Jag snittar väldigt få timmar sömn just nu. Finns så mycket annat kul att göra än att sova. Som att borsta tänderna t ex. För om åren brukade jag, en till två gånger per vecka, skita i att sova alls vissa sommarnätter. Fast visst märks min sömnbrist, som när jag postar brev “så att de kommer fram på lördag” eller när jag ställer in rödvinet i kylen. Vad gör man när både dag och natt kallar på en?

Som ett resultat av mitt tandstensinferno köpte min snälla mutti ett rymdskepp till mig. Hon påstår att det är en eltandborste men jag ställer mig tveksam. Den berättar vart jag ska borsta, skriker om jag borstar för hårt och ler om jag har borstat bra. Sen agerar den även badrumsklocka, oerhört tacksamt.

Fri från tandsten tänkte jag att resten av kroppen skulle få återgå till normale, 40 minuters morgonpromenaden till Vällingby gjorde återtåg. Fulskorna likså. För att överleva värmen fanns bara ett alternativ, hiphop-video-shortsen. Min promenad tar mig förbi en byggarbetsplats a’ kilometern. Jag är glad att jag behöll hörlurarna på, och på så sätt även humöret uppe.

På kvällen bjöd familjen Taube/Pedersen in till fest. Tre flaskor rosé och otaliga backgammon fighter senare kom Pedersen in med porr på fat – läs cheesecakecupcakes med digistive + jordgubbar. Mycket cake blev det.

Vi satt på balkongen mest hela tiden och jag tänkte att jag önskar att vi också hade ork att fixa blommor. Fast mest var jag glad över att ha så fina människor på samma sida av orten.

Solen skiner idag också, så imorse skyndade jag mig till Ica för att hämta ut mina sprillans brillor – bara för att upptäcka att leverantören skickat fel modell i fel färg. Jag behöll senilsnörena och hivade fort som tusan tillbaka brillorna, besviken och bländad. Så när “verkligheten” sagt sitt släpade jag mig istället ner till Solo och plockade upp rätt modell i rätt färg där (i en butik, kort i taket!) Sen gjorde vi debut längst Kungsgatan och hem. Med undantag för ett kort stopp på min nya favorit, Ica to go, för ananas.

När jag kom hem hade jag fått brev från världens bästa skola, och jag tänkte att nu, nu kanske det kommer kännas verkligt. Får man en faktura på 66000 kronor för första terminen måste det vara på riktigt väl? Sjukaste brevet jag fått någonsin tror jag, 66000 kronor! Herregud, oavsett om jag redan har lånet fixat är det obegripligt mycket pengar – fast säkerligen väl spenderade. Däremot känns det inte riktigt än. Ibland känner jag det och ler så ansiktet nästan går av. Idag har jag exakt en månad kvar i “verkligheten”, en månad till mitt sista pass på obestämd tid. När jag får brev om upprop, då kanske jag förstår!

Jag blev så inspirerad av Pedersens cupcakes att jag tog tag i att rädda äpplena i kylen. Den här gången provar jag med mörk + ljus bakchoklad och honung utöver mitt vanliga recept. Till det köpte jag GBs nya Nogger-kulglass. Får ont i tänderna bara jag tänker på det haha!

Imorgon har jag heldag med jobb-bästis som jag inte sett på två veckor! Crazyness. Min man är iväg på äventyr så jag ligger i soffan redo för paj och OZ. It’s a hard knock life.

/K

I don’t sleep as much as I should I guess, but can you blame me? I’m having way to much fun to sleep.