Livet på en buss/

Idag var det ingen vanlig dag, därför klädde jag inte heller som vanligt. Idag fyller min favorit fyraåring Deveron år! Jag såg min egen reflektion i ett fönster och utbrast “Mig i klänning, där har vi något man inte ser varje dag!” Ska det vara, ska det vara – så när jag ändå var i farten sminkade jag mig. Det mina vänner, händer inte heller särskilt ofta längre (mer om det en annan gång)

Nu råkar det vara så att Lil’ D inte bor så värst nära, utan snarare två timmar bort. Fast resvägen blir rätt behaglig när man lyckas priicka in en dubbeldäckarbuss med wifi. Hej framtiden!

De senaste dagarna har jag (nästan) enbart lyssnat på Beyoncés “4”, mest på den här låten. Enligt osäkra källor satt jag tydligen och mimade+ dansdiggade för fulla muggar. So be it, men produktionen people – produktionen!

När man träffar folk som är Norrtälje “natives” frågar de om man är från Stockholm. Vilket alltid gör mig jätte förvirrad eftersom jag tagit STOCKHOLMSlokaltrafiks bussar dit – med samma busskort som de köper. Det tar ju lika lång tid för mig hem från Tekniska som det gör för dem.

På bussen från Norrtälje står det bara “Stockholm” för den delen – så vars i Stockholm man hamnar är ju lite oklart. Eftersom man blir behandlad som en turist – så kändes det logiskt att ta turistkort. Här ser ni en å.

Sen knatade vi vidare till Maria (som fått dubbla efternamn utan ring) Micke och födelsedagsbarnet! Kalaset var dock inte där så när vi tagit oss upp för trapporna var det bara för oss att ta oss ut till trädgården. Något min träningsverk a’ nya skor och den dansanta torsdagen inte tyckte om.

Jag låter mest “oh oh ah ah” just nu, som den partypensionär jag är.

Maria och Micke är abnormalt kreativa som det är – men i år hade de överträffat sig själva inom något nya forum. Beskåda pinata á gris och tårta á drake – all home made! Vad gör man inte för sitt barn å andra sidan?

Svaret på det: man betalar Maria ha! (I can hope!)

Vilket barn skulle inte vara världens gladaste då?

Vi höll på att smälta bort då skuggan inte fanns. W gick latin lovah jag täckte mitt bröst med närmaste objekt för att slippa solexem, tveksam på hur det gick.

Innan vi visste ordet av var det dags att åka buss igen.  Vi passade på att ta en promenad längst Ws favorit område runt Östermalmsgatan. Östermalm är ju som bekant även min favoritdel av Stockholm. Så vi stannade i alla mäklarfönster och drömde om sekelskiftslägenheter med trappor upp till ytterdörren. Sen gjorde vi en snabbuträkning på hemnet och insåg att ett minimum på 10500/månad för boende är inget vi vill leva med idag.

Sen åkte vi hem till orten och levde lyckliga i alla våra dagar, typ.

/K

Celebrated Lil’ Ds fouth bday today – melting in the heat.  He lives kinnda far of – but we  got on a dubbeldecker bus with wifi, that was a first! I think we spent four hours on a bus, crazy! The travels we do for love.

Back in the innecity we walked amongst our dreamneighbourhood and dreamed away before going back home. A good sunday.

Peace & Love: Instagram

Jag har förvånansvärt många bilder för att ha en mobil som knappt fungerat. 50000 personer och 30+ grader = teknisk undergång. Här kommer veckan som gått Instagram-style (inklusive de bilderna ni redan sett) så tar vi de riktiga fotografierna med reseberättelse sen.  Puss!

Klicka på valfri bild, om du vill se den stoor.

Nämen titta på klockan! Nu fyller världens bästa Mutti 56 grandiosa år – och hon har aldrig varit snyggare! GRATTIS!

/K

This is my Peace & Love week thru Instagram. The “real” photos will hit the scene with a full on travelstory soon enough.

I’m in a tent/

Nu åker vi till Peace & Love för en veckas, wait for it, tältsemester a’ festival. Min man tycks ha missat den lilla detaljen med att man kan bo på hotell/under tak på stadsfestivaler. Han hävdar envist att på festival skall man bo i tält, dock fick jag igenom att vi iallafall bor på lugn camping deluxe och har tillgång till vatten wc och dusch + mobilladdning.

Vi printade ut spelschemat för flera dagar sen och markerade med en färg för mig (grön), en för W (orange) och en gemensam (gul) och jag är sjukt peppad på att se Dylan, M.I.A, The Strokes, Graveyard, Paolo Nutini, Sage Francis, Atmosphere, Oscar Linnros, Veronica Maggio, Lykke Li, 30 second to Mars, Looptroop rockers mf men framförallt Kings of leon!

Jag utlovar “Dagens Peace & Love”-bild varje dag a (viva la wordpress app!) och utöver det så har jag styrt upp så att det kommer hända massa andra saker här varje dag under veckan ändå. Saknar ni mig trots detta kommer de garanterat upp en hel drös bilder på Instagram under veckan om jag känner mig själv rätt. Tillbaka i Stocktown på söndag!

Kärlek /K

We’re off to Borlänge and the Peace & Love festival. Can’t wait to se Dylan, M.I.A, The Strokes, Graveyard, Paolo Nutini, Sage Francis, Atmosphere, Oscar Linnros, Veronica Maggio, Lykke Li, 30 second to Mars, Looptroop rockers and most of all Kings of leon! I promise to publish a pic from the festival every day – back on sunday! (Remember you can always see even more pics on Instagram, my nick is karmastalnacke)

När jag blir stor ska vi bo bland molnen/

.  -064243.jpg20110618-064208.jpg20110618-064226.jpg

Om man smyger sig förbi en byggarbetsplats och bestiger en pulkabacke, då kommer man till en av Hässelbys vackraste platser. Jane Austen kullen som jag brukar kalla den. När vi nådde toppen mötes vi av en hiphopvideoinspelning och ett hemligt kärlekspar, allt enligt förortens alla regler.

Fast skulle jag säga vad jag tycker bäst om med förorten – så måste det nästan bli Tutt Tilda.

Nu ska jag sova.
Godmorgon och godnatt vänner.
/K

Richard Avedon/

Källor

Har precis läst klart en text om mannen ovan, Richard Avedon. Vilken kreatör! Wow. Älskar hur han fångar rörelsen och på så sätt behåller intresset genom hela modereportage. Helt plötsligt inser jag hur mycket han inspirerat dagens modefotografi, ta bara en titt på Lacostes reklamer efter att ha sett dessa bilder.

/K

I’ve just finished reading  a text about Richard Avedon and fallen in love with his magific fashionphotography.

Never ever Norweigan/

Jag kommer aldrig att flyga med Norweigan igen. Mark my words.

Jag hade mottagit en schemaändring när jag vaknade på +/- sex timmar! Detta innebär att jag och mutti skulle förlora hela vår sista dag i Berlin och alla dess planer. Inte en chans. Ringer och skall ändra flyg och får tala med en norrman som blir arg för att jag inte förstår vad hon säger. Fine, vi börjar prata engelska. Men så fort jag säger något skriker hon “WHAT IS IT YOU DON’T UNDERSTAND ABOUT US NOT HAVING A FLIGHT AT THAT TIME?!” Hon förstår alltså inte vad jag säger varken på svenska eller engelska. Då det självfallet inte ens var det jag sa. Nevermind att jag försökte hitta lösningar.. Tills hon börjar komma med nedlåtande kommentarer. Notera att jag låter betydligt trevligare på engelska än på svenska så det var helt obefogat. Bara för att hon haft ett helt plan som ringt henne – klart som fan det är tröttsamt – men varför tror de att vi bokat ett flyg sent på kvällen? För att vi vill komma hem tidigt? Hur som helst skall jag fortfarande behandlas som om jag vore den första passageraren som ringt.

Det hela slutade med att jag deklarerade hennes beteende som oacceptabelt och att hon kan förklara att det är på grund av henne jag nu istället väljer att få tillbaka pengarna och betala mer för att flyga med airberlin. Hon skiter ju säkert i detta, men men.. Absolut det värsta bemötandet jag någonsin stött på. Tänk om jag i min yrkesroll skulle ta ut min ilska på mina gäster? Det sätter ju om inte annat saker i perspektiv.

Norweigan, it’s over bitch!

Juste min  sprillans macbook air hittar inget nätverk så nu väntar jag på en ny. Fail.

Norweigan airlines sucks. Got myself a full refund after freaking out on this complete bitch at their callcenter. Never ever will they have me as a costomer again. Mark my words.

Dagar som denna/

20110507-013758.jpg20110507-013815.jpg20110507-013741.jpg

20110507-013831.jpg
Ibland har man dagar då man glömmer allt vad dator heter. Dagar då man har sin fina ex roomie + Elsa på besök, går på timlånga promenader, grillar på balkongen, spelar tv-spel som om det vore 1997 och dricker rosé långt in på natten. Idag var en sådan dag. Så mycket kärlek.

Godnatt!

/K

För (nästan) ett år sen/

Satt jag i ett fönster i Bastille och solen sken. Alldeles perfekt rödhårig var jag minsann också.

Idag när snön föll saknade jag Paris lite extra. Jag tänker att om vi skulle åka dit igen så skulle vi kunna skippa alla zilljarder saker som finns att göra,  bara ligga och läsa i en park. Dricka vin mitt på dagen och hångla på gräsmattan framför Eiffeltornet igen. Jag drömmer mig bort och hittar ett hotell jag vill bo på. Tänker att överlever jag bara fyra veckor (en Berghs ansökan, ett studiebesök, ett seminarium och två hemtentor) till så är Paris ingen omöjlighet. För efter den här sommaren kommer jag ha lov att åka dit på – istället för semesterdagar som måste spikas ett halvår i förväg. Fyra veckor till och sen börjar livet. Så känns det faktiskt, tacka vet jag att vara 80-talist. Ibland tycker jag så synd om de 90-talister som verkar tro att livet är över om de inte har en examen vid 23, som stressar till bostadsrätter och studieskulder. Jag är snart 25, och den bästa delen av mitt liv håller precis på att börja.

Godnatt

/K

Almost a year ago I was sitting in that window in Bastille. Days like these, when the snow is pouring down outside – even ‘tho it’s May – I miss Paris so much it hurts. I want to go back now – NOW I tell you! But I also know that if I just survive the next four weeks I’ll have schoolbreaks to spend there. I can feel it, I’m almost 25 and this is just the begining of an awsome life to come.