Mina deppiga inlägg nedan till trots skrattar jag mest hela tiden tack vare att jag har så störda människor omkring mig. Däremot får det vara nog med depp nu känner jag, den obligatoriska fasen får härmed vara avklarad! Har ju några andra obligatoriska faser kvar men de är förhoppningsvis inte lika förlamade.

Igår hade jag den första dagen på länge som helt enkelt bara var bra (tack snygg-Johan för lunchsällskapet och tack fina Anna för all svamp <3)  – och den känslan hänger kvar idag. Jag kan inte mer än garva åt det mesta just nu – situationen är så absurd. En månad kan onekligen förändra precis allt. När jag ifrågasätter andra måste jag ju även ifrågasätta mig själv – den ekvationen är rätt spännande. På topp av allt är en av mina favoritpersoner i  kanske hela världen är hemma, stora ord I know – men efter att ha suttit ihop med EO en hel sommar har jag fortfarande inte vant mig vid att han inte sitter på ena sidan av mig. Den här mannen som jag kan sitta tyst med i timmar för att sedan droppa ett ämne som ballar ur – varje gång. Han som verkar vara så himla förvånad över att jag noterar små saker, att jag läser honom rätt bra redan. Bitch plz, ska vi slå ihop vad nio timmar om dagen i två och en halv månad blir i tid? Det är inte alls konstigt. Skrek  hur som likt en fjårtis när han stampade tillbaka in på kontoret. Blödig hen jomenvisst.

Ikväll har jag, Caroline och Anna anordnat en playdate för våra mammor, så vi + mammor skall till först Orangeriet följt av Trattorian. Sen hoppas jag på dans! Om inte annat skall jag på dubbla kalas i morgon följt av en löjligt bra klubb. Någonstans därimellan skall jag plöja ett core och ett pilates pass. Vill jag så kan jag. Basta!

Stay in school.

/K

I’m smiling again – finally. 

Jag har haft en knäpp arbetsvecka, med hormoner som gått bananer och som stundtals tycks ha slagit ut alla andra hjärnfunktioner. Oerhört otacksamt när jag försöker sköta mitt jobb. Mitt bästa jobb som får mig att skratta mest hela tiden och drar tillbaka mig till mitt rationella jag. Mina boys.

Idag är det hur som fredag och jag vaknade förvånansvärt balanserad – en balans som håller i sig i skrivande stund, fett fett.

Inveg mina nyärvda shorts (Tack E-wifey!) trots regn och rusk – fuskskinn måste väl vara vuxenversionen av galonisar?

Igår simmade jag igen förresten och fick sällskap av min skrivbordskumpan Henko. Forsgrénska får dock en svart kamel för platsbristen i poolen efter klockan 18. Tror jag fick mest träning av att trampa vatten för att få lite distans i “kön”. Sen undrar jag hur de här tomtarna som simmar ryggsim under rusningstrafik tänker? Mycket huvuden i rumpa kollisioner I tell you.

På tal om något annat hände detta idag, helt sjukt! Bah hör mig själv säga  “Yoko Ono började precis följa mig på twitter.” Blev starstruck av min skärm, på riktigt.

Min bakgrundsbild är himla fin också – mitt fina gudbarn (läs fadderbarn) som redan är tre veckor och en dag gammal!

Jag brukade ha det här trollet framför mig en gång i tiden – fram tills han lämnade oss för att starta ett Bannerboykontor i Amsterdam för några veckor sen. Nu har jag istället en skrivare som utsikt – men idag fick jag nog och tog saken i egna händer. Problemlösarn! Hej hej EO!

Sen gick jag på lyxlunch på Babylon med Stockholms mesta “supersingel” haha, hänvisar till dagens Metro.

På tal om supersingelns lägenhet på Gärdet skall jag vakta denna ända tills på tisdag morgon, tänker att det kommer bli som en weekend (som i resetypen – inte svengelskan) i min egen stad. Emigrerar dit efter min pilatesklass i morgon och tänker att jag mest skall plugga och dricka te. Läsa vanliga böcker och rehab-mysa med mig själv på annan ort. Sen söndagsmiddag med Sanna givetvis!

Bacon och getost, bacon och getost, BACON OCH GETOST – i en omelett. Dog godhetsdöden.

Avslutar veckan med ett glas Franskt rödtjut innan jag skall hem och tvätta. Hösten är här och rosévinet är pasé tänker jag medan jag filar på en playlist som fått arbetsnamnet “Rödtjut, utsmetat läppstift och tårar” som inte alls blir lika deppig som den låter haha. Yet again, damn you hormones!

Vi hörs i helgen fina ni.

Kärlek

/K

This week will go down in history as hormonal week – been crazy trying to stay calm and on point. But today I woke up balanced – thank non excisting god for that. Had a great lunch Finishing this work-week with a glas of French red whine before I head back home for some sexytime with my laundry. 

Nu har det gått en hel månad sedan jag började på världens bästa Bannerboy. Har nog inte undgått någon att jag trivs som fisken i vattnet här med mina boyz. Tänkte visa er lite hur det ser ut från min sida av kontoret – som vi flyttar ifrån nästa vecka. Hej då Norrlandsgatan 22!

Jag fick en sådan här tjusig lapp med mina nya brillor från Vasuma – som döpt alla sina bågar efter ormar. Den har jag haft mycket kul med!

På måndagar (och på födelsedagar) får vi finfrukost – himla fint.

På tal om födelsedagar fyller super-Martin 31 år idag och det firade vi såklart ordentligt. Behöver jag säga att jag är självutnämnd födelsedagsgeneral?

 Överhuvudtaget är vi väldigt bra på att fira på det här stället, stora som små saker. Sen har vi ju en bar på kontoret också – som jag lyckats lämna ett litet avtryck på även om jag inte varit här så länge. Baren har öl till självkostnadspris och öppnar kl 17 måndag-fredag.

Komplett soffgrupp med FIFA ’12 + cykelverkstad  finnes också.Nu lämnar vi 60 kvm för 160 kvm – Stureplan för Södermalm.

 

Misstänker dock att Martins alla djur kommer att haka på även dit – fåglarna flyger ju söderut på vintern.

Götgatan 48 här kommer vi.

/K

Bannerboy

Welcome to Bannerboy, aka my work aka my boyz aka awesome.