Berlin 4:4/

När jag vaknade på söndagen ville jag verkligen inte gå upp. Min mutti hade överbemästrat mig och jag var slut som artist. Jag ville inte heller åka till Stockholm, såklart, det betydde ju att jag inte skulle vakna i Berlin imorgon.

Påväg ner i hissen kändes det lite som om hjärtat skulle hoppa ur kroppen.  Varför ville jag inte gå på rooftop-yoga på tisdag?

The Circus Hotel är ett av det, om inte det, bästa hotellet jag bott på. Alltså inte att rummen rockar någon barock vibe utan mer att servicen, hotellbaren, innergård, personalen och tillgången är bortom denna värd. Låna en segway? Ta med dig en iPod ut på stan – full med mixar av Berlins DJs – eller surfa på deras iPads. Du kan även låna kamera och få bilderna med dig hem.

Jag hade med flit bokat det senaste planet jag hittat så vi skulle hinna gå på marknaden, och äta lunch i lugn och ro. Först skulle jag bara stå upp utan att kräkas. En fot framför den andra, hejja hejja! Jag gick bananer på alla de fantastiska stånden med alla kreativa verk i alla dessa former. Eller alla fantastiska berlinare som står där redo att lämna ifrån sig fantastiska garderober. Däremot sa kroppen emot precis lagom till ett helt bord med knoppar – precis sådana jag eftersökt – så jag tog ett kort innan jag lämnade marknaden för den här gången. Jag har inte varit på så många marknader i Berlin (än) men denna är absolut magisk.

Mutti köpte ett helt fantastisk halsband som hon kan forma om hur mycket hon vill.

Berlin i allmänt är en välsorterad stad – både vad det gäller vintage/ second hand/ skivor. Oerhört tacksamt.

Sen vågade jag mig på att äta något – fick ett kilo ruccola på pizzan! Lyx! Pizzerians menyer var vinylfodral och menyn en LP i papp – på de stod det f ö “No we don’t make Hawaii”.

Efter matintag och hopp om att klara av att hålla föda begav vi oss till Baushaus Archiv. Tji fick jag som trodde det var EN man. Köpte med mig en poster till den framtida museumväggen vi skall ha (i mitt huvud)  Sen fick vi mest runt och njöt av stan, stan där luften smakar lite bättre.

Slutligen åt vi chipsmiddag på TXL innan vi däckade på planet.

/K

The last day of our stay in Berlin I didn’t wanna wake up. One for being hungover and two for not wanting to leave. We went to the flea market,

Berlin 3:4/

Dag tre började med ett fniss – tyvärr var det inget nytt ord – utan den här utställningen.

Vädret hade växlat om till regn och rusk, vilket var rätt tacksamt nu när vi skulle bege oss ut på super-secondhand-saturday. Fast först insåg vi att det var 20 år sen mutti var där sist, och en hop on hop off buss kanske var på sin plats. Tips från coachen, det finns bussar för 10€ som du garanterat kommer se överallt. Däremot är det den etablerade som de flesta hotell rekommenderar – gula bussar som går från Alexanderplatz, de kostar däremot 20€ (men sträcker sig förvisso över ett dygn också) 10€ bussarna stannar vid Brandenburger Tor, så där kan du säkert hoppa på. Fast hade jag vetat att det fanns segway-tour då hade jag försökt tvinga mutti på en sådan istället. Blir i februari istället!

Bussresan tar minst två timmar så därför var det rätt tacksamt att hoppa av vid KaDeWe efter en timme, där hamnade vi mitt i en jätteproduktion signerad Ralph Lauren – som stängde ner och mörklade hela entrén för att sedan smälla upp en tio minuter lång 3D modevisning. Jag såg produktionsledaren kubba runt med headset och kände att jag-har-verkligen-valt-rätt-yrke.

Kvällen innan hade jag hittat en intressant butik jämte Dr Pong – fast då var den ju stängd. Så efter en räd på Humana på Alexanderplatz (som är enorm, och har en “Trend” sektion och en “70s” t ex – färgkoordinerat och rimliga i priser) drog vi tillbaka. Butiken heter Steifelkombat och har så galet mycket skor – ALLA sorterade efter storlek – i väldigt bra skick. Dam- och herrbutikerna ligger vägg i vägg. Däremot skall du inte gå hit om du hoppas hitta något för en hundring, utan bör vara beredd på priser upp mot 800 kronor i vissa fall. Fast butiken är så vansinnigt välsorterad att jag har svårt att tro att du inte skulle hitta något att punga de priserna för.

Jag hittade dock mest skor som jag tänkte borde säljas på Oddlovin’ – ni har väl inte missat att de öppnat nu?

Sen har det väldigt mycket annat fint också.

Mitt emot ligger en butik med Berlins finaste galgar och äntligen hittade jag fina suddgummin till skolan (där jag iof inte använder blyerts men ändå) Japanska sushigums!

Förra gången jag var i Berlin åt vi en magisk söndagslunch på restaurangen till vänster i början av Kastanienalle – från Eberwalderstrasse hållet. Min mamma uppskattade inte alls dens “rustika charm” så som jag men jag njöt av min soppa + vin för 5€ lik väl.

Sen hittade vi den ultimata hipsterbutiken – där jag långt och länge stod och försökte inbilla mig att de här inte var jätte mycket förstora. Butiken ligger långt ner på Ostberger Strasse, nära parken där det är marknad på söndagar.

Nästan jämte ligger  butiken som i sin tur bara säljer hipster-cyklar. Second hand butiken som skorna och allt annat hipps säljs i har en rimlig prissättning baserat på kvalité plaggtyp. Butiken har även kanske det snyggaste skyltfönstret av dem alla – leta efter Madonnas bröst!

Med både ett, två och tre övergick vi från kläder till prylar. Längst Kastanienalle finns det hur många butiker som helst som säljer himla bra saker. Som t ex Marias ultimata tejphållare.

Fast det var detta kit som fick följa med hem den här gången, jag tänker att en dag kommer få bra användning för dessa – lösning a’ K. Sen började det spöregna så mycket att varken regnrock eller paraply hade en chans! Så vi flydde in på det där stället som varit proppfullt hela helgen: Yumcha Heroes på Weinbergsweg 8. Där åt vi de bästa dumplingens jag smakat – under finfina lampor.

Dagens vintips, en flaska för 15€ (vilket är deras “bra” vin, sen har de även “bättre” och “bäst”) För den övriga maten betalade vi 5€/ person. Börjar ni se ett mönster på restaurangmaten?

Till tonerna av motown “piffade” vi oss, dansade, drack öl och gick lös på photobooth såklart. En perfekt förfest innan vi satte oss i… hotellbaren såklart. Efter lite heart to heart var det äntligen dags för Soul Explosion! En klubb som specialiserat sig på 60-70 tals soul, på trägolv med soultrain på storskärm. Vi kom dit och var ensamma på golvet – som de turister vi var hade vi ingen skam – och mod skapar mod! 30 minuter senare var golvet packat, vi drog upp folk på löpande band och fick en väldigt speciell man på halsen – känd som “Mr Feeling” Jag lovar att visa er honom någon dag, påminn mig!

En China box och många timmar senare damp vi ner i sängen kl fyra på morgonen. Helt lyckliga av all dans och kärlek.

/K

Day 3 was crazy! We were up from early hours to early hours. Browsing alot of great second hand shops and eating alot of awsome food – we ended the day with maany hours of dancing at Soul Explosion. Love it!

Berlin 2:4/

Andra dagen vaknade vi översövda istället – men med massa energi. Solen sken och termostaten visade 30+ grader. Vi begav oss mot minnesmonumentet för judarna som dog i Europa under förintelsen. En sjukt maffig design som jag kan tänka mig att många par hånglat i sena sommarnätter. Lite som en urban flerdimensionell trädgårdslabyrint á Austen.

Därefter gick vi till Brandenburger Tor där samma breakdance killar stod som sist jag var där (November 2009) Vi besökte tysta rummet men kände att vi kanske inte alls var på humör för reflektion och harmoni. Så vi glassade runt lite, drack semesterns första Starbucks kaffe och begav oss tillbaka till hotellet för jag var tvungen att byta om!

Jag skulle nämligen träffa fina Elin på Acne Productions och försöka sälja in mig själv inför vår praktik nästa år. Jag var såklart för tidig och satte mig i parken utanför kontoret och började fila på en text om alla tankar jag hade just precis då. En säkert sex meter hög vattenspridare svalkade parkbesökarna – jag nöjde mig istället med en cola-redbull och undrade varför jag i hela fridens namn tyckt att det var en bra idé att sporta 12 cm bootsen i skin (svaret på den frågan: de är från Acne såklart) när fötterna svält i värmen.

En islatte och två ton inspiration + driv a’ Elin senare kände jag hur ett liv i Berlin kanske inte var så långt bort ändå. Mötet gick kalasbra och well, om tåget inte kraschar så är jag tillbaka i Berlin redan i februari!

Jag bytte skor något kvarter bort och begav mig tillbaka till mutti som satt på hotellets übermysiga innergård och läste. Vi firade att Berlin precis blivit lite mer mitt med ett glas rosé innan vi begav oss ut på nästa äventyr: Eastside gallery (den kvarvarande del av muren som nu agerar open air gallery) Bakom muren hittade vi inte bara en – utan två SANDSTRANDbarer. Mitt i stan! Den ena spelar bara reggae och har afromarknader + solstolar medan den andra kör lounge-house och inoljade människor sippar liggandes på sängar (!) under palmer.

Helt förundrade köpte vi varsitt glas Möet Ice Imperial från en lika förundrad bartender, I qoute “Oh that’s waay to expensive for ME!” Haha, det blir väl så i en stad där ölen och vinet kostar runt 2€/glas. Skumpan kostade som ett glas bra vin i Stockholm FYI. Jag lärde mutti skillnaden på kläm- och klapprumpor – när vi ändå hade studiematerialet framför oss.

Sen ville mutti se TV tornet på nära håll så vi for vidare till Alexanderplatz efter att ha förälskat oss i Kreuzberg där vi tog de obligatoriska automatkorten a’ Berlin (som ni ju redan fått se) Jag älskar dem, 2€ och de slår vilken iPhone app i världen. Kreuzberg påminner lite om latinkvarteren i Paris – men med mer streetart och bättre mat. Vi hade tänkt åka upp, men med beräknad kötid på 1,5 timmar för att åka upp och ner – nein danke.

Efter en mindre touchdown på hotellets innergård begav vi oss ut på jakt efter Dr Pong. Jag mindes kvarteret med inte gatan. Vid 23:30 tog vi paus i sökandet och beställde in god Chicken Korma på en bra indier, mutti var helt chockad över att restaurangerna fortfarande var öppna – och fulla av matgäster.

Fast det är som aldrig tråkigt att gå vilse/ fel i Berlin – hela stan är nämligen ett enda stort galleri. Man upptäcker alltid nya verk – helt gratis.

Strax där efter hittade vi rätt! Dr Pong ligger på Eberswalder Strasse 21 – och är en bar där du både kan dricka öl och låna (mot en deposition av 5€) ett pingisrack –  så du också kan vara med och spela rundpingis med ALLA andra där.

Jag utmanade mig själv här, på något sätt är det läskigt att 1, spela pingis när man suger 2, göra det utan någon som skrattar med en istället för åt en. Fast det var ju ingen som skrattade elakt såklart, Dr Pong funkar inte så – it’s all good fun. Förutom för de där två killarna som är där varje kväll och som alltid står kvar sist – på blodigt allvar.

Väl hemma på hotellet satt vi i hotellbaren tills den stängde – Berlin effekten.

/K

This is the second morning of my mini-morningtip-series about Berlin. Day by day I’ll try to give you as many great pointers as possible. Altho’ the tip is in swedish, don’t hestitate to ask about anything you see and want to know more about.

Berlin 1:4/

De kommande dagarnas morgontips blir kombinerad reseberättelse / guide – för Berlin är mitt bästa tips. Skall försöka att integrera så många tips som möjligt. Har ytterligare 70 foton på muttis kamera – men de vet jag inte ens om jag vågar visa haha.

Klockan 03:19 tog jag nattbussen in till Centralen – utan att ha somnat än – somnade jag rätt snabbt på flyget.

Efter att ha lämnat väskorna på världens bästa Circus Hotel vid Rozenthaler Platz rörde vi oss längst Kastanienalle <> Oderberger Strasse. Jag mest tjöt och nästan grinade av lycka över att vara tillbaka på den plats som känns mer som hemma än borta. Här ska jag bo, en dag.

I en nedklottrad port med flera meter i takhöjd.

Sen tog vi U-bahn till Wittenburgplatz och KaWaDe – där hade de såklart redan fått in Chanels höstlack! Oh joy!

Något som var nästan snäppet bättre var insikten om att Lego butiken sålde Lego i lösvikt. Jag köpte en stor shaker till W. Jag borde verkligen köpt en till mig själv också. Well well “woulda coulda shoulda”!

Vi firade hur som detta med att prova gårdagens morgontips: Moët Ice Impérial på något tjusigt hotell (som ligger på parallellgatan mellan Lego butiken och KaWaDe) med fina blommor utanför och världens största krukor på innergården. Ett skönt avbrott från konsumtions hysterin inne på KaWaDe.

Lagom till att solen gick i moln och tröttheten gjorde sig påmind åkte vi tillbaka till hotellet för att festa loss med China box (från kinastället som ligger i samma hus som hotellet, kanske den bästa någonsin, för 2,5€) + öl + TV på rummet.

Jag passade såklart på att “bo in” mig så som jag alltid gör när jag kommer till ett hotellrum.

Efter att ha samlat krafterna lite rörde vi oss till en (tyvärr den sämre, minnet svek) av de indiska restaurangerna längst Kastanienalle. Då hade sömnbristen dock börjat skrika och kroppen stänga av. Så jag fick inte i mig mycket av min bea-smakande (?!) chicken Korma innan vi gick hem för att somna innan klockan slog midnatt.

/K

This morning the I start a mini-morningtip-series about Berlin. Day by day I’ll try to give you as many great pointers as possible. Altho’ the tip is in swedish, don’t hestitate to ask about anything you see and want to know more about.

Morgontipset: Moët Ice Imperial/

 

I skuggan av ett av mina livs värsta bakfyllor levererar jag dagens morgontips.

Vi började Berlinvistelsen på en innergård på femstjärningt hotell – med Moëts nya stjärnskott. Champange som klarar is, och därför kräver stora glas – a dream come true. Blev några till (t ex på en strand mitt i stan, i 32 gradig sol – mer om det sen) under resans gång. Vet inte om den har kommit till Svedala än – men har den det – unna dig!

/K

Try Moëts newest familymenber – Ice Imperial – totally worth it.

 

 

Morgontipset: Shot by Kern/

Godmorgon!

Detta morgontips riktigt längtar jag efter att få höra era åsikter om. Klicka på bilden så hörs vi om 25 minuter!

Jag personligen älskar den här typen av fotografi, det råbarkade, helt vanliga, lite smutsiga, åttiotals porriga. Sen att jag inte skulle ligga med Kern är väl en annan femma, men han tar sjukt snygga bilder. Here Here!

Hur var din reaktion, tell me!
/K

I’m very intrigued by Kerns way of making “ordinary” girls go banans, be sexy and without all the fuss. What do you think? Tell me after kicking on the pics and watching the Paris ed of “Shot by Kern”

Morgontipset: VÅGA #BerghsPL /

Jag ska inte sitta här och leka ball. De här två veckorna på Berghs har varit svinjobbiga. Här kommer jag, lite bakfull från en bröllopshelg och för trött för att vara nervös första dagen. Jag som alltid hörs och syns mest – som haft min självklara roll i 4,5 år i “verkligheten”. Jag vet precis vem jag är – nemas problemas – solid as a rock.

Helt plötsligt befinner jag mig i en klass tillsammans med 27 lika högljudda personer. Personer som precis som jag kommit in för att vi är så sjukt drivna och inte rädda för att ta plats och leda projekt i hamn. Å vad gör jag då? Jo, jag lägger mig ner och dör. Som en tjurig unge resonerade jag att plus och plus blir minus. Jag är en kuf, allt jag trodde om mig själv var fel och nu blir jag bitchen i hörnet som kör mitt eget race. Ingen kommer se mig och om ett år är det över. Jag är för gammal för klass. Jag är den där muttern i en IKEA soffa som egentligen tillhör bokhyllan Billy.

Sen i tisdags hade vi klassfest, jag var hemma för att jag behövde styra upp allt inför Berlin. Ingen skulle väl märka att jag inte var där? (tjura tjura tjura, ensammast i heeela världen!) TJI fick jag. Både på twitter, i telefonen och rakt i nyllet på onsdagen fick jag motsatsen bevisad. På tisdagen hamnade jag i grupp med tre fantastiska brudar och på onsdagen med tre helt andra fantastiska brudar.  Bara en sådan sak, brudar – jag kan hänga med brudar. Ny lärdom nummer 113. Hela min klass är faktiskt smått fantastisk, och knäpp. Jag skäms nästan lite för att jag höll på att missa det. För att jag tvivlade på Charlottas instinkt om att jag skulle passa in.

Jag är rädd för grupper, då jag aldrig någonsin tillhört någon. Ord som “gäng” skrämmer mig, alla mina vänner känner ju varann enbart via mig. Den ensamma länken som fungerar som en magnet vid behov. Även om vi alla på papper söker tillhörighet har jag nog tänkt att jag gett upp det. Inte jag väl?

Här sitter jag idag, inför hela jävla internet, och erkänner – jag tänker våga vara PL! Jag tänker våga trivas i den här jävla gruppen av högljuda människor (som för den delen inte heller hittat sin plats på såhär kort tid – hello ego du är inte ensam) och tillslut kommer jag finna min plats. Jag tänker att jag nollställs nu – jag gör om och gör rätt, lite halvt. Skriver ett nytt kapitel på blankt blad.

Se bara nu, två veckor in och jag är redan på väg mot insikter värda betydligt mer än 132.000.Växt flera millimeter. Tack Cornelia för att du inte bara hängde på när jag ville lägga mig och dö. Tack för att du ryckte på axlarna och sa “ÄSH men vafan! Alla är ju lika nya, jag kan också känna så.” Kära bullen, det blir nog rätt bra det här ska du se.

Tack för visat tålamod.

/K

I’m shitscared ‘cuz I’m thinking I acctually might want to be a part of this group of kinnda awsome people. That’s a first. I’m just trying to find my place in our 28x equation and it’s hard but I learn something new about myself every single day – so I’m thinking of going all in. I’ve written it, so I guess there is just no turning back now.

Morgontipset: Skins/

Godmorgon!

En av världens bästa serier heter Skins. Den lämnar mig med en känsla varje gång. En stark känsla som förmedlas rakt genom rutan. En framtida kult serie I am sure. Plus att Freddie ser ut som lammet Newkid, hah!

‘We’d be good together. Don’t you think?’
‘No.’
‘Why?’
‘Because I’ ll break your heart’
‘Maybe I’ ll break yours’
‘Nobody breaks my heart. And anyway, why would I want that?

Morgontipset: John Åhlin/

Idag fyller min fantastiska jazz-fusion (nu säger jag säkert fel) nörd till bästa vän år, 25!

Tänk att det gått tio år sen jag satte mig på ett plan till USA med ett brev i handen – ett brev som vände upp och ner på allt. Ett brev som gjorde att jag bara ville hem på en gång. Vi hade tre turbulenta men också smått magiska år tillsammans som ett par innan vi lyckades hitta tillbaka till varann och den vänskap vår kärlek en gång fötts ur. En av de finaste vänskaperna jag någonsin upplevt och jag är så förbannat stolt över oss som gjorde något ännu finare av något redan fint. Fast ärligt, såhär sju år senare känns romantiken lite som ett rykte haha – han skulle kunna springa naken framför mig idag och jag skulle inte reagera. Vänskapen är allt.

John bor ju i Örebro med världens bästa kvinna nu – hans perfekta kombination. Det bästa med John är att han är lika i sin egen bubbla som jag, så när vi väl lyckats ta oss ur den för en stund hänger vi över telefonen – och tiden har stått still även om det gått en vecka eller sex månader mellan samtalen. Jag vet också att skulle något hända är han där, med en soffa eller med ett “Skärp dig nu för fan!” och jag älskar honom för det. För att han fortfarande kan hantera mig på ett sätt som få kan, för vi knappt behöver prata för att veta.

Nu till morgontipset; Jag är också hemskt, hemskt stolt över hans utveckling rent musikaliskt – smakprov hittar ni här och här

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN ÄLSKADE VÄN! Jag kikar förbi snart!

Today my best friend turns 25! Hurray!

Morgontipset: Big brows/

Jag minns inte ens när jag slutade noppa mina ögonbryn, men det är bland det bästa jag gjort. Bortsett från att jag egentligen bara har ett (jag separerar det fortfarande i mitten haha) så tackar jag mina tyska gener varje dag för mina bryn. Lathetsfaktorn är skyhög och snygghetsfaktorn maximal. Jag sminkar mig oerhört sällan, men ögonbrynen förstärker jag gärna och ofta – för att det är så himla tjusigt. Så skit i pincetten för bövelen. Be bold!

/K

I love my own – and everyone else who dares – thick eyebrows. Bold is the new black.