Saknar du lite kärlek i sommar? Är du sugen på en liten flört över ett glas vin? Dras du till alphahanar?
I’ve got the man for you!
Mikael är en händig man i sina bästa år som till vardags har uppehållstillstånd i Uddevalla (härstammar dock från allas vårat 165) Han gillar att bygga båtar och muskler, snabba bilar och snabba romanser, mycket rumpa och mycket skumpa.
Dra iväg en liten kommentar för ett äventyr i sommarnatten.
/ K
This is Mike, he wants you!
Hade jag träffat min fantastiska karl 2004 hade jag dedikerat denna till honom redan då, men bättre sent än aldrig. Jag fnissade (ja, du läste rätt) till när jag hörde den här igen i torsdags – it’s funny ‘cuz it’s true.
/K
This song is so on the point it almost makes me blush.
Igår publicerade Minna en überawsome vintage & second hand guide till Stockholm. Den här kvinnan kan ju sin skit. Ni hittar den här!
/K
Minna gives you an awsome guide to Stockholms best vintage and second hand stores, check it out!
Igår morse var det inte så himla svårt att gå upp – för igår var en dag jag väntat på ett rätt så bra tag nu. Minns ni det här inlägget? Jag har ju försökt hitta en väska som jag blir lika kär i som Alexan men som inte är lika stor. En mindre väska så jag kan fjolla runt med alla andra gånger. Sen en dag i April hittade jag ju den, den lilla Darian från Mulberry. Jag kunde inte sluta tänka på den, precis som jag inte kunde sluta tänka på Alexan förra året. Så jag har jobbat, sparat, jobbat, sparat och jobbat lite mer. Övertiden har hopat sig och när lönen kom i måndags fick jag äntligen lön för mödan. Igår morse tog jag en titt på motivationsbilden en sista gång med ett stort leende på läpparna.
Men innan jag fick ha så kul var det dags för körlektion sex och ännu en vända till Södertälje. I måndags (på riskettan) fick jag lära mig att Södertälje har 35 rondeller – igår besegrade jag säkert 12 av dem.
Kan vi prata om de här “spärrlinjerna”? Hur tänkte de nu? Att folk skall köa för att få blippa sitt kort för att få-gå-över-linjen? (Medans jag stod och tog det här kortet så gjorde såklart medelålders kvinna det)
Sen kastade jag mig tillbaka till Stockholm för dejt-tisdag med min man. 1, så blev det en dejt-tisdag med nästan alla mina män (minus Mike-Ali och Taube) då Räka är i stan och visst bor hos oss. 2, så hade någon hunnit före till Mulberry på Birgerjarlsgatan så jag fick gå till NK istället. Det är som inte samma sak att gå till NK, men jag fick poäng på min nyckel i alla fall. När vi väl var på NK tänkte vi köpa Pantone muggar, de hade dock slutat sälja dem pågrund av dålig kvalité. Så vi sa pass på dem, för alltid.
Äntligen kändes det som att jag kommit in på Berghs, så jag firade! Detta var min belöning för en galen vår, för grymma betyg , ihop-sparat körkort och dubbla antagningar. Jag är fan bra!
Jag tog med mina män till en av Stockholms bäst bevarade hemligheter – Story hotell och dess innergård. Där drack vi Champagne och pratade framtid. På Story hotell tänkte jag ta in dagen innan min 25 års dag förresten, och vakna upp till hotellfrukost för att sedan möta upp familjen. Story hotell är bra på precis allt – hotell, bar och restaurang.
Alla borde få hotellfrukost på sin födelsedag tycker jag.
Näst på inköpslistan stod de här glasen som jag druckit ut otaliga gånger på vurma – men när jag fick en mojito a’ Oddson bestämde jag mig för att de måste införskaffas. Sen glömdes det av i alla tentamen.. Igår flyttade hur som fyra exemplar hem till oss. Glasen kommer från Grandpa/ Snacksbolaget och kostar 70 riksdaler styck.
Lagom till rosén kom Herr Karlsson och LL (Ladies Love) Leidås och gruppdejtade mig på Eken.
Medans Räka, Herr Karlsson och LL drog till Grönan drog jag och W till Fotografiska där det just nu pågår TRE utställningar jag ville se. En hemskt bra grej med Fotografiska är att de har öppet till 21. Jag läser just nu “Just kids” av Patti Smith vilket gjorde Mapplethorpe utställningen ännu bättre. Northern Women in Chanel var precis lika bra som väntat (en rolig anekdot var att en viss modell sedan klev på gamla hederliga buss 541 när vi åkte hem – med sin Chanel på axeln såklart!) men höjdpunkten var ändå Liu Bolins “The Invisable Man” som jag hoppas alla som kan går och ser. Vi köpte även hem bilden nedan som kommer göra sig fantastiskt bra i ett framtida hem.
 |
Lagom tills solnedgången promenerade vi längst vattnet hem för lasange och rödtjut. Jag och alla mina män.
Sen avslutade jag dagen med samma utsikt som jag började den med – fast på riktigt. Very fett. För att citera allas våra Destinys child:
The shoes on my feet
I’ve bought it
The clothes I’m wearing
I’ve bought it
The rock I’m rockin
I’ve bought it
‘Cause I depend on me
/K
After drivinglesson no six I met my man and Mr Shrimp for what was supposed to be a date-day (but turned in to a mass date ha!)and for a trip to the Mulberry store. I’ve been working overtime like a crazy woman to save up for a Mulberry Daria mini satchel. It was my reward for a hectic spring, awsome grades and acceptance into Berghs. We drank champange in Story hotels backyard (I love that place) and continued to Södermalm where we bought new tumblers and met up with two more of my bonusboyfriends. Last but not least me and W went to Fotografiska – and then walked home for red wine and lasanga just as the sun went down over this beautiful town we call home.
Hög på peppen av min egen antagning till drömskolan (!) vill jag belysa fina människor som också lever sin dröm.
Fjärde kvinna ut är Sadia Gaya. Sadia lärde jag känna på Sveavägen då jag var på väg till mitt myspace-raggs spelning. Jag var nydumpad och så som jag alltid är då – helt utan skam. Sadia gick där tillsammans med Aino och såg ut som om de inte hade den blekaste vars de skulle. Jag frågade om de skulle till samma spelning som jag – och de skulle de såklart! Så jag visade vägen och vi dansade hela natten. Myspace-ragget blev det inget mer än en hysteriskt rolig historia av. Däremot fann jag Sadia och det blev många dejter och en redig girlcrush som resultat av den natten. Hon var förresten av de första som fick träffa W!
.
Redan då höll fröken Gaya på med musik. Jag minns inte hur många spelningar jag varit på – men gåshuden har aldrig uteblivit. Då gick hon på RML (RockMusikerLinjen på Fryshuset) men den 9 Juli slog något jag vet varit hennes dröm länge in – hon blev antagen (som en av 12!) till Kungliga Musikhögskolans Kandidatprogram “Musiker – Musik- och medieproduktion”
Nu var det ett tag sen vi både sågs och hördes men när jag i torsdags morse lyssnade igenom hennes låtar under namnet “Dekadans” mötes jag av en helt ny Sadia Gaya. En stark, en säker, en naken men framförallt ärlig artist som sjunger om precis det där jag aldrig vågat säga högt. På Svenska desutom! Det hade jag aldrig trott, men hon äger språket. Jag älskar låtarna och det var det enda jag lyssnade på under hela torsdagen! Jag tycker verkligen du borde göra detsamma.
Myspace / Soundcloud / Facebook
Jag tycker det är viktigt att belysa människor som Sadia – som tagit sig till precis den plats där de vill vara. Där de bör vara. För det är så jag känner när jag hör Dekadans. Hon har hittat hem, hon har aldrig låtit så här bra. Tankarna går till Kents senare skivor men med mer “in your face” texter än Kents subtila budskap. Till historien hör att hon både skriver och producerar allt själv – och med vänner både hemma och i studio. Mer sånt! Man kan om man vill hörrni!
/K
PS. Andra fantastiska kvinnor som lever sin dröm hittar ni under kategorin “Dreamers” eller här: Emilia, Minna och Mimmi. DS.
My friend Sadia is about to release her first EP – and I love what I’ve heard so far. It feels fresh and naked. Listen to it here! OH! And she just got accepted (as one out of twelve) into the Royal Collage of Musics Bachelor of Music: Music and Media Production. How cool is that?
När jag var liten ville jag ha en Swatch klocka mer än mycket annat. Vi hade inte råd. När jag väl började tjäna egna pengar fanns de inte kvar – iallafall inte på samma häftiga utförande som under nittiotalet. Efter att ha gått in på Oldstock.se hemsida varje dag för att kolla om den här från sommaren 1993 fanns kvar fick jag nog. Det var min tur nu! Så för att fira sex rökfria månader klickade jag hem den. Nu har jag aldrig behövt sakna något på så sätt, min mutti har varit exemplarisk på att vara en (mer eller mindre) ensamstående förälder. Hon har skämt bort mig på sitt sätt och jag är enormt lyckligt lottad.
Fast när jag hämtade ut den igår höll det på att brista ändå. Känslan av revansch för både mig och min mutti var obetalbar. Times change, tacka fan för det.Känns fint med en konstant påminnelse om vars man kommer ifrån, det blir så mycket lättare att uppskatta vad man har nu då.
/K
When me and my mum lived on our own I always wanted a Swatch watch – but we didn’t have that kind of money back then. So when I found a whole bunch of 90’s Swatches at Oldstock.se I couldn’t help myself. The feeling of revenge for both me and my mum was priceless. Times changes – and this is a a constant reminder of that. It makes me remember where we came from, and makes me appreciate what I got now even more.
Igår började jag min dag med ett återtåg till Södertälje och min fjärde körlektion. Fördelen med att ha nästan två timmars resväg (one way) är att man hinner läsa körkortsboken – när man ändå är på humör att kämpa för körkortet.
Däremot är den stundtals så tråkig så att jag somnar.
Efter att ha lyckats lokalisera ersättningsbussar och pendel igen begav jag mig mot storstaden igen för att möta upp bland annat den här tjusiga donnan – aka mitt gudbarn. Som äntligen förstått att det “C” jag har på min arm står för henne. För Clara.
… och mutti + moster! Det var dags för Moderna museet!
Jag har läst otaliga sidor och lyssnat på otaliga referenser om Siri Derkert under våren på SU, hon har blivit en av mina favoriter tackvare sin “krutgummighet” och sin kamp mot nästan alla världens fjanterier.
Det var en helt annan upplevelse att gå på Moderna när man faktiskt visste en hel del om både verk och konstnär. Bilderna blev djupare och jag tog längre tid på mig än jag gjort någonsin tidigare. Så stack det lite i hjärtat när jag insåg att det inte blir någon Modevetenskap i höst.
Såklart passade vi på att se lite annat också.
Även om jag inte hann förbi varken Warhol eller den ryska propagandan – två av mina favoritsektioner alla andra vändor.
Påväg hem igen insåg jag vilka sjukt snygga ben min mutti har, 56 år!
Sen mötte jag upp W, bara för att sedan åka på årets värsta migränanfall. Vid 20 på kvällen var jag ute för räkning och steg inte upp ur sängen fören elva timmar senare.
/K
I had an awsome day with my family at the Modern museum of Art before going home with an migraine – that kept me hostage in bed for eleven hours straight.
De senaste dagarna har jag varit lite osams med Stockholm. Grått, tråkigt och schizofrentväder. Då är det ju lätt att drömma sig bort, 36 dagar kvar tills jag och mutti åker till världens bästa stad och dansar till motown.
På grund av detta schizofrena väder lyckades jag såklart få solexem. SPF50 kändes lite överflödigt när det varit mulet hur länge som helst, tji fick jag!
På tal om stekt fläsk så är det tur att man har vänner som gör Stockholm kul att vara i ändå. Igår blev det ännu en middag på Hässelbys finaste balkong. Åter igen fortsatte vi långt in på natten, denna gång till tonerna av nittiotalet.
Tillslut kom även min fantastiska karl också – lagom till Törleyn.
Efter en så fin kväll var det svårt att inte vakna upp glad – solen sken över orten och Stockholm kändes inte så hemskt alls. Tänk vad en sovmorgon + dusch kan göra! Eller en blå himmel för den delen, jag älskar tanken på att någon annanstans i världen står någon annan och väntar på bussen – med samma tanke. Himmlen äger ingen – den är allas. Det är hemskt fint.
Ännu gladare är jag för att jag idag gör mitt sista dagpass på obestämd tid (i takt till den här låten) Kanske för alltid. Jag har 12 pass av “verklighet” kvar innan Berghs börjar. Woop! Torsdag denna vecka har jag avsatt bara för att ta tag i livet igen – min mentala “To do” lista börjar bli full.
/K
Stockholm’s been killing me the last cupple of days. It’s been all gray and gloomy. It just makes me want to go to Berlin NOW, not in 36 days. Thank “god” for friends that makes you forget all about longing – and makes you happy to be right here – right now. Is your sky blue today? Did we see the same cloud? The sky is ours – and this is the song of the day.
Jag är väldigt stolt kompis till Mikael-Ali Larsson. Han är en av de mest kreativa och inspirerande människorna jag känner. Sen att han även är tillsammans med en minst lika kreativ och inspirerande Mary + är en av min mans bästa vänner gör inget sämre. Äntligen har han styrt upp en interaktiv portfolio samt plattform att följa alla hans spännande projekt – och äntligen kan jag skryta visuellt!
Där kan ni helt enkelt följa hur han gör världen till en lite bättre plats. Hit it!
ALI – I recently changed my name to Ali.
I had thought about it for a while.
But after our election in 2010 an anti-immigrant party
was voted in to our parliament. And then I knew it was time.
In Sweden, unfortunately many immigrants have problem to come to a job interview just depending of their names.
it turned out that some of my friends had changed their name to more “Swedish” names just to make it easier to get a job.
And basically be more accepted in our society.So I did the opposite ...
Just to show how fuckt-up I think it is!Love,
Mike-Ali
One of the most kreative persons I know finally got all his awsome projects in on place – mike-ali.com! Follow him while he makes the world into a better place – one sketch at a time.
You can't start a fire without a spark 