Så skrev jag i en dagbok som jag gav bort strax efter att min hjärta gått i tusen bitar en sommardag för snart fyra år sen. Han älskade Bruce Springsteen och jag tyckte att det citatet (från min favoritlåt med just Bruce) symboliserade vårat nu raserade förhållande. När vi träffades skrev vi båda dagbok, vi båda ville inget hellre än att känna något igen och idag kan vi gå tillbaka och läsa hur vi gjorde just det. Kände alltså. Det räckte inte. Inte den gången. Inte för oss. Idag är vi vänner igen. För det var ju det vi var från början. Det är fint att hitta tillbaka, att på något sätt göra om – göra rätt. Vara tillsammans – men inte ihop.
Någonstans på vägen mot W (det är så jag ser det – alla vägar ledde mig till just honom) anammade jag det där citatet, gjorde det till mitt. Det tillsammans med de rosa molnen, som jag har varje dag med eller utan man, påminner mig just det – you can’t start a fire without a spark.
Allt eller inget. Tills döden skiljer mig åt.
/K
People often twist my arm around to read what my tatoo says. It goes “You can’t start a fire without a spark” just like the Bruce Springsteen song “Dancing in the dark” – my favourite. I once wrote it on one of the first pages in a diary that I gave to a boy who just broke my heart. Today he is my friend and I’m so happy to have him back in my life, but also very thankful not to have him as my boyfriend ha! Somewhere along the road of mending my heart and finding W I made that qoute my own – and got it tatooed as a constant reminder that it’s all or nothing.