Love

The things you did to me I’ll do them all to someone else/

/ Karma Hjalmarstål / Leave a comment

Ännu en singelinsikt. Jag är inte längre rädd för att släppa in någon in på livet, även om jag i skrivande stund fortfarande är rätt ointresserad – och heller knappast har tid. De senaste månaderna har resulterat i att jag – the artist formerly know as isberget – istället slänger ur mig rätt stora ord till mina vänner och de jag bryr mig om. Däremot (nu till insikten) känner jag, såhär en hel del månader post break up – en sådan sjuk tacksamhet för att jag inte sprang in i något nytt. Bytte objekt för min kärlek. Som många gånger förr.

För under mina babysteps mot denna insikt kan jag inget annat än konstatera hur förbannat lätt det är att överföra mönster och beteenden från den relation som då låg nära. Ha samma ömma punkter. Förvänta sig samma saker från nästa. Göra samma saker för nästa. Köra på de recepten man kan i huvudet. Fy, det bara kryper i hela min kropp när jag tänker på hur nära och hur sjukt det scenariot skulle vara.

Jag är så galet glad över att jag istället ändrade nästan allt, om än semi-omedvetet, att jag istället tog tillbaka små fragment jag tappat på vägen – jag som i en person. Byggde på och inte bara gjorde om.

Men visst, vissa dagar hade det ju varit rätt skönt att bara köra på, rakt in i kaklet och helt obekymrat göra om, göra fel. Sätta någon annan i ens egen skit etc. Fast samtidigt har jag lite för kul, är lite för tillfreds med livet och lite för peppad på det som komma skall för att göra mer än tänka tanken .

Och banga på den.

/K

26/

/ Karma Hjalmarstål / 2 Comments

I måndags checkade jag in hos Sanna och Isak, fick lära mig laga bönburgare och drack finvin som bday-pepp. Älskar f ö måndagsmiddagar nästan mer än söndagsmiddagar när jag tänker efter. Måndagar behöver som mer pepp och funkar minst lika bra att gå igenom helgen på. Hade sovit två timmar natten till måndag efter marathon catch up med roomie-Becca och däckade på två röda post dusch och nerbäddning i soffan.

Strax innan åtta igår morse väcktes jag av Sanna och Isak som kom in med finaste frukosten – och det sjukaste av allt – min födelsedagsbakelse. Jag har fått samma bakelse varje år jag vaknat i Sverige, och tänkte att oh well man kan ju inte få allt inför detta år. Helt utan att googla, helt av en slump hade Isak dock lyckats pricka in precis den – HUR sjukt? Win.

Sen jävlar kompromissade jag lunchen lite för att svänga förbi East street där jag bokat tid för att ge mig själv en present. I did it! Nu när den väl sitter där är ju min spontana tanke att jag inte borde väntat såhär länge? I’d do me. Sanna tänkte inte ens på den lol då den var “så naturlig på mig” – bra betyg ändå.

Väl tillbaka på kontoret möttes jag av tårta, kaffe och paket. Mina boyz alltså – dör för dem – kolla vad jag fick!

Jag är ju knappast lätt att överraska, många födelsedagar har mina päron t o m låtit mig köpa mina presenter själv haha. Så att boyzen lyckades med konststycket att hitta de perfekta kicksen som jag aldrig tidigare sett är fan en big deal. Höll på att – no joke – börja grina när jag såg dem. Sneakernörd, check!

Tommy kom med prosecco under sista timmen på jobbet, ett magiskt bra initiativ givetvis.

Sen bar det av mot En ful och en gul tillsammans med 50% av jobbet + Sanna för årets första födelsedagsmiddag.

Deras dumplings är utan tvekan Stockholms bästa ångkokta (East har de bästa stekta) och igår provade vi på deras palmbladspannkaka också, wow – så stört gott. Jag bestämde mig för att åka hem solo, till min lägenhet som äntligen bara har ett namn på ytterdörren, för att vakna lika solo till min första riktiga dag som 26. Däckade på två röda hög på kärlek, vilka jävla legendariska människor jag har omkring mig – för bra!

På tal om att somna själv pep min lur till igår med meddelande om att ett paket från Bokus var på väg hem till mig. Ställde mig något konfus till detta tills världens bästa John frågade om jag fått något sms. Hämtade ut paketet i morse och fann Jonas Gardells “Torka aldrig tårar utan handskar”, så himla fint – velat läsa den ett tag nu. High five för fyndigt citat J!

Så tack snälla alla ni som hörde av er och styrde upp igår och gjorde min födelsedag helt jävla magisk. Ikväll fortsätter firandet med halva min familj på Trattorian följt av minifiranden både denna och nästa vecka. Älskar att fylla år. Om tio dagar är det födelsedagsfekke/singelhippa också, kommer bli fett!

Kärlek rakt in i kaklet, ni är bäst!

/K

En bättre helg/

/ Karma Hjalmarstål / Leave a comment

I fredags var det som tidigare skrivet hipster-mayhem a’ Hyper island, och jag lyckades med konststycket att styra upp mig från hemlös till hipster på ny rekordtid. Lånade någon citron lotion av mutti också, vilket resulterade i att jag luktade som en Refresher på två ben lol. Skön balettskada på narcissist-festen-till-bild nedan också, helt normal positionering av fötterna – plié!

Tog mitt pick-och-pack och äntrade Evelinas nya lägga för cava och golvhäng all inclusive med rökmaskin. Hur fett är inte det att ha hemma egentligen? Briljant.

Väl på The Liffey mötte vi upp fler av mina fina gruppkumpaner från DDS13’s Data hack fest (skägget ovan är ett fynd från denna tillställning) som jag härjade loss på för några månader sen. Sen gick vid bananer bland ballongerna och mest gormde att livet är lite för bra just nu haha, för det är det ju faktiskt. Det är bara att gilla läget.

Spenderade hela söndagen i diverse horisontala positioner, i min muttis säng (som styrs av fjärrkontroll haha) jämte kaffe och kompis. Förstår fortfarande inte varför folk har TV, under tolv timmar var det bara Top Gear och tysk füss som var något att ha. Kände mig f ö som en klassisk Hollywood “dagen efter” som gled runt till kl 17 iförd en för stor skjorta (som f ö är min, eller i a f ärligt stulen.)

Idag sov jag igen hela helgens missade sömn och vaknade vid 15:45 lol – innan jag plockade ihop mig och gled över till the man formerly as Karlsson. Där åt jag omelett med exakt allt som är gott: kantareller, spenat, körbärstomater, bacon och rödlök i  gott sällskap av rödvin och portvin. Söndagsmiddagar alltså, ett sjukt bra påfund – numera har “man” ju en del att gå igenom varje jävla söndag haha. Livet, I fucking love you.

Vi avslutar med denna tycker jag

God natt!

/K

Fredag/

/ Karma Hjalmarstål / 1 Comment

Inboxen är nu under kontroll, jag dricker franskt rödtjut och peppar Vaccines på Berns tillsammans med min finaste, bästa och mest pretentiösa Man-fred. Vi har avsatt kvällen åt varann, han har ju ett år kvar på Berghs – med allt vad det innebär  vilket givetvis innebär att vi aldrig hinner ses.  I would know.  Men kvällen är våran, musiken är våran och vi är varandras. Hoes over bros-ish. Vill man ses så kan man – allt annat är skitsnack.

Nu får jag sluta vara otrogen med er.

Kärlek

/K

This too shall pass/

/ Karma Hjalmarstål / Leave a comment

Ni är så fina, alla ni som läser, skriver och mailar – berättar era historier och motiverar mig att fortsätta skriva. Att berätta. Att ha en blogg är ett ansvar, jag är trots allt ansvarig utgivare av mina egna tankar. Hur knäppt det än låter. Jag försöker skydda berörda parter (inklusive mig själv) samtidigt som jag försöker berätta historier som är viktiga. Som behövs. För ni berättar att de hjälper, våra historier blir lixom en. På många sätt sitter vi i samma båt. Men i en annan hörna av ringen står en del av mig och skriker att en del av historien saknas, att allt bara inte är ett enda stort rosa insiktsregn.

För om jag skall vara helt ärlig – så är jag inte stark jämt. Så rationell som jag kanske verkar. Det finns kvällar då jag fortfarande tror att jag skall gå i tusen bitar. Då jag bara vill krypa upp i den soffa jag nu sålt, hålla om mina knän och gråta tills det inte finns några tårar kvar. Ibland får jag min vilja igenom (bara i en annan möbel) Kvällar då jag ifrågasätter precis allt, avskyr precis allt och absolut – utan tvekan – känner mig ensammast i hela jävla världen. Kvällar jag inte förstår vad fan det är som händer. Kvällar jag försöker resonera sönder mig själv, då “Herregud, det här är ju ändå inte din första break up!” ligger i öppet krig med “Fast det här är inte samma sak, jag har aldrig separerat förut!” Det finns musik jag inte klarar av att lyssna på, delar av sängen som fortfarande är orörda och även om jag peppat all denna “closet space” så hänger fortfarande inga av mina plagg där. Det finns inget rätt sätt att göra slut, ingen logik som egentligen går att applicera – det kommer suga i vilket fall som. Ibland bara för en kort stund, ibland för ett långt jävla tag. Ibland kanske det känns helt OK i flera veckor följt av en spontan krasch från klarblå himmel. Det går inte att förutspå. Det enda som går att göra är att tillåta sig själv att känna precis allt, för det är också det enda vi kan göra. Känna. Vara människor. Vi kommer att skratta ibland, kanske till och med ofta – tills vi en dag bara skrattar mest jämt.

Hoppet är det sista som sviker människan, klyschigt men sant. Så tack. Det må vara en jävla raksträcka full av obekväma sanningar och trötta träd – men tamigtusan – vi kommer att komma fram.

/K

Packat och klart/

/ Karma Hjalmarstål / 3 Comments

Som så många gånger förr skrattar jag åt kontrasterna i mitt liv. Åt min egen absolutitet. Att min lägenhet är svinstökig eller inte stökig alls. Att jag gör tusen saker eller ingenting alls. Att jag mår bra eller skit. En av mina största utmaningen i livet är att bara kunna vara “OK”, att bara kunna må “OK”. Det är något jag jobbar med varje dag, och något som även gör att jag inte är helt enkel att ha att göra med – varken för mig själv eller för någon annan. Att rycka på axlarna och säga att det löser sig, precis som jag alltid gör på jobbet – där jag vet att jag måste lösa det. Men som min psykolog säger tenderar jag att även försöka göra mitt vanliga liv till projekt (hej 3.0) och ställer samma krav där som jag ställer på mig själv i min yrkesroll. När jag skriver det förstår jag ju hur sjukt det är – livet går ju inte att spalta upp i exceldokument eller tidsplaner hur gärna jag än vill. Ledtiderna skiljer sig ju en hel del också. Jag blir inte klar, färdig eller vad man nu skall kalla det – fören jag dör rent karskt.

Igår när jag letade efter något annat hittade jag ett av mina tidigare livsprojekt – en dagbok jag köpte 2008 då jag bestämde mig för att skriva varje dag i ett år och som börjar med att jag hade satt upp mål för mig själv som skulle uppfyllas. Skrev i cirka 65 dagar, precis innan och efter jag blev tillsammans med W. Fastnade givetvis med denna igår, och kan inte annat än skratta åt hur jag skriver som att allt var “packat och klart”. Packat och klart är väl egentligen det största hotet mot vilken relation som helst, att tro att man nu hittat sin hen och likt clownfisken skall leva ihop resten av livet. Ansträngningen (parningen) är över och nu väntar bara smooth sailing. Ja jisses…Mest var det givetvis hjärtvärmande och fint att se tillbaka på början på något som kom att bli en sådan stor del av den jag är i skrivande stund. Inte alls så ledsamt som det kanske skulle kunnat vara, att se vad vi ändå hade – men å andra sidan är denna break up inte som någon annan jag varit med om heller. Hittills har den inte följt en enda “regel” haha.

Så vidare till det här med konstraster, fortsatte jag min läsning med denna på tuben idag haha. Fick låna den av en vän som predikar hur den inger hopp då den består av berättelser om de som kommit ut på andra sidan. Jag har läst lite mer än hälften och visst är igenkänningsfaktorn skyhög – men på ett sätt provocerar den mig. Den handlar (än så länge) bara om skilsmässor som ofta inkluderar barn och bostadsrätter och även om separationen är den samma så känner jag att den saknar något. Den saknar min generation. Vi som bryter upp precis innan allt det där börjar och hamnar tillbaka på ruta ett igen. Precis i en tid då alla runt oss gifter sig, skaffar barn och bostadsrätt.Vi som möts av huvuden på sne som gör sitt bästa för att inte påpeka sin oro över hur det nu skall gå, alla de som också trodde att det var “packat och klart”. Hujeda mig osv. I en tid när vi kan leva tills vi blir 100 år (om vi sköter oss) känns dessa reaktioner helt obefogade – för tusan – jag kanske skall leva i 75 år till.

 

Boken tar givetvis upp en hel del bra saker jag tänker att jag skall belysa i ett annat inlägg när den tiden är kommen. Nu är min spontana reaktion att skriva en egen bok – om oss, vi som “föll på normens mållinje” haha. Vi får väl se hur det blir med den saken. Tänker att den skulle behövas hur som.

Vet att en hel del har läst den här boken, vad tycker ni om den?

Laters

/K

Det löser sig/

/ Karma Hjalmarstål / 5 Comments

Det blir mycket singelsnack här på bloggen just nu, av förklarliga själ. Jag skriver ju ändå om mitt liv och allt vad det innebär. De senaste sakerna jag insett är att 1) Jag fyller år om en månad och tre dagar – och kommer inte bli firad om jag inte styr upp det själv.  I år är det ingen som på naturlig väg kommer komma in i sovrummet och sjunga. 2) Min familj firar ju inte jul och brukar befinna sig någon annanstans i världen under just dessa dagar. Jag brukar jobba (eller fira med Ws familj) men har i år ett sådant där jobb som gör att jag är ledig vare sig jag vill eller inte.

1) Löste sig tack vare min fantastiska vän Sanna som helt osjälviskt steppade in i rollen som partner in crime och på rak arm planerade in att jag både får vakna och somna hos henne och Isak. Så himla fint att jag trodde jag skulle börja gråta när hon sa det. Det kommer garanterat bli en magisk födelsedag om jag känner henne rätt. Sen har jag planerat kalas på helgen som jag döpte till “I keep dancing on my own” haha, sjukt nöjd med namnvalet.

2) När jag tittade på min mutti med valpögon och förklarade att jag vägrar spendera julen ensam med Åke i Hässelby bokade hon om sin resa till efter jul. Bästa mutti! (Nu kom förövrigt She and Him’s julskiva på i mina lurar – vad är oddsen?)

Så det löser sig ju, givetvis. Lär ploppa upp fler sådana här spektakel jag inte reflekterat över än, betyder min singelhet att jag t ex bara har en födelsedag per år nu? Nej, jag tänker nog behålla min andra födelsedag ändå. Den infaller 15 Maj för er som undrar, då fyller jag ett 26,5 + två dagar.

I morse löste sig även min diskrevolt då jag som någon jävla übermenchen diskade INNAN jobbet + tvättade träningskläder. Jag har dansat både måndag och tisdag denna vecka, igår satte jag äntligen precis all salsa och cha cha – och somnade på en high av självförtroende. Mycket tacksamt. Idag skall jag dock inte träna utan istället dricka vin med min finaste Hanna, längtar sönder mig efter denna fantastiska kvinna! På tal om någon annat som även kommer lösa sig är att jag måste ta tag i min inbox som ballat ur, bannerhösten är här in full force.

Hörs sen!

/K