De senaste dagarna har jag varit lite osams med Stockholm. Grått, tråkigt och schizofrentväder. Då är det ju lätt att drömma sig bort, 36 dagar kvar tills jag och mutti åker till världens bästa stad och dansar till motown.

På grund av detta schizofrena väder lyckades jag såklart få solexem. SPF50 kändes lite överflödigt när det varit mulet hur länge som helst, tji fick jag!

På tal om stekt fläsk så är det tur att man har vänner som gör Stockholm kul att vara i ändå. Igår blev det ännu en middag på Hässelbys finaste balkong. Åter igen fortsatte vi långt in på natten, denna gång till tonerna av nittiotalet.

Tillslut kom även min fantastiska karl också – lagom till  Törleyn.

Efter en så fin kväll var det svårt att inte vakna upp glad – solen sken över orten och Stockholm kändes inte så hemskt alls. Tänk vad en sovmorgon + dusch kan göra! Eller en blå himmel för den delen, jag älskar tanken på att någon annanstans i världen står någon annan och väntar på bussen – med samma tanke. Himmlen äger ingen – den är allas. Det är hemskt fint.

Ännu gladare är jag för att jag idag gör mitt sista dagpass på obestämd tid (i takt till den här låten) Kanske för alltid. Jag har 12 pass av “verklighet” kvar innan Berghs börjar. Woop! Torsdag denna vecka har jag avsatt bara för att ta tag i livet igen – min mentala “To do” lista börjar bli full.

/K

Stockholm’s been killing me the last cupple of days. It’s been all gray and gloomy. It just makes me want to go to Berlin NOW, not in 36 days. Thank “god” for friends that makes you forget all about longing – and makes you happy to be right here – right now.  Is your sky blue today? Did we see the same cloud? The sky is ours – and this is the song of the day.

Minna har ju som bekant varit lite ledsen senaste dagarna, men vi bestämde att inget kunde bli sämre av att gå på fransos disco a’ Gérard Depardieu på södra bar. Det var ju ändå vår sista kväll ihop.  Jag började dagen med pepp MMS med citat från den här låten, hur bra är det inte? Untz Untz!

Jag åkte hem till fina Eva (där Minna huserar denna vecka) med the essentials. Törley och min avskedsgåva – mitt favoritlack från O.P.I “Lincoln park after dark”, så att jag är med henne fast vi är i olika städer. Sen drack vi winespritzers i glas större än mitt huvud. Det säger ju sig själv hur det går då…

Vi dansade till Beyoncé och all things 90’s tills Eva kom tillbaka från sin middagsbjudning – och Zorro ledsnat på terrorn.

Sen hade vi så kul att det inte togs ett enda kort! Vi hann med att bli utkastade ut taxin för att “det här är en arbetsplats och ni sjunger för högt!”, åka taxi två rundor till, äta på Donken, Södra bar – Indigo – Debaser slussen – Spybar. Södra bars franska toner höll inte måttet, den enda bra låten var (på min önskan) Yves Montand – A Bicylette. Indigo var  fullt av Jack and Jones killar med för korta tees. På Debaser slussen delade jag ut fler lavetter än jag gjort i hela mitt liv tror jag. Vilket i sin tur resulterade i ett knä (?) i min rygg. Vilken del av “Jag vill inte att du klämmer och känner på mig främmande människa” är så svår att förstå? Vad hände med “Hej, jag heter Anders“?

På Spy bar spelade de här gamla godingarna som såg ut som de sett ett spöke när de såg mig. “Vad gör du här?! Du är väl en sån som sitter hemma?” vilket  också är ett sett att säga hej antar jag. Sen dansade jag så mycket att jag vaknade med träningsverk idag. Både jag och Minna hade huvudvärk när vi lämnade Spy bar vid 04:30., trots att jag druckit vatten sen Södra bar. Då frågade random man när vi börjat festa, och vi räknade lite snabbt ut att vi kört på i 12 timmar – och alltså hunnit bli bakis innan vi kommit hem.

Runt 06:00 somnade jag jämte min man a’ Greta Garbo med smink och ett leende på läpparna. Det hade varit en fantastisk kväll!  När jag väl vaknade alldeles för få timmar senare var jag inte lika fantastisk. Hade nog legat kvar där om det inte vore för att världens bästa mutti kom förbi – för hjälp med sin nya läsplatta. Trots min kropps aktiva motstånd fick hon med mig ut på promenad och jag lyckades få med mig förnödenheter från Ica.

Jag hade – oklart hur – lämnat mitt busskort i Minnas väska. Hur bra är inte hon som kämpar sig längst hela linjen hem till mig för att lämna? Typ bäst. Vi hammockmös och försökte fylla i luckorna från igår medan vi spanade moln.  Natten var ett värdigt avsked till vår Stockholmsbaserade vänskap – idag var början på vår vänskap 2.0. Skype och SJ här kommer vi!

Nu ska jag se klart OZ och äta Nogger i halvlitersformat.

/K

Last night we had crazy night, we partied like it was our last night on earth. Now that wasn’t the case, but almost. It was Minnas last night in Stockholm before moving to Malmö. I’ll miss her like crazy but I guess I’ll have to start using Skype for real now. Mwah! Today I’m not as fresh lol, but atleast that gives me an excuse not to leave the couch until tomorrow.