Day: 2011/10/16

Morgonfotot vecka 41/

/ Karma Hjalmarstål / 1 Comment

Måndag: Veckan började med kreativt kaos. Vi skulle presentera designförslag i vårt förpackningsdesigns-projekt. Dock låg vår ena kreatör (som hade skisserna) och sov, men vi fick dock en ny chans och hann alltså bättra på vår presentation ytterligare lite. Win.

 

Tisdag: Sådär dagen innan duggan fick vi ett välbehövligt avbrott från lektioner till förmån för presentationer av alla andra program. Liten downer på att Copywriter utbildningen sålde in sig så bra. Fast som Björn sa “Du är ju redan bra på att skriva, så där har du väl inte så mycket att hämta egentligen?” Jag vet ju såklart att detta inte stämmer, men jag tänker intala mig det ändå. Hade behövt avsluta med mig egen linje så man kom ihåg att den är awesome (för det är den ju såklart!)

 

Onsdag: Morning of terror. Trodde jag skulle kräkas av dugga-psykbryt. Dödade dock alla känslor i magen med scones hos Nasim med Jenny och flashcards.

 

Torsdag: Då jag fortfarande inte har någon slags facebook vana inne (även om jag blitt tvingad att skaffa skiten sen jag började på Berghs – jag går under falskt namn, det är ingen idé att vi blir kompisar där – me and facebook won’t last) att kolla den. Så när jag satt på bussen påväg in på gruppmöte ser jag att det är inställt. Hoppade av och på vändande buss. Tänkte plugga, insåg att jag borde varit i skolan istället då jag missat massa mail om saker som behövs göras.

 

Fredag: Ännu en morgon av väntan på försövda gruppmedlemmar. Inser i min ensamhet vilka jävla flockdjur eleverna på min skola blir. No man is an island – workwise. Jag behöver varenda medlem av varenda gruppkonstellation för att make this boat float.

 

Lördag: Sov 12 timmar efter vin och middag med Hermelin på fredagen. Lyfte inte datorn fören sen kväll och gled runt i tee hela dagen. Ställde in alla planer för att läsa ut “Juridik för ekonomer”, äta äppelpaj till frukost och lunch och försöka börja skriva på allt annat.

 

Söndag: Börjar undra om det är jag som är för tidig jämt? I vanliga fall är det fett för jag får ro att styra upp sådant man behöver styra upp men idag var jag inte alls på humör att vara “on hold”. Resulterade mest i att min jävlar anamma förvandlades till Windows 95. Fast hur grinig kan man vara när Gisela kommer med både bullar och kaffe? Eller när Erik attack-klämmer lite medan Ramalamadingdong fuckar ur a’ Ricki Lake. Lite bukt på skiten fick vi tillslut (vi är ju ändå problemlösare) så det här kommer gå fin-e-mang.

/K

This is my morning x seven. A pic a day.

Morgontipset: Model X Sportsman/

/ Karma Hjalmarstål / 1 Comment

Sådär tre år efter alla andra fann jag dessa bilder från Vouge US “Shape Issue” som jag hatar att älska. Vid första anblicken älskade jag de här bilderna. Wow tänkte jag, Annie Liebowitz alltså. Lite som om jag vore programmerad att älska allt hon gör. Samtidigt kunde jag inte skaka av mig känslan av obehag. Något i min kropp bara sög till.  Sådär som det ibland gör när man bara vet att något inte står rätt till.

Ta er en titt på bilderna och känn efter själva, så skrivs vi längre ner.

Kan det bli mer normativt? Som Mimmi sa: “Där kan vi ju verkligen snacka att spä på könsroller om stora starka män och tjejer som små söta atribut”  Visst att det handlar om personliga preferenser – men komigen. Beauty and the beast? Här ligger inget krav på männen att vara snygga – de är ju framgångsrika inom något så mansdominerat som sport. Kvinnorna är iochförsig dominerande inom modellyrket – men jag ser inga olika former? Ser på behind the scenes och får det konstaterat att “Vi atleter och modeller har egentligen samma tänk – vi vill bara leva hälsosamt och ta hand om våra kroppar.” Jaha, eller?

Vogues årliga “The shape issue” är för mig ett mysterium. Varje år går de ut med att de räddar världen genom att sporta alla former så ingen skall behöva känna sig ful som ett resultat av övriga elva nummer. Sen lägger de upp en video (i och med 2011 års nummer) där Rihanna talar om hur “gräset alltid är grönare på andra sidan”och att hon älskar plagg som “får min midja att se liten ut” och visst är det från size zero till 20 men hallå? Ett nummer om året? Är samvetet rent då?

Jag råkar kanske besitta ett extra stort intresse för hur män porträtteras i modesammanhang kontra kvinnor. Å lika mycket som kvinnorna förminskas till objekt så tycker jag att de här bilderna fördummar männen. “Se på mig, nu kanske jag inte blev så himla attraktiv men eftersom jag blev bra på andra saker och desutom rik så får jag hänga med topmodeller ändå!”  Åter igen ligger ju denna värdering i denna författares ögon. Hur går era tankebanor? Är jag helt ute och cyklar? Är det jag som fördummar?

Nej du Annie Lebowitz med team. Bättre än såhär kan ni.

/K

I loved these pics at first but then they just pissed me of – can we go more backwards in time than this? Big (not-so-handsome-but-oh-so-rich) men  and these tiny little ladies that makes money looking good (no hate) The cave called and wanted their lifestyle back.