Jag må inte vara så förtjust i julen – men kommer den i den här versionen, I just might cope with it.
http://www.youtube.com/watch?v=DWWSzE0Y65E
Fler lack på önskelistan:
/K
All I want for christmas i Chanels “Rouge carat”
Jag må inte vara så förtjust i julen – men kommer den i den här versionen, I just might cope with it.
http://www.youtube.com/watch?v=DWWSzE0Y65E
Fler lack på önskelistan:
/K
All I want for christmas i Chanels “Rouge carat”
Hej världen.
Under de senaste veckorna har många av er googlat “kastrofon media” och hamnat här tack vare en tweet jag skrev för några veckor sen – där jag varnade för dessa hemska samtal. Såhär var det:
Min kära skolkamrat C satt med oss sju övriga i skolgruppen när hennes telefon ringde från ett konstigt nummer. Jag svarar i hennes ställe (en liten hobby jag har när telefonförsäljare ringer mina vänner, t ex Nasim som blir terrad av DN några gånger i veckan – nu tror de inte att Nasim har kvar det numret – problemet löst! Rättelse: för någon vecka) och hör hur någon skånsk herre söker C, jag hör också ett sorl i bakgrunden och gör snabbt kopplingen att det är ännu en försäljare. Förklarar trevligt att han måste ha ringt fel, varpå denne herre säger “JA! UPPENBARLIGEN!” och slänger luren i örat på mig. Någon halvtimme senare ringer samma nummer igen, C tänker att det kanske ändå var något viktigt och tar samtalet själv den här gången.
Samma skånska herre (som inte presenterar sig mer än med dialekt) börjar tala om förlängning av hennes annonser på google, det hela är oerhört luddigt men C förklarar snällt att hon inte har några annonser på google. “Ja men du har ju ett företag, jag ser ju det framför mig.” Visst stämmer det att C har en enskild firma, men hon har inga annonser – varken via google eller någon annanstans. Detta förklarar hon för den skånska herren, som vägrar ge sig. Nu går han vidare till att referera tillbaka till mig, hennes vän som godkänt allt alldeles nyss. Då går C naturligtvis i taket och förklarar mycket bestämt att hon minsann stod jämte mig och allt detta aldrig ägde rum. Den skånska herren ger dock inte med sig för det och fortsätter på samma spår. Jag har minsann både sagt det ena och det andra, han vet allt och nu är det bara en fråga om förhandling. C frågar vad det är han vill egentligen, att det här är helt absurt och att hon inte accepterar att någon ringer till henne för att ljuga om både hennes företag och hennes vänner. Det här scenariot pågår i kanske ytterligare några minuter. Den skånske herren blir otrevligare och otrevligare. Han höjer rösten och C kontrar i takt med honom. Till slut slänger han på luren.
Chockade börjar vi googla på Kastrofon media AB + telefonnumret 0841043940 och finner en drös av sidor/trådar som denna, denna och denna. C ringer genast polisen som noterar händelsen och förklarar att om fakturan kommer skall hon kontakta dem igen för att ta detta vidare. Detta är allt jag vet, hoppas det varit till någon som helst hjälp! Här finns annars en sida på hur man skall gå tillväga om de ringer dig.
/K
Kastrofon Media AB (Öresund Media) is known for tricking people into fake invoices to small buisnesses, they are rude and sometimes even scary – making shit up about your non-exsisting google ads. So If this number +46 (0) 841043940 calls you, don’t answer – call the police.
Damnit, chocken från min födelsedag har som inte släppt än. Aldrig någonsin har jag blivit så galet bortskämd. Inte nog med att W ställde till med både hotellbokning och för-födelsedagspresent innan jag ens han komma ihåg att jag fyllde år snart – när dagen väl kom visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Min familj alltså, jag älskar er! Ni är helt galna, men tack för att ni finns och för att ni fortfarande lyckas lura en dotter som inte trodde att hon kunde luras. Tji, fick jag! Tack för att ni ville fira med mig, ni är bäst!
För och främst fick jag ju mitt drömur: En Seiko Premier SN004P av W och mutti. Jag älskar Seiko för att de levererar samma standard som Rolex – men utan att vara pråliga och statuskåta. Gedigen, klassisk och av högsta kvalité – som jag kan ha hela livet.
Så fick jag Queen tröjan av W förståss, oh it’s awesome!
Sen bjöds jag på lyxlunch av min familj, så himla tjusigt! Nästan alla var där – en mamma, tre pappor, en moster, en mosters man, ett gudbarn, en kusin och en egen man.
Som om de inte redan slagit på stort, och jag redan hade gråten i halsen, langade mutti och pappa Björn upp Mulberry påsen – innehållande min drömagenda! Ni vet, en sådan som följer en hela livet då den bara blir bättre och bättre för varje år.
Pappa ett var inte sen att haka på, utskrivna hundralappar formade en present i form av flygbiljetter till mig (och W!) till Berlin – och min praktik i februari.
Detta kom i kombination med presenter från den sista pappan, sprillans nya skissböcker – porr!
Min gammelmoster hade skickat med en liten låda från Malmö, innehållande: Bok om Berlin, Pierre Cardin vintage scarf och handbroderad halsduk från Pakistan. Så himla personligt och fint, älskar att hon är en vandrande vintageshop.
Av mig själv fick jag som bekant läppgrojset från Mac och okli-igaste mössan i favoritfärgen.
Så-mycket-kärlek (och då syftar jag inte på den materiella)
/K
These arethe gifts I recived on my 25th birthday, crazyness. Never felt this spoiled and filled with love for my family who shared this magnificent day with me – made it into one I will always remember. Thank you for beeing there, for being all crazy and for just being you.
Just nu är inte min tenta-baserade vardag så himla Rock’n’roll. Känns lite som om jag är fast på en finlandsfärja till tonerna av dansband mer än något annat. Soliditet, nyckeltal och förvaltningsberättelser sätter tonen denna onsdag. Två dagar till tentamen ett, två dagar till inlämning, sex dagar till tenta två (the tenta of death: affärsekonomi) Jag satsar på omtentan men nog fan skall jag plocka lite poäng på första tillfället också. Våga vägra ytinlärning. I morse insåg jag att flätan jag gjorde för två dagar sen satt kvar – numera i form av en dread.
För att på något plan hålla rocken vid liv peppar jag Marshall: On the road, säsong två! Lagom långa avsnitt för att vila huvudet från allt som låter som dansband. Lite som en påminnelse om att det finns något i mig som fortfarande går igång på “normala” ting. Att det fortfarande finns en hel del Vice i mig – för det gör det såklart, affärsekonomi eller ej.
/K
My life is a bit “grooveless” right now, due to buisnesseconomy exams. When my head feels like it’s going to expload I found my great escape in Marshall: On the road – they are not only awesome, but also just the right lenght for a break. Season two is about to pop, watch out!
Idag har jag fått både blomstercheckar (tack fastrar!) och tips på anti ageing krämer, jag är alltså officiellt post 25. Det firade jag med att ta-mig-tid att leta upp något som inte intresserat mig på många år, men som blir lite som en post 25 utmaning – läppsmink. Efter mycket kläm och känn fan jag det perfekta läppgrojset för en naturligare (läs inte idomin) ljusbeige nyans. Kladdar gör det inte heller. från MAC, “Fashion whim” – grattis mig själv!
Lovar att visa både galna paket och min andra present till mig själv inom kort + plus rapport på Story såklart! Godnatt lovers.
/K
Bought a lipgloss from MAC, I’m so not “a lip makeup kinnda gal” but well, crazy things happens post 25. Birthday gift to myself.
Minuten har passerat, 09:26. Jag blir inte 25 igen, jag må vara det nu – men själva “bli” är förbi.
Vaknade till chock, den är min! W och mutti hade smusslat bakom min rygg och för första gången i mitt liv kunde min mutti lura mig. TACK! Ni är så sjuka. Den ligger jämte mig på hotellsängen. Uret jag spanat på sen jag fyllde 23 – det första jag skulle köpa när jag fick ett välbetalt jobb efter skolan. Här är det, jag har ett eget ur. Helt galet – tillsammans är vi oslagbara.
Bra tröja fick jag minsann också. 25 nu kör vi.
/K
I’m 25! The day started with the watch of my dreams, so sick!
Story hotel uppfyller alla våra förhoppningar, älskar dörren som lyfts av och monterats som sänggavel, FACE produkterna som ingår, konsten som tryckts och målats direkt på väggarna och att man får fylla minibaren med medtagna varor.
Efter en sväng förbi min waxtjej (som numera huserar på The Venue – tips!) köpte vi med oss lite vin och återvände till hotellrummet. Glömt hur det är att ha Östermalm runt hörnet, en liten del av mig saknar det. Bor jag kvar i Stockholm är ju drömmen högt i tak på smågata med trappa till porten. Jag har alltid tänk att anledningen till att jag trivs här är för att jag egentligen inte passar in, jag attraheras av känslan av revolt – provokationen i kontrasten. Finns en viss ironi i det hela, då Berlin är den stad där jag känner mig hemma just på grund av pulsen hos likasinnade, de rotlösa bohemerna och känslan av att staden valde mig och inte tvärt om. Vi får väl se vart jag hamnar, i revolt eller i hamn.
/K
I forgot how at home I feel in this part of town. Wonder why I’m so attracted by the fact that I don’t really fit in – “brat wise” – like a pirate. But the pirate part is also what I love about Berlin – but there it’s more like a ship full of people like me – instead of just one. Well, stoked about Story tho’ – see our door for a bed frame?
Idag checkade vi in, sådär lagom lördags-slöa efter festen på Acne kvällen innan, på Story hotell. I morgon fyller jag minsann 25 år vilket firas med kärlek, familj, hotellfrukost och lunch på Riche. I kväll skall vi nog bara mysa runt i stan, kanske träffa Maja när hon slutat jobba och käka god middag. Staycation rules!
Hörs sen.
/K
Me and W checked in at Story Hotel today for a Stockholm “staycation” to celebrate my 25th birthday tomorrow. Awesome!