Av någon outgrundlig anledning går det inte att bädda in videos från VICE, men klickar ni på länkarna under så kommer ni till hela programmen – aight? Anyhu, ni bör verkligen se dessa två VICE historier och W du bör tacka VICE för att jag helt plötsligt inte känner mig så stressad att få den där jävla ringen på fingret.
http://www.youtube.com/watch?v=yehDFF4z9Jo
/K
Watch this, click on the link beneath the teasers.
Igår hade jag presentation i idé och konceptutveckling, mitt livs första Keynote. Presentationen gick så himla bra! Jag hittade en position jag var bekväm i, ett röstläge som gick hem och fokus på ämnet. Fick jätte mycket beröm efter och lämnade lektionen hög på livet. Tack för kärleken.
Hade ingen som helst lust att åka hem efter – så efter att jag och Björn gått igenom nästa veckas uppgift i samma kurs köpte vi med oss lite vin och styrde kosan hem till Björns nya lägenhet. Där satt vi på köksgolvet i flera timmar och “pratade om livet”, läste VICE från 2006 och åt middag. Så himla fint. Efter midnatt kom bästa Manfred förbi och när Björn skulle iväg på andra äventyr hängde vi kvar tills det var dags för även Manfred att gå. Jag orkade inte åka hem utan bosatte mig helt enkelt hemma hos Björn. Alone.
Sen hängde jag helt enkelt kvar där tills eftermiddagen idag kom som ett brev på posten. Idag har vi mest pumpat Treo, pizza och skrattat åt alla konstiga saker vi hade för oss inatt – och åt den här mannen. Som vanliga vänner.
När jag väl lyckades ta mig hem igen passade jag på att hämta ut den här fina koftan. Under veckan tog det att få den från USA, jättebra butik och härliga personer bakom – hett tips.
Nu ska jag (helt oironiskt) se på Baksmällan 2.
Hare!
/K
Awesome friday = slow saturday. Pitch presentation, alot of red wine and great conversation lead to sleepover and pizza today. Love it.
Jag ska försöka att inte hyckla så mycket nu – jag är ingen större fan av Terry Richardson som man, vi talade en del om hans beteende på modevetenskapen, ni kan läsa mer om specifika ämnen här. Däremot kan jag inte förneka att han är bra med kameran och jag vill ge en eloge till Happy socks som krossar jantelagen en skvätt som kör all in på en kampanj med honom. Happy socks är ju å andra sidan “ground breaking” som det är, både i finrummet och på kvarterskrogen har de lyckats ta sig in. Nu skall strumpan bli lite sexig också, betyder detta att våra ligg skall få behålla strumporna på?
Hinner jag skall jag försöka ta mig förbi festligheter kring kampanjen ikväll, kommer missa presspeppen men satsar på festen – behöver ladda mina hipsterbatterier. Ses vi där?
Godmorgon förresten!
/K
I’m no fan of Terry Richardson as a person, read more about why here – but I love his take on Happy socks. Is the sock becoming sexy, is the next step to leave them on during sex?
Just nu är inte min tenta-baserade vardag så himla Rock’n’roll. Känns lite som om jag är fast på en finlandsfärja till tonerna av dansband mer än något annat. Soliditet, nyckeltal och förvaltningsberättelser sätter tonen denna onsdag. Två dagar till tentamen ett, två dagar till inlämning, sex dagar till tenta två (the tenta of death: affärsekonomi) Jag satsar på omtentan men nog fan skall jag plocka lite poäng på första tillfället också. Våga vägra ytinlärning. I morse insåg jag att flätan jag gjorde för två dagar sen satt kvar – numera i form av en dread.
För att på något plan hålla rocken vid liv peppar jag Marshall: On the road, säsong två! Lagom långa avsnitt för att vila huvudet från allt som låter som dansband. Lite som en påminnelse om att det finns något i mig som fortfarande går igång på “normala” ting. Att det fortfarande finns en hel del Vice i mig – för det gör det såklart, affärsekonomi eller ej.
/K
My life is a bit “grooveless” right now, due to buisnesseconomy exams. When my head feels like it’s going to expload I found my great escape in Marshall: On the road – they are not only awesome, but also just the right lenght for a break. Season two is about to pop, watch out!
Hej världen. Satt i skolan till fyra AM inatt och presenterade zombiestyle med bästa konceptet för få timmar senare. Nu är det över, sex veckor med min finaste grupp. Jag är så jävla stolt över vår grupp men också över att gå i den här fantastiska klassen som levererade tolv fantastiska lösningar.
Med mina tre timmar sömn i ryggen skall jag nu skrubba av mig de här sex veckorna och svida om från sargad produktionledare till happy hipster. Ikväll inviger jag mitt nya liv som del av Vice blog network på bästa sätt – genom förhandsvisning av säsong två av Marshall On the road + öl + korv + E-wifey. Sviker minnet kan ni läsa mitt morgontips om det här.
Missa för tusan inte sista avsnittet som släpptes idag, eller för den delen missa inte hela serien. Jag älskar den! Som framtida produktionsledare kan jag absolut relatera till roadies – de som vi får skiten att funka men kanske inte alltid får kredd som de kreatörer vi ändå är!
Njut av det så ska jag jobba på att inte låta tröttheten vinna.
/K
I’m so tired! Left school at four am this morning preparing for our project presentation. But now my main focus is not to let my sleepless night get the best of me and insted enjoy a screening of Marshall on the road season two. You really should watch season one here! Like NOW.
Mycket på gång nu – mycket jag inte kan berätta än. Just nu är vi bara så sjukt tacksamma och peppade över finaste Jays headphones som sponsrat vår presentation imorgon. Kärlek.
Ni kanske upptäckt en del nytt på bloggen också, sådär uppe i högra hörnet. Jag är så sjukt stolt och ser fram emot det här samarbetet oerhört mycket. Vi inleder det med fest imorgon!
/K
Jays headphones sponsored our presentation tomorrow – awesome! Alot of stuf going on now, alot that I can’t tell you about now. But as soon as I can I will tell you, promise! But for now you might have notised the Vice logo in the right corner? I’m so proud and happy about this, and tomorrow we start it all off with a party! Yey!
“The band makes it rock but the roadies makes it roll”
Vice levererar alltid. Dokumentär efter dokumentär sitter jag helt insnöad på något jag inte ens visste jag var intresserad av. Nu senast var det roadies. I sammarbete med Marshall får vi nörda runt i 12 avsnitt med tidernas bästa “shadow warriors” – världens kanske tacksammaste avbrott i affärsekonomihetsen also know as my vardag. Här sitter jag i Champion mjukisarna från tidigt tvåtusental och dricker mjölk. Busschaffören på 541 mot Vällingby är det närmaste roadies jag kommer, idag iaf.
När jag ändå skryter om min man kan jag ju flasha mina bästa lurar han väckte mig med på alla hjärtans dag i år (notera att han inte visste vilken dag det var haha) Nästa år är jag i Berlin på alla hjärtans (läs konsumenters) dag och gör min praktik, galet!
Godmorgon.
/K
I know you always wondered what life as i roadie would be like – here is your new bibel of dirt.
Varning för att sätta morgonkaffet i halsen! Den här artikeln måste vara det sjukaste jag läst på oerhört länge, enjoy!
“The short of it is they share the same bed, wear matching outfits, only fuck the same girls, were both engaged to the same Penthouse Pet, and are both looking forward to marrying the same woman and fathering the same child. The long of it is they are the most unique twins I’ve ever come across and a psychologist’s wet dream. I plan on flying back to Atlanta very soon to shoot a documentary on them. They are so amazing and their story is so tweaked, that this interview was only able to scratch the surface.”
You can't start a fire without a spark 