Month: March 2012

Någonstans bland molnen/

/ Karma Hjalmarstål / 4 Comments

Jag har inte lämnat er. Däremot förvandlades denna brie-älskande-stay-at-home-woman till festprisse denna helg.

Helgen mjukstartade lite med Berghs Bar som min klass anordnade i torsdags – mysigt och sentimentalt att hänga med klassen. Vi ses ju inte så ofta längre eftersom det är fullt ös medvetslös inför examen.

Sen kom fredagen och Adrian från Studentbyrån ställde till med all inclusive kalas a’ 25 år – så jag och W äntrade Ekensberg bakvägen från Gröndal (var ju tvungen att visa att jag kände till området som min egen bakficka) Köpte en rockring och asfaltskritor i present, då vi inte känner varann så bra än så fick jag utgå från mig själv – jag hade blivit glad. Adrian sa att jag var sjuk i huvudet, vilket jag tar som ett mycket gott betyg. Sen dansade så mycket att jag hade träningsverk dagen efter.

Igår firade jag en av mina absolut bästa vänner aka Sambo-Hanna i Tyresö. Hon lyckas maskera melodifestival-finalen med födelsedagsfest varje år haha! Var helt galet mysigt att få hänga med henne en hel kväll och anledningarna till att inte lämna stan på ett tag blev med ens många fler.

Har alltså kommit hem klockan fem på morgonen två nätter i rad och det känns i min lilla kropp. Herregud. Idag har verkligheten dock ringt på telefonen hela dagen och jag är oerhört tacksam över att vara i en grupp som får mig att känna mig så uppskattad och behövd. Det tackar mitt ego för. Hunnit med en två timmars promenad i solen och en powernap i badet idag också – nu sitter jag i mjukisar och försöker strukturera upp kommande vecka i väntan på middag.

Vad har ni gjort i helgen?

/K

A new and an old friend both celebrated their birthdays this weekend. So I’ve been all around town and back at five am two nights in a row – so not like me haha! Today reality strikes back and it’s all business again. What did you guys do this weekend?

Motströms/

/ Karma Hjalmarstål / 1 Comment

Vi påverkas så sjukt mycket av vår uppväxt och av de människor som omger oss under den tiden  – men kanske allra mest av de som inte ens varit där. Både mina bästa och sämsta sidor kommer från min släkt, så är det nog för oss alla. Vi skakar på huvudet över otaliga koppar kaffe och säger “Jag ska aldrig bli som…” för att sedan bli precis  just som dem. För det mesta är jag oerhört stolt över att jag är lik min släkt, men såklart finns det stunder då stoltheten byts ut mot skam.

Idag hade jag en sådan stund. Då mitt tonfall ändras för att jag inte vet hur jag skall hantera en emotionell reaktion, då jag på en sekund blir nollställd och kall – och för en stund slutar känna någonting. Jag inser någonstans att detta beror att jag aldrig sett en annan reaktion, aldrig mött ett annat angreppssätt. Jag tänker att det  känns för sent, detta angreppssätt är så jävla djupt rotat att det idag är kopplat till mina känslor – min syn. Jag brukar förbanna mig själv varje gång jag säger (vilket är lite för ofta) “Jag är så här” för samtidigt som jag ser det som en del av mitt “jag” så går det ju emot alla mina rädslor mot allt som är konstant. Allt som inte rubbar på sig, inte utvecklas. Allt som står still.

Så hur ändrar man ett nedärvt beteende? Går det? Jag har ingen aning. Men något jag upptäckte idag, var att en av de många goda egenskaper jag fått med mig från denna släkt, om än från ett annat håll – efter lite fördröjning och mycket ego – också hjälper mig att inse att jag inte vill vara den personen som “är sådär”. Jag vill inte utsätta någon annan för den känslan jag själv känner till allt för väl. Jag vill inte vara väggen man skriker på, väggen som är så hög att någon känner sig liten.

Idag lyckades jag vända andra kinden till – mig själv.

Aldrig mera måndagsångest/

/ Karma Hjalmarstål / Leave a comment

Nu ska jag aldrig säga aldrig och så vidare, men jag tror att jag är något på spåret här… Nämligen att omge sig av kollegor du trivs så nördigt bra med i en arbetsmiljö som utmanar. Visst låter det oerhört rosa och fluffigt? Berghs är också en sådan plats, men av formatet skola. Hur bra skolan än är, och hur stort banklån jag än må ha tagit är en skola alltid en skola och skoltröttheten är mer än regel än ett undantag. Eller kanske är det bara jag som är trotsig.

Jag har en helt galen hösttermin bakom mig – jag har klarat av saker jag aldrig kunnat drömma om att jag skulle kämpa för. Jag har växt som person med framför allt som ledare. Eldprovet ligger förvisso framför mig fortfarande – examensarbetet. Har inte jobbat i en såhär stor grupp tidigare. Däremot är jag övertygad att detta om något kommer göra mig starkare och jag är redan nu hemskt glad att jag vågade anta utmaningen.

Däremot tror jag att jag hittat en fantastisk lösning, för mig, i och med min måndagspraktik – att hålla mig flytande. Variera och på så sätt aldrig stagnera. Något som lätt händer när man jobbar så pass intensivt med en och samma sak. Detta kommer säkerligen hjälpa mig att ta det där steget tillbaka, att vara mer operativ än mammig. Min kanske största utmaning av dem alla.

Hur som, igår sken solen och termometern visade på -9, ögonbrynen var på topp och jag mös på att sneaker-säsongen äntligen är tillbaka!

Måndag är måndag oavsett praktik och äntligen lyckades jag hålla mig tillräckligt fokuserad för att läsa på tuben. Kanske för att jag i smyg insett att jag tycker strategier är rätt intressant – när jag får dem på print.

Kom in med andan i halsen på Non Solo för morgonmöte efter att bussen kört i slow motion på grund av inbillad halka. Ingen direkt drömstart. Fick reda på att jag skall få visitkort när vi väl kommit fram till vad de skall kalla mig. Visitkort! Herregud, vem är jag?

Sen fortskred dagen med allt och ingenting – i 180 precis som sig bör – med både popcorn och lösviktsgodis. Bara sådant godis som jag gillar också – händer typ aldrig. Då vet man att man är på rätt plats.

Idag har jag försökt slutföra det här inlägget sedan nio i morse. Haft möten more-or-less non stop sen tio. Damp ner hemma strax innan 21 och skall nu ta en kaffe för att orka duscha. Fast å andra sidan ville jag ju gå lös på kaffeleveransen jag möttes av hemma också…

Imorgon har vi workshop med studentbyrån +  på torsdag håller min klass i Berghs bar! Ni kan läsa mer om det här.

/K

Återtåget/

/ Karma Hjalmarstål / Leave a comment

En vecka tog det för mig att landa, komma tillbaka in i matchen. Sex morgnar med andan i halsen springandes till bussen. Idag tog jag sovmorgon – sov 14 (!) timmar.  Drog på mig motionsvänliga kläder och begav mig ut i solen för 40 minuters rask promenad till Coop.

Så jävla härligt att kunna gå – skall genast börja gå till tunnelbanan igen. Absolut värt att gå upp en timme tidigare för. Nu är ju desutom tiden av tunga marknadsrätts böcker förbi, det tackar mina axlar för.

Hela den här veckan har ju bestått av tvätt, attack återtåg i skolan, oro för Åke – som nu varit hos veterinären och är superfrisk, planering av inköp till nytt akvarium, otaliga möten, spontana narkolepsi anfall och stora beslut om framtiden.

I fredags hade vi taco fiesta med Kalasson hemma hos oss – veterinären hade tipsat oss om att Åke skulle äta i en separat balja och fick hänga med under middagen. Tydligen bajsar sköldpaddor i samband med sitt matintag – något vi fick uppleva när det helt plötsligt inte bara var sallad som flöt omkring… Jag och W stod som två nyblivna föräldrar “Kolla han bajsar!”

Då vi hann kolla på akvarium redan i fredags, då vi insåg att vi måste måttbeställa akvarium till Åke – blev min planerade köpa-akvarium-dag uppskjuten och min lördag fri. Jag passade på att haka på W till Gottröra för att fira min ena svåger som fyllt 20. “Du är min typ av svärdotter, en man bara behöver träffa en gång i halvåret” skrockade pappa Berglund. Väl framme i Gottröra somnade jag på soffan, kul tjej. Hur som helst tror jag jag gillar mina nya solglasögon, de är så fula så att de blir snygga – eller vad säger ni? Köpte dem i all hast på Kleidermarkt när Berlin förvandlades till tropikerna.

Tillbaka till idag, då vi besteg mount coop en hel del fattigare men redo för det krig som kommande månad kommer innebära. Passade på att beställa hem 200 kapslar till Nespresson också, är helt hooked! Nu har jag flyttat in i köket för några timmar intensivplugg, med både disk- och tvättmaskin igång och köttet i marinad.

I morgon börjar min praktik på Vice på riktigt. Måndagsmöte 8:30. Blir lite som att komma hem, oerhört tacksamt att påbörja en praktik där man redan är en i gänget. På tal om jobb och sådant, frågade en fin klasskamrat om jag har “fått jobb” redan. Nej det har jag inte riktigt, utan det jobb jag nämnde tidigare under veckan är ett frilans jobb som copywriter under en kort period. Vilket skall bli superkul, även om det innebär att jag måste starta enskild firma. Det går bra nu.

På tal om att det går bra nu, den här helgen passerade bloggen 30,000 besökare. Galet! Tack för kärleken.

Skolan kallar.

/K

I’m starting to feel that I’m back on track – after a week of laundry, schoolwork, other kinds of work, vet visits, sudden moments of narkolepsia among other stuff. But after 48 hours off duty and 20 hours of sleep, my clothes are clean, school is back in full force, Åke is well and my fridge is full of food. So while the meat is marinating I’m going to get the last things out of the way – ‘cuz tomorrow I start my new internship over att Vice, so stoked!

Så kom den dagen/

/ Karma Hjalmarstål / Leave a comment

Den dagen då jag blev certifierad ARU (Ansvarig Reklam Utgivare) och besparade min nuvarande/framtida arbetsgivare de 32 ooo det skulle kostat denne att skicka mig på kursen. Jag klarade alltså den största tentan på hela utbildningen. Detta informerade jag såklart min chef om.

Efter skolan mötte jag upp W som jagade födelsedagspresent till sin lillebror som fyllt 20. Detta slutade dock med att han spontant köpte hem en Nespresso till oss istället. Idag är alltså den dagen jag dricker byråkaffe hemma som en riktig reklamare haha!

Sen kom också den dagen jag aldrig ville skulle komma, den dagen jag skrev ett brev till veterinären om hur Åkes liv ser ut. I morgon bitti tar W taxi till veterinären med Åke i en plastlåda med petflaskor med varmt vatten i – för att kolla hans skall och hud. Förhoppningsvis slipper han ta blodprover och sådant, men kosta vad det kosta vill. Har världens snällaste föräldrar som betalar taxin då de är sjuka och inte kan skjutsa, “Spela roll, vad gör man inte för Åke.” Älskar er! Jag försöker intala mig att jag skall se det som en 18 års koll, att det bara är jag som är överbeskyddande. Jag kommer sitta på en tenta i projekt och ledarskap fram till 13:30 och vet inte hur jag skall klara av att inte vara där med honom. Min lilla kille, min bästa vän.

/K

Both good and bad news today. First i passed my business law exam! Then my man went bananas and bought us a Nespresso machine, like a boss. Tomorrow Åke is going to the vet for a check-up on his shell and skin, the first visit in his 18 year old life. I’ll be at another exam then so W is taking him by taxi there. I have the best parents in the world who pays for the taxi, since they got sick and can’t drive Åke themselves. Love you! My little green man, stay strong – come back home and look and give a that look that tells me “You worry to much.”