I’m still here/

 

Inne på timme åtta. Vet ej när jag kommer hem. Slutspurt på förpackningsdesign projektet och det känns i hela kroppen – och bloggen. Vi har hunnit varva powernaps med tandvärk med allt och lite till.

Efter timme sex så begav jag mig ut i spöregnet för rödvin och potatis. Dyngsur återvände jag till bästa lägenheten för att styra husman och energi.

Världens bästa grupp.

/K

 

Today and tonight my focus been making the creative process work. Being a good team member. Sometimes it means cooking, drinking wine and bringing love to the table.

När hjärtat går sönder om och om igen/

(Tumblr: Berlin)

Det var många år sen jag fick panikångest. Den där förlamande rädslan att det aldrig någonsin kommer riktigt bli bra. Den där känslan som gör att jag mest vill lägga mig ner och aldrig behöva inse att det kanske inte blir så. Den känslan kommer tillbaka när jag tänker att jag kanske aldrig någonsin kommer få bo i Berlin. Drömmen om Berlin. Den stad där mina lungor fylls av lycka. Där jag börjar skratta omotiverat bara-för-att-jag-är-så-jävla-lycklig-över-att-vara-där. Där jag dansar till töntigt för mig själv för att jag som inte vet vart jag skall ta vägen av pirr i kroppen. Den plats där jag skiter i vart jag bor, hur mycket pengar jag har eller hur trött jag är – bara vi får vara tillsammans.

Hur skall jag någonsin kunna ignorera den kärleken? Den känslan. Om jag gör det kommer det kännas som om jag aldrig riktigt är hel. Så känns det faktiskt. Det är svårt att förklara. Men från den första sekunden jag spenderade i Berlin visste jag att det måste bli vi. För varje år, månad, vecka, dag, timme, minut, sekund som passerat sedan dess har jag drömt och planerat för mig själv hur det skall gå till. När jag tänker på att det kanske aldrig blir så, försvinner luften ur mina lungor och för en stund kan jag inte andas. Det gör fysiskt ont i mitt bröst och jag blir så jävla ledsen att jag inte orkar göra något alls. Vad är vitsen?

Just nu är min största oro, rädsla att det kanske inte kommer bli så. Vad gör jag då? Jag måste tänka den tanken. Vara realistisk. Varför måste jag det? Varför måste jag tänka så? För varje gång tanken av realism slår mig, slår den hårt. Varje gång går jag sönder. Jag vill inte vara trasig.

Jag lämnade mitt hjärta i Berlin. Berlin är syret som får mina lungor att fyllas igen. Drömmen om Berlin är min tejp. En dag skall jag berätta för er om den drömmen mer i detalj. Den där drömmen som måste bli verklighet. Den ska bli verklighet. Min verklighet.

/K

I need Berlin. To breathe. Feel. Love. Live.

Morgontipset: Önskelistan, T minus en månad/

Om en månad fyller jag 25. Vilken grej! Inte nog med att jag ska få vakna på Story hotell och äta hotellfrukost – ni undrar vad jag önskar mig också. Jag älskar födelsedagar, så mycket så ni kanske uppfattat att vi har två i vår lilla “familj”? Det ligger såklart en lång historia bakom, men mest så är det min dag. Min dag som bara handlar om mig. Tjena ego, men så är det. Då är jag varken mamma, pappa, storasyster eller något annat – bara jag. Det är bara min dag.

När frågan började komma, gällande önskningar, insåg jag hur osexig jag blivit i mina önskningar. Träningkläder, naprapat tid och strumpor. Mina nära och kära skakade på huvudet. Jag anser ju själv att vid 25 skall man ge presenter som håller ända tills 50 (så jag har resonerat när jag köpt presenter under året) Så nu har jag fått tänka till, vi börjar med de obscena önskningarna – never say never som Justin Bieber skulle sagt:

Mulberry Agenda in Chocolate printed leather

SEIKO premier Kinetic Perpetual – SNP004P1

Flygbiljetter + fickpengar till praktiken i Berlin vecka 7-8 2012.

Få se Manchester United live (!!!)

Späckhuggarsafari!

Jeffrey Campell “Lita Spike”

Yoga-kort + träningskläder anpassade för yoga.

Knalligaste väskan från Cambridge Satchel Company (helst med ett “Blind” K på)

Nya Easytone

Plug in lurar från Jays.

Mulberry knitted check scarf

Den här urtjusiga toppen från Odd Lovin’ vintage (som är såld nu, blä)

Magisk kaftan från Freepeople. Wow.

Nail food från Scratch

Chanel nagellack, nuff said.

Plånbok a’ Acnes “Amber” i valfri färg.

Fler notebooks med blanka blad och skinnomslag + bra pennor att skissa med.

Tempurkudde.

Vattenflaska (rosa) från CamelBak


Fast mest av allt önskar jag mig att mitt kalas är så uppstyrt att jag kan ha slappna av och ha kul. Blir lätt så himla stressad när mycket folk skall tas omhand om. Typiskt dålig grej när man ska fira sig själv.

/K

My 25th  bday is coming up – only one month left. This is my wishlist.

Från det ena till det andra/

Idag tog jag sovmorgon ända till 09:06. Drack en halv kopp kaffe och bytte skor flera gånger. Bara för att jag hade tid, bara för att jag kunde. Tog bort nagellacket och filade med alla sorters filar och behandlade nagelbanden – på tuben. Vid 11:45 äntrade jag Acne productions kontor på skakiga pistoler och tänkte att “fan va töntig jag är som hälsar på Acne iförd Acne” En matlåda senare hade jag träffat 2/3 framtida Berlin-praktik-kollegor och insett att Mike Ali var ett så jävla bra val att ta in som andra mentor.

Vid 12:55 insåg jag att jag skulle befinna mig på Thorildsplan (i min nya favoritlägenhet) om fem minuter och fick kasta mig iväg. Agendan var satt och idag plöjde jag och mina gruppkärlekar igenom mer än någonsin. Min fina grupp alltså, vi firade Viktor med skumpa och ballonger eftersom han fyllde 25 igår. Sen plogade vi igenom förpackningsdesignuniversum på vår resa mot seger i SPICE:11.

19:30 var det dags att ge upp för dagen till förmån för Nasims middagsplaner, affärsekonomi och livet i allmänt. Mest affärsekonomi dock.

20:30 kom jag hem till hooden och insåg att kaffefiltren var slut. Som den McGyver jag är trollade jag med servetter och voilá var kvällen räddad. Passade på att slänga ner bacon på tining (middag skall man tydligen hinna med – gärna matlåda också) till mig och räkor till Åke.

20:50 bloggar jag från badkaret och peppar dokumentär på svtplay.

Livet hörrni. Över och ut.

/K

My day in short: sleept for Three hours and six minutes more than usual. Went to see my mentor at Acne production. Had lunch. Rushed to meet my group for SPICE:11 (contest bla bla packaging) Went home.  Now = in the tub. Over and out.

Morgontipset: #Adidas the face of the marathon #acneproductions/

Igår fick jag mail från min ena mentor Elin aka min handledare under praktiken på Acne production  i Berlin. De  (och Heimat) har jobbat med Adidas och Berlin Marathon och nu går det att se resultatet – så sjukt häftigt. Jag är så glad att jag skall få göra min praktik hos dem. Morgontipset blir en order att ta er en titt, dels för att det är en så oerhört ball grej och dels som motivation för löpningen.

http://www.youtube.com/watch?v=WkmTGBYBPSU&feature=youtu.be

På engelska här.

På tal om praktik, skall jag till Stockholmskontoret och käka lunch med min andra handledare på torsdag – Mr Mike Ali. Jag har valt att ha två handledare, en Interactive producer och en Art director, för att få en så bred vidd som möjligt. Få svaren på mina frågor från både en projektledare och en kreatör. Mitt mentorsteam levererar redan och jag vill mest göra praktik NU – men det är tur att det är ett tag kvar – jag har massor att lära mig innan.

Just nu är mitt största magont affärsekonomin och min fobi för siffror. Däremot upptäckte vi igår att om W läser upp talen för mig så att jag inte ser siffrorna, går det bra. Än så länge i alla fall!

/K

This project is for Adidas and by Acne productions (and Heimat) in Berlin – where I’ll do my intership this spring. I’m so happy for that oppertunity and I’m almost starstruck by my team of mentors; one interactive producer from the Berlin office – Elin and one art director from the Stockholm office – Mike Ali. I wanted to make sure I got both perspectives of the working process and I couldn’t asked for better people to give me the answers I need to become great.

Berlin: 100% Feeling/

Hej världen!

Minns ni att jag bad er påminna mig om “Mr Feeling” – han från den där magiska motownkvällen? Mutti påminde mig genom att ge mig hennes bilder på CD-rom (retro) och här har ni de jag vågade visa. Herre min je vad jag skrattat mig igenom denna redigering. Enjoy! Om inte annat bör ni inspireras av hans feeling – tänk att leva så maxat. Wow.

(Psst! Vi fulkör en liten “Bought in Berlin” nu också, kjolen köpte jag på Kastanienalle för 15€ tidigare samma dag, brukar stå en ställning med ett oändligt antal sådana kjolar – ingen den andra lik!)

Säkerligen mycket roligare för mig och mutti men ändå…  Ta-mig-tillbaka.

/K

Just got my mums pics from our night out in Berlin. Oh the crazyness. Take-me-back.

Möt min optiker/

Idag blev vi klara i skolan tidigare än väntat, så jag passade på att dra förbi Bågar och glas (där numer även min mutti och min man köper sina bågar) för att våga tänka tanken på nya bågar. Jag (helvete, helvete, helvete) dansade bort dem på F12 för snart en vecka sen. De är spårlöst försvunna och ingen vet var de är. Idag hittade jag några nya kandidater. Även om inga går upp mot mina fina nästan nya. Hur lyckas jag?

Min optiker är hur som världens bästa. Så bra att jag en gång i början av året bjöd ut henne på dejt efter vårt första möte. Hon har berättat att hon efter min första sorti sagt till sina kollegor att “Hon som går ut där, hon är typ min dubblett. Precis som jag! Sjukt!” Jag i min tur kom hem och sa samma sak.  Tänk vilka fantastiska människor vi träffar bara vi vågar.

Kärlek

/K

Almost nine months ago I asked my optometrist out for coffe – just because she is awesome. Today I asked her out for steak.

Berlin 4:4/

När jag vaknade på söndagen ville jag verkligen inte gå upp. Min mutti hade överbemästrat mig och jag var slut som artist. Jag ville inte heller åka till Stockholm, såklart, det betydde ju att jag inte skulle vakna i Berlin imorgon.

Påväg ner i hissen kändes det lite som om hjärtat skulle hoppa ur kroppen.  Varför ville jag inte gå på rooftop-yoga på tisdag?

The Circus Hotel är ett av det, om inte det, bästa hotellet jag bott på. Alltså inte att rummen rockar någon barock vibe utan mer att servicen, hotellbaren, innergård, personalen och tillgången är bortom denna värd. Låna en segway? Ta med dig en iPod ut på stan – full med mixar av Berlins DJs – eller surfa på deras iPads. Du kan även låna kamera och få bilderna med dig hem.

Jag hade med flit bokat det senaste planet jag hittat så vi skulle hinna gå på marknaden, och äta lunch i lugn och ro. Först skulle jag bara stå upp utan att kräkas. En fot framför den andra, hejja hejja! Jag gick bananer på alla de fantastiska stånden med alla kreativa verk i alla dessa former. Eller alla fantastiska berlinare som står där redo att lämna ifrån sig fantastiska garderober. Däremot sa kroppen emot precis lagom till ett helt bord med knoppar – precis sådana jag eftersökt – så jag tog ett kort innan jag lämnade marknaden för den här gången. Jag har inte varit på så många marknader i Berlin (än) men denna är absolut magisk.

Mutti köpte ett helt fantastisk halsband som hon kan forma om hur mycket hon vill.

Berlin i allmänt är en välsorterad stad – både vad det gäller vintage/ second hand/ skivor. Oerhört tacksamt.

Sen vågade jag mig på att äta något – fick ett kilo ruccola på pizzan! Lyx! Pizzerians menyer var vinylfodral och menyn en LP i papp – på de stod det f ö “No we don’t make Hawaii”.

Efter matintag och hopp om att klara av att hålla föda begav vi oss till Baushaus Archiv. Tji fick jag som trodde det var EN man. Köpte med mig en poster till den framtida museumväggen vi skall ha (i mitt huvud)  Sen fick vi mest runt och njöt av stan, stan där luften smakar lite bättre.

Slutligen åt vi chipsmiddag på TXL innan vi däckade på planet.

/K

The last day of our stay in Berlin I didn’t wanna wake up. One for being hungover and two for not wanting to leave. We went to the flea market,