Jag börjar succesivt förstå att jag faktiskt kommit-in-på-Berghs.

Att jag är en av 24 som ska bilda klass. Vi 24 av 40 som fick gå på intervju. 24 av flera, flera hundra sökanden. Handplockade till världens bästa skola (en utmärkelse de fått för andra året i rad) Läser årets avgångsklass blogg om deras praktik och hela min kropp skälver av längtan. Jag drömmer om en praktik i Berlin, ja så måste det bli. Skrattar lite åt att det var dörrinstallatören som fick höra min glädjetjut först av alla.

Det är så många tankar som far runt i mitt huvud just nu, tankar som inte får något svar. För såhär ser min säng ut just nu.

Jag är gräsänka. Toklycklig men tillika gräsänka. Den person som jag i nio fall av tio säger något först till är i radioskugga uppe i en stad med samma namn som gatan vi bor på. Han vet att jag kommit in, för då var bilen i Falun.

Min inkomst kommer halveras och ersättas med ett enormt banklån. Vart ska jag ta lånet? Bästa räntan? Vad kan jag skära ner på? Vad m-å-s-t-e jag skära ner på? Måste få ny kod till CSN. Idag är det tre månader exakt kvar tills min första skoldag och vad behöver jag ordna tills dess? Vinterjacka, pennfodral, datorfodral, mindre dator, nytt batteri till större dator, lösa eventuella krediter, spara till Berlin, W fyller 26, vi måste både o.s.a till Selims bröllop och boka tåg. Jag kommer inte jobba natt på ett år. Det är mindre än 50 arbetspass kvar tills jag blir 100% tjänsteledig. Jag är väl medveten om hur Berghs fungerar – trodde jag att jag hade mycket att göra NU, fråga mig om ett halvår. Kommer jag ha tid att arbeta extra? Vart skall jag arbeta? Hur mycket får jag av CSN?

Ni förstår, det snurrar i min skalle. Jag saknar mitt bollplank så oerhört mycket just nu, mitt sunda förnuft. Fast det är så fantastiskt att veta att vi anammar vårt livs kanske galnaste år som ett team. W börjar på SAE i september (STOLT) och kommer säkerligen bo lika mycket i studion som jag på skolan. Just nu är det bara så påtagligt tyst här hemma, jag saknar min bästa vän.

Fast är det inte helt galet hörrni? Att jag lämnade in arbetsprov+brev+sammanställning i måndags, blev uppringd på tisdagen och inbokad på intervju på torsdagen – på fredagen fick jag mailet som sa att jag kommit in. Jag hann aldrig våndas, bli nervös eller ens första vad som hände! Känner mig nästan blåst på processen. Jag talar med folk som fortfarande våndas, som fortfarande väntar svar eller inte påbörjat sina arbetsprover och känner mig hemsk som inte kan relatera. Av någon jävla anledning blir en del även provocerade att jag kommit in på första försöket. Berghs väcker känslor, men det är det som gör att jag vet att jag valt rätt väg.

I have so many things on my mind. In exactly three months life-as-I-know-it will be a blast from the past and I need to get my ass ready for whatever may come. My man is away in the woods and I miss him so much, since I got that e-mail on friday we have a zillion stuff to discuss and damnit I NEED TO CELEBRATE!