Vi har haft hundabstinens sen vi lämnade tillbaka Valle i juni. Vi har gått och klurat hur vi skall lyckas “lura systemet” både när det kommer till tid, pengar och (H’s pyttelilla) allergi. Men som så många gånger förr i vår relation presenterar livet små lösningar när vi minst anar det. I fredags var jag hemma hos min bästa Moa (slutade prata om mig själv i tredje person för snart tio år sen haha – detta är alltså en annan)  och beklagade mig som vanligt över denna abstinens medan jag gosade med hennes Ozzy. Då kläcker hon ur sig att hennes mamma letar fodervärd åt en av sina “valpar” (hon är snart åtta månader) Fodervärd innebär alltså att hunden bor hos oss men att hon har rätt att ta två valpkullar på henne och eventuellt ställa ut henne någon gång. I runda slängar, vi äger henne inte (inget köp) men hon är med oss jämt.

Sen gick det fort, precis som allt annat i den här relationen haha – vi åkte och hälsade på henne igår och idag flyttar hon in hos oss på prov. Dels för att se hur det funkar med oss och vårt liv, men också med H’s allergi. Jessie (som genihunden heter) är dock en såkallad “allergivänlig” hund och igår kände han inte av någonting trots att de då var tre stycken. Så nu håller vi tummar och tår för att det kommer att gå bra. Vi har ju äntligen två scheman som funkar så pass att hon i princip inte behöver vara själv mer än tre timmar någonsin.

Så låt mig presentera Jessie J-dawg! Hunden med samma frilla som han med H.

Kärlek

/K

“Där satt den!” var det enda jag fick fram igår kväll när vi lämnade bästa Aeon Tattoo. Jag har gått och hållit det semi-hemligt (förutom för de allra närmaste) i lite över en vecka. Har såklart velat skrika ut det över hela jävla världen (läs internet) men har som inte haft något att visa. Nu sitter de dock där, för-jävla-alltid. Våra förlovnings H:n.

Jag skall alltså gifta mig! Yes alltså!

De som känner mig vet att jag drömt om den dagen sen jag såg “November rain” med Guns N’ Roses när jag var sex bast – och inte fattade vad den handlade om  (pga var sex bast och inte kunde engelska) bör väl tilläggas haha! Men det var ju ett så fett bröllop. Då ville jag gifta mig i min ljusgula magtröja och jeansshorts förövrigt, känns kanske inte helt aktuellt längre.

Natten till söndag, den 22/9 small det – pang bah föll han med stort H ner på knä, sa världens bästa saker och möttes av ett asgarv  – följt av en jävla massa “JA” och ett “det är på riktigt?” Av förklarliga skäl fanns det ingen ring med i bilden. För såhär är det, vi har pratat giftemål sen vi kom tillbaka till varann igen. Så jag tror inte han var så orolig över att jag skulle banga. Var ganska länge sen vi skissade upp idéer för tatueringar och bestämde att vi skulle byta efternamn tillsammans – hence the “H”. H som han med stort H men framförallt H som i Hjalmarstål. Vi slår helt enkelt ihop våra namn (Hjalmarsson / Stålnacke) och startar klan. Och såklart – klyschigt men så förbannat sant – är jag så peppad att jag dör och så jävla mallig att jag får behålla denna genikarl resten av livet. Finns ingen annan i hela världen jag tycker är mer värdig alla mina försök.

Men nej, är alltså inte gravid denna vändan heller (VG notera att vi inte ens försöker) – inte därför vi gifter oss. Så old school är vi inte. Nu skall jag försöka mysa på det här lite tills det behövs börja styras upp. Planen är nästa höst. Fast haha 1) så har jag ju ändå planerat det här sen jag var typ sex och 2) jobbar jag med event – så jag skulle ju blåljuga om jag sa att jag inte har en mapp på skrivbordet fylld med byråkrati-döden giftemål innebär, designskisser och annat fett. 

Nu vet ni!

Kärlek

/K

Briljant, snyggt och tänkvärt.

/K