Så skulle det vara den här t-shirten. Den är säkerligen minst sex år gammal, jag vet inte säkert för att det var inte jag som köpte den från början. Istället fick jag den som betalning för hans halva av elräkningen. Han som satt i bungalowen jämte vår, som på skoj sa att han inte hade någonstans att bo när han kom tillbaka från sin världen runt resa. Jag kom hem innan honom, och hann göra slut med min sambo lagom till att han kom hem igen. Så han flyttade in – trots att vi bara känt varann i en dag för flera månader sen. Han den där som blev som en storebror, som fick plocka ihop bitarna när jag satt på golvet, han som skrek av glädje när jag överraskade honom med en egen säng i ett eget rum och som lärde mig att man fanimig inte nuddar dataskärmen.

Han är inte kvar i mitt liv, men så är det ju med vissa människor – de fyller sin funktion under en viss tid, på en viss plats och vice versa. Fast t-shirten (och ett par shorts) har jag kvar – och den passar fan till allt.

/K

If I only was to keep one garment in my closet, this simple gray tee would be it. It has history, a very funny one that still makes me smile – but most of all it just goes with everything! Xoxo fashionblog

Godmorgon från taxi Sweden6!

Om en liten stund äntrar jag Metropol 93,8 för andra gången i år, denna gång som en del av “Bäst i Stockholm” panelen. Börjar dock bli lite nervig nu när vi fastnar i bilkö hela tiden. Hade säkerligen gått snabbare med tunnelbana – men tackar aldrig nej till taxi.

Lyckas vi komma fram i tid så hörs vi här om en stund!

/K

Today I’m going back on air for the second time this year, listen here!

Alla har vi våra svackor, förra veckan var min. Det tog tid att komma tillbaka, komma in och sätta mig på min plats. Våga orka. Inte ge upp. Idag sken solen och jag gick i så rask takt att rumpan började bulta av ansträngning. På väg hem insåg jag att min hand var nedklottrad av uppgifter – och att klockan nästan var 19 på kvällen fast  det kändes som om jag bara varit inne i stan och vänt. Äntligen har jag så mycket att göra att jag inte ens tänker efter, adrenalinet pumpar och jag minns varför jag älskar den här skiten. Jag känner igen mig själv. Samtidigt som jag fått lära mig på nytt. Efter sjukdom och sjukhus var det som att jag stannade upp, blundade hårt och hoppades att när jag väl skulle våga öppna ögonen igen så skulle allt vara bra. Jag är inte ensam den här gången, jag kan inte stanna och gömma mig.

Den här vändan finns det folk som trycker på när jag inte rör mig framåt, folk som tvingar upp mina ögonen och agerar koffein. Tack.

/K

See post title 😉

Åke gör framsteg – varje morgon möts jag numera av soldyrkande padda 18 år.

Jag inser mer och mer att jag landat i någon ny (läs ännu en) form av “jag”. Ett uttryckssätt, en stil, en rytm. Mer om detta en annan dag.

Sorgen över att inte kunna gifta mig med någon av min släkts smycken dämpades lite av att pappa lät mig ta över hans förlovning + bröllopsring (från när han var gift med mutti) De är såklart lite för stora, men känns fina att ha på tummarna. Skat-faktorn är skyhög – och familjen känns närmre än någonsin. Tack.

I natt kunde jag inte sova, då jag sov till 17 på kvällen innan – hoppade in i “Gossip girl” säsong fem. Inte sett sedan säsong ett, men hittils verkar det vara som med “Våra bästa år” – same old same old.

Idag kom mutti förbi och hjälpte oss hänga upp tavlor och fikade lite. Efter år i en källare kom äntligen fjällporten upp på väggen, växt upp jämte denna tavla. Oerhört mysigt att kunna ha en del av den utsikt jag älskar så nära till hands.

/K

This has been my last cupple of days is short.