Idag tänkte jag förövrigt – if all else fails – blanka en dugga genom att skriva följande:
Hänvisar till sida 37 i faktaboken: “Fantasi är viktigare än kunskap” – Albert Einstein
Tror ni det kommer funka? Ska värma upp med sconesbak och kvinnokärlek. Anyhu, wish me luck!
/K
Test day – but that pic makes me smile – for now.
Första, andra, tredje – nu kör vi. Såhär lyder reglerna:
Happy shopping!
/K
Skor från GingerLily, köpta i Peking (Kina) december 2010. Använda en gång. Storlek 38. 500 kronor.
Nej hörrni, jag släpper denna till er! Äkta LV iPod fodral som även fungerar till iPhone. Köpt på LV på Birgerjarlsgatan runt 2005-2006 för 1500 kronor. Säljs idag som cigarettetui. 500 kronor.
(SÅLD!)
Jag sökte Paris runt efter denna tröja när den släpptes i Maj förra året. Fann den och tänkte att vi skulle ha så många magiska nätter ihop. Så blev det dock inte. Använd en gång. Storlek: 36. 100 kronor.
Pennfodral hemklickat från Etsy tidigare i år. Fick följa med en gång, sen glömdes det av. Kanske världens finaste ändå. Handgjort i Turkiet. 100 kronor.
Bästa ryggsäcken som fått lite extra kärlek i form av nitar. Second hand historia. 100 kronor.
(VG Ignorera dödfisk posé) Fantastisk discoklänning som jag hittade i garderoben här om dagen, aldrig använd. Köpt på Beyond retro. Storlek: 36 150 kronor.
Läderkjol jag kortat av hos skräddare. Som ny. Oklar storlek, uppskattar den till 32-34. 150 kronor.
Midjekort kavaj från Gina Tricot 2008, str 36. Använd max tre gånger. 150 kronor
(SÅLD!)
Världens skönaste skjortklänning i finaste färgen. Tyvärr sällan använd och får därför flytta. Från Unité (La Redoute) för en herrans massa år sen. Storlek: gigantisk (på ett bra sätt) 80 kronor.
_
I’m sellin all these stuff above, if you want to buy any of it – email: mckstalnacke[a]gmail.com. Happy shopping!
Hej gänget!
Idag ska vi fotografera lite smått och gott som kommer säljas här under veckan. T ex de här godingarna i strl 38 jag köpte i Peking (Kina, finns alltså inte i Sverige woop) i December. Någon som är sugen?
/K
Buy these babies. Straight outta Beijing.
För mig som aldrig fick se Amy Winehouse live väger sådana här program tungt. I “Amy Winehouse – när hon var som bäst” blandas en av hennes bästa spelningar med intervju. Det är en bitterljuv dryg halvtimme – fan att hon inte finns mer.
/K
Damnyou Amy Winehouse for not beeing here anymore – but thank you for this.
Undra egentligen hur många gånger jag sagt att jag bara vill skita i allt och flytta ut på landet. Många gånger är det. Fast jag skulle nog inte stå pall – mest för att jag är för lat för att bygga ett hus. I dokumentären Hippieland får vi däremot möta både den gamla generationen och den nya (!) generationens kollektiv-eko-lovers – de som faktiskt styrt upp det där jag aldrig kommer göra. Jag mös mig igenom hela dokumentären, tänkte att det är ett så fint sätt för barn att växa upp. Utan kravet på att ha senaste iPhonen för att få kompisar i årskurs tre. Mys du med. Fly verkligheten en stund.
/K
You want to move out in the woods? Go all in hippie? Yesterday I watched this documentary about people my age that did. So interesting to see – wish I could raise kids in such ways – so they never would have to worry about not getting friends if they don’t have the latest iPhone.
Här om kvällen hittade jag äntligen lite mat inspiration, tack vare det här receptet (och google “pesto + chorizo” = vad vi hade hemma):
Jag slängde ner en burk halverade körsbärstomater när jag stekte korven.
Receptet snodde jag härifrån.
/K
Chorizo + red pesto + sour cream + basil + pasta = winning.
“The band makes it rock but the roadies makes it roll”
Vice levererar alltid. Dokumentär efter dokumentär sitter jag helt insnöad på något jag inte ens visste jag var intresserad av. Nu senast var det roadies. I sammarbete med Marshall får vi nörda runt i 12 avsnitt med tidernas bästa “shadow warriors” – världens kanske tacksammaste avbrott i affärsekonomihetsen also know as my vardag. Här sitter jag i Champion mjukisarna från tidigt tvåtusental och dricker mjölk. Busschaffören på 541 mot Vällingby är det närmaste roadies jag kommer, idag iaf.
När jag ändå skryter om min man kan jag ju flasha mina bästa lurar han väckte mig med på alla hjärtans dag i år (notera att han inte visste vilken dag det var haha) Nästa år är jag i Berlin på alla hjärtans (läs konsumenters) dag och gör min praktik, galet!
Godmorgon.
/K
I know you always wondered what life as i roadie would be like – here is your new bibel of dirt.
Inatt gjorde jag något jag inte gjort sen min mutti bestämde när det var dags att lägga sig. Jag sov åtta timmar. Varken mer eller mindre. Gick och la mig 22 igår, vilket innebar att jag denna morgon hunnit duscha – blogga – dricka kaffe – plugga innan bussen går.
Jag tror på det här konceptet.
/K
I sleept for eight hours straight this night – win.
Just nu är dagarna upp och ner. Eller så är jag upp och ner. Eller precis rättvänd kanske. Jag vet inte, faktiskt. Ord och känslor haglar som aldrig förr – och efter en sommar i någon form av happygolucky bubbla står jag stundtals förlamad. Mitt intryck av personer, platser och situationer ändras från dag till dag. Något jag märker sliter på mig och allt jag tror på.
T ex har jag aldrig riktigt haft någon jag umgåtts med varje dag – helt plötsligt har jag 27 stycken omkring mig majoriteten av min vakna tid. Sen kommer jag hem är W hemma, och fast jag har en miljon saker att berätta är det så skönt med tystnad att de flesta diskussionerna nog sker i mitt eget huvud. Tur att min man är van, vad vid att det oftast är halva meningar som kommer ut – medan den andra halvan (oftast början) är kvar i skallen.
Samtidigt är det full strid mellan mig egen uppfattning om mig och andras. En batalj jag inte behövt fundera kring på snart fem år, då jag haft en konstant roll i tidigare “verklighet”. Tar jag mycket plats? Tar jag lite? Kan jag förstå det där beteendet? Hur hanterar jag det? Alla dessa frågor är oerhört lärorika att ställa sig i det långa loppet, men just nu är de lite för många. Tur för mig att jag har Gisela som alltid kan påminna mig precis om vem jag var den 15/8 – och som lyssnar på allt mitt flum över rödtjut en måndag.
En annan spejsad sak jag upptäckte idag var obehaget över att vara själv – vad hände där? Hade två timmar att döda idag och förstod för mitt liv inte vad jag skulle hitta på ensam? HALLÅ! Jag älskar ju att vara ensam, det är ju lite grundstenen i min existens. Åh, jag blev så rädd för mig själv att jag omedelbart gav mig ut på självdejt.
Just nu håller jag och jag på att hitta Stockholms bästa dumplings (tips mottages tacksamt) och idag blev det Kinesiska dumplings på Birgerjarlsgatan. Ni kan skippa dem, ingen höjdare alls – men mycket mat fick man.
Hann även med bank + wax innan John (som bor i Örebro?!) åkte förbi mig med tunnelbanan. Ett samtal med honom och mina rötter hade fått fäste igen. Älskade fina vän, vad vore jag utan dig? Väl hemma släppte jag alla tankar på yoga för en ensam kväll i soffan med rester, nagellack och dokumentärer. Ni vet, sådant som jag och jag klassar som ultimata kvällssysslor.
Dear me,
Cut the crap, skjut elefanten i rummet och analysera inte skit du inte vill ha analyserat. Du är fett soft, punkt.
/K & K
I feel kind of upsidedown trying to read all these new impressions hitting me in the face. So I’m over trying to get a hang of anything. This is me, to be continued…
Tove Larris studerar grafisk design på Berghs – och jag hade äran att få ha henne i min grupp under introveckan. Jag faller pladask för det typ allt hon gör och det misstänker jag att ni också kommer göra. Att hon sedan är hur mysig som helst gör ju inget sämre. Låt er inspireras!
/K
Tove Larris is one of my fav graphical designers – I love pretty much everything she does.
You can't start a fire without a spark 