När hjärtat går sönder om och om igen/

(Tumblr: Berlin)

Det var många år sen jag fick panikångest. Den där förlamande rädslan att det aldrig någonsin kommer riktigt bli bra. Den där känslan som gör att jag mest vill lägga mig ner och aldrig behöva inse att det kanske inte blir så. Den känslan kommer tillbaka när jag tänker att jag kanske aldrig någonsin kommer få bo i Berlin. Drömmen om Berlin. Den stad där mina lungor fylls av lycka. Där jag börjar skratta omotiverat bara-för-att-jag-är-så-jävla-lycklig-över-att-vara-där. Där jag dansar till töntigt för mig själv för att jag som inte vet vart jag skall ta vägen av pirr i kroppen. Den plats där jag skiter i vart jag bor, hur mycket pengar jag har eller hur trött jag är – bara vi får vara tillsammans.

Hur skall jag någonsin kunna ignorera den kärleken? Den känslan. Om jag gör det kommer det kännas som om jag aldrig riktigt är hel. Så känns det faktiskt. Det är svårt att förklara. Men från den första sekunden jag spenderade i Berlin visste jag att det måste bli vi. För varje år, månad, vecka, dag, timme, minut, sekund som passerat sedan dess har jag drömt och planerat för mig själv hur det skall gå till. När jag tänker på att det kanske aldrig blir så, försvinner luften ur mina lungor och för en stund kan jag inte andas. Det gör fysiskt ont i mitt bröst och jag blir så jävla ledsen att jag inte orkar göra något alls. Vad är vitsen?

Just nu är min största oro, rädsla att det kanske inte kommer bli så. Vad gör jag då? Jag måste tänka den tanken. Vara realistisk. Varför måste jag det? Varför måste jag tänka så? För varje gång tanken av realism slår mig, slår den hårt. Varje gång går jag sönder. Jag vill inte vara trasig.

Jag lämnade mitt hjärta i Berlin. Berlin är syret som får mina lungor att fyllas igen. Drömmen om Berlin är min tejp. En dag skall jag berätta för er om den drömmen mer i detalj. Den där drömmen som måste bli verklighet. Den ska bli verklighet. Min verklighet.

/K

I need Berlin. To breathe. Feel. Love. Live.

One thought on “När hjärtat går sönder om och om igen/

  1. Det är klart att du kommer att bo där. Frågan är bara när. Har man en sån intensiv dröm som du har om ditt Berlin så kommer du att komma dit. Livet är till för att levas fram tills det tar slut. Om du flyttar nästa år eller om tjugo har mindre betydelse så länge du når målet. Och det kommer du ju att göra. Jag känner ju dig. Vill du nåt hittar du ett sätt och kör. Tappar du det smäller jag upp det i ansiktet på dig igen. Så.
    Du kan och du gör det du vill.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s