Inboxen är nu under kontroll, jag dricker franskt rödtjut och peppar Vaccines på Berns tillsammans med min finaste, bästa och mest pretentiösa Man-fred. Vi har avsatt kvällen åt varann, han har ju ett år kvar på Berghs – med allt vad det innebär vilket givetvis innebär att vi aldrig hinner ses. I would know. Men kvällen är våran, musiken är våran och vi är varandras. Hoes over bros-ish. Vill man ses så kan man – allt annat är skitsnack.
Nu får jag sluta vara otrogen med er.
Kärlek
/K
Pingback: Sen kom Klimpen/ | You can't start a fire without a spark