han skogshuggare eller någon av de andra killarna i Village people. Sorry about that.
Min pappa har alltid varit snygg. Jag minns när jag var cirka 15 år och mötte tjejer från skolan i rulltrappan på Stadium. Efter helgen haglade frågorna om vem min nya snygga äldre kille var, jag tror jag svarade något i stil med “Men fyfan det var min pappa, och han gillar ändå inte tjejer!”
Jag kom ut med min pappa när jag gick i åk 6. Inte för att jag skämdes över honom, utan mer för att jag inte visste hur man sa det. Jag hade aldrig hört talas om någon som hade flera pappor. Å andra sidan säger man ju heller inte “Min mamma är straight” så varför skulle jag säga något alls. Däremot hamnade jag till slut i bråk med en überkristen kille i min klass, som hävdade både det ena och det andra. Ni har säkert hört det förr, homosexualitet är en sjukdom – bögarns barn blir också bögar. Till slut skrek han “Hur fan vet du att det inte är så?!” och jag stormade ut gråtandes av ilska. Min träslöjdslärare sprang efter och jag pep fram “att min pappa är bög” Han berättade att hans bror varit det, men tyvärr gått bort av aids. Någon i skolan hörde oss och 10 minuter senare var jag Hägerstens första “bögbarn”
I gympasalen skrek de häftiga killarna att jag skulle “gå hem till min jävla fikusfarsa” och mammorna lät inte sina barn sova över för att “Ja men du vet ju vad sådana där gör med små barn” – fast jag inte ens bodde med min pappa. Så fortsatte det ett bra tag, jag minns att min konfirmationspräst hade problem med det och förstod inte hur jag kunde finnas överhuvudtaget.
Istället för att bli ledsen och skamsen blev jag arg. Jätte arg. Vem fan är de att snacka skit om min pappa? Bestämma vem han skall vara kär i? Jag argumenterade långt och länge i både offentliga och privata sammanhang. Plötsligt dök det upp massa “bögbarn” och “flatbarn” med för den delen, vi är ju rätt många faktiskt! Under mina senare tonår kom folk ut för mig på löpande band och ett tag blev det nästan för mycket istället. Jag kände hur min identitet försvann, hur jag blev hon med massa pappor. Jag brukar skojja om hur nykläckta homosexuella maxar sina första år, allt blir så himla svart eller vitt. Jag skämtar om det med kärlek, för även om det inte var jag som kom ut så gjorde jag just det.
Idag har jag massa (3) pappor som alla är bra på sitt sätt. De kompletterar varann till en stor superpappa. Jag kan inte låta bli att bli både glad och stolt över min första pappa som vågade slå sig fri och börja om. Göra om göra rätt. Å på ett sätt har vi fått se varann växa upp – hitta våra preferenser. Landa i en helt ny värld, för det var det ju för oss båda.
Och vet ni vad? De där coola killarna har berättat för mig nu massa år senare – att hade det inte varit för att jag stod på mig då, visade att jag inte tyckte att det var en stor grej – hade de nog haft kvar de fördomarna än idag. Skulle någon säga något till den årskursen idag, skulle de få kollektivt på moppo tror jag. Det känns så jävla bra.
Jag då, blir man homosexuell bara för att ens pappa är det? Såklart inte – men däremot vägrar jag tro att man blir kär i ett kön. Attraktion är mycket råare än så och kärleken den är ju bara helt upp och ner.
/K
My dad left the straight mans closet close to 40 and I’m so proud of him for daring to love.
Står jag på en pendelperrong och får fjärilar i magen av min väska. Jag är fullt medveten om att “det bara är en väska”. Men den är min, den är jag och den får mig att känna mig som en prinsessa varje gång jag bär den.
Fortfarande. Den känslan är värd varje krona (sen körde jag bil som aldrig förr!)
/K
It’s over a year ago I (yes I – me myself) bought my Mulberry Oversized Alexa – but it still gives me butterflies, and makes me feel like a princess. That feeling is worth every penny.
Påtal om viktiga program visar SVT just nu Angels in America (igen) – en miniserie alla borde se. Den berör mig lika mycket varje gång. Helst av allt vill jag lägga mig ner i fosterställning och gråta för att världen är orättvis. Rädslan för döden, för att förlora de jag älskar blir så jävla påtaglig. Ett skådespel som lyckas dra fram så sådana starka reaktioner – vill du inte missa.
/K
Whatever you do, don’t miss Angels in America.
Stockholm är en så fantastiskt vacker stad. Egentligen. I alla mina dagdrömmar om Berlin är det lätt att glömma bort det. Stockholm är som den där snygga killen som aldrig var så bra i sängen. Radera hans nummer eller behåll det i hopp om att någon annan skall lära honom “the ropes”, det är frågan…
/K
Stockholm is crazy beautiful but I’m still not sure if it’s the town for me.
Just nu handlar min vardag om att plöja undan de sista fem arbetspassen innan skolan börjar (om 13 dagar) Separationsångest anyone?
Fast i helgen var jag ledig precis som alla andra – det vill säga lördag och söndag. Det var nog den här mannen rätt så glad över. Desutom sken ju solen – hela helgen!
Så vi fredagsmös framför en dokumentär som alla borde se, mer om den imorgon dock! Dagen efter flydde vi till närmaste playa.
Förutom den obligatoriska strandspännisheten älskar jag min man för att han spelar Pure 90’s på stranden. Här har ni den!
Jag låg såklart i skuggan av träden, men var nöjd ändå. Fram tills världen skrämde mig, om man ska behöva tänka på sånt här när man är fyra år – vad kommer de tänka på när de är 14?
Väl hemma mötes vi av Åke som mattmös. Hans nya hobby.
Vår söndagsmiddag hos Pedersen/Taube ställdes in pågrund av sjukdom – så vi styrde upp en egen – och fick sällskap av TT och Itai.
Jag glömde såklart att TT är vegetarian – men det visste hon ju att jag skulle göra, och tog med sig qourn. That’s why I love her.
Sen åt vi och drack rosé långt in på natten. För alla andra var det söndag, nästan måndag. För mig, W och Micke var det helg.
När solen gick upp igen – gick vi och la oss.
/K
Had a normal weekend of – and spent it in the best way possible – with people I adore. Eating alot of food.
You can't start a fire without a spark 