Morgontipset: Kurragömma/

Att ha en sköldpadda som springer ute med jämna mellanrum är en konstant omgång av kurragömma. Nu när han snuddar på 17 år har  han börjat revoltera och återfinns nu på förbjudna platser som under soffa och säng. Ny favoriten är dock tripp-trapp-trull-stolen som åker på både en och två smällar. De vita dörrarna är dock fortfarande hans bästa.

För er som trodde att sköldpadda var ett lika aktivt husdjur som en guldfisk – shame on you! Åke är min bästa vän och är aktivare än någon annan här hemma, han klättrar till och med upp i knät! Åke – because it’s woth it.

/K

I would recommend as a pet to turtle to anyone.

Up and running #BerghsPL /

Hello information overload.

Jag var minsann pigg som en lärka när jag lämnade skolan idag. Tills jag försökte styra upp inköp av vinterjacka och fodral till dator. Kvavheten tillsammans med insikten om att jag numera skall leva mitt liv i rusningstrafik sänkte mig helt. Ni sitter jag här med kaffet (“Babe, först hem sätter på kaffet!” är tydligen vårat nya motto) och försöker styra någon slags profil på hemsidan. Sjukt egentligen, där är jag! Vore ju helt baklänges att inte ta den chansen att marknadsföra sig själv.

Jag myser redan på min klass och det känns tråkigt att jag inte kommer träffa dem på samma sätt förens nästa vecka. Vi är en sådan jävla konstig blandning och jag älskar det.  Fast jag misstänker likväl att det urval av 100+ studenter jag skall spendera veckan med är minst lika awsome. Vafan, vi är ju ändå handplockade allihopa för att vi är “ett Berghs ämne”. Yes, sekt-tänket är igång.

Pratade med mutti på väg hem som nog ville höra min eufori men istället mötes av trötthet. Jag ger er samma svar som hon fick på eventuella frågor: Allt jag vet idag är att jag är precis där jag vill vara.

/K

I’m knackered after my first day on school and the information overload that represents. All I can tell you is that I know I am exactly where I want to be.

Sommarinsomnian, del 9: Örebro/

2011/08/13

12:00 Kom Emelie till Örebro och hittade till Tybble utan problem. Kvällen innan hade jag och W mest legat i soffan och insett hur glada vi är att vi inte har några kanaler på burken hemma dagen innan. Jag lagade middag kl 01:40 och kollade på kirurgprogram. Så när Emelie kom var jag inte riktigt vaken. Detta löstes med frågan om hon ville ha rosé eller frukost. Hon körde på båda. Sen styrde vi upp oss till våra snyggaste jag och peppade bröllop till tonerna av balkan.

15:30 Entrade vi stortorget och beskådade den stora gula kaninen. Den var ju såklart hysteriskt rolig. Jag passade på att erbjuda förbipasserande att få sitt kort taget, varsågod zamba2000@xxxxx.xxx

16:00 Small det!

16:30 Var vi extra glada såklart!

17:00 Skålade vi i stadsträdgården (och pallade lite äpplen, ssh!)

18:00 Åt vi middag i ett växthus.

(There can only be one!)

00:00 >02:00 Var det fest och disco tanzen. Jag dansade mest runt med chipsen så alla kunde få utan att tappa takten.

02:00 Började vi röra oss tillbaka mot Johns lägenhet. Fastnade på Max. Dansade hem med vår kompis konen.

04:30 Le däck.

/K

Here you have our 48 h in Örebro, pure madness!

Örebro här kommer vi!/

“Mjältbrand har konstaterats bland nötkreatur i Kvismarens naturreservat utanför Örebro.” Det är det första jag får upp när jag googlar Örebro. Mjältbrand alltså, och vi som ska på bröllop! Ironiskt “Tills döden skiljer oss åt” blev nu då.

Ikväll åker vi alltså till Örebro. Vår föredetta kollega, och sedermera kära vän ska gifta sig med sitt mest självklara val. Tydligen skall vi ses vid den stora gula kaninen, W sa att det måste vara ett skämt – sen googlade jag – tadaa!

Så än så länge vet vi att i Örebro finns det mjältbrand och en stor gul kanin. Spännande. I Örebro bor även min bästa vän John, trots detta har jag aldrig varit där. Ja, jag är en katastrofal bästa vän, don’t remind me. Nu när jag väl fått rumpan ut är han på andra sidan jorden men då vi ska bo i hans + sambos lägenhet får han vara med på ett hörn ändå.

Jag har ju som bekant efterlyst en klänning till detta event, och kan ni gissa vem som satt inne på guldet? Minna såklart! Så även om det är lite orättvist hann jag norpa en fantabulös klänning från Oddlovin’s sortiment – innan öppning. Ni kommer få se bättre bilder efter helgen såklart, den är perfekt. Så glöm förtusan inte att Oddlovin.com öppnar om bara 14 dagar! Tänk vilken tur man har som har en vän med en egen vintagebutik!

Mina finaste två får såklart följa med! Mulberry massive – don’t hate, participate.

Skovalet blev ju som lite mer komplicerat efter att jag åkte rump-pulka i trappan där i onsdags, men jag ger mina hederliga pistoler en chans ändå. Conversen får följa med också – som plan B aka plan efter 00:30.

Naglarna är fixade, jag tänkte att ifall de skulle missat det kan jag rycka in som “something blue”

Jag, W och Emelie har styrt awsome bröllopspresenter – inga trötta tallrikar här inte! Fast de kan jag ju inte visa än såklart! Däremot kan ni få se min nya tröja – mest för att jag dog lite för mönstret. Hej konsument!

Den (kommer från H&M) får också följa med hur som helst.

Selim och Nea (brudparet) bad förövrigt oss att bifoga en låt vid O.S.A – jag kunde inte välja någon annan än denna. Det är nämligen min och Selims låt. Han är min måne – as seen on my arm.

Jag har lovat mig själv att jag ska läsa ut “Just Kids” innan skolan börjar så då är det perfekt att åka tåg. Den är sjukt bra – däremot har jag inte haft tid att läsa den mer än korta stunder på tunnelbanan. Önska mig lycka till!

Nu drar vi!

/K

I’m off to my friends wedding in Örebro. And this is my packing lol.

Sommarinsomnian, del 8: A last blast/

Igår körde jag för sista gången på ett rätt så bra tag – körskolan har nämligen samma öppettider som mina skoldagar på Berghs. Så nu blir det att ragga bilar och köra med Herr Karlsson ett år. Efter det åkte jag tillbaka till Stockholm för att bli skolstarts tjusig hos Sara. Här ser ni min inspirationsbild.

Sara hade kompat ut efter min tid, så efter att hon gjort mig supertjusig bytte jag om och gjorde mig i ordning på Björn Axéns toalett. Sen drog vi ut på stan för att döda lite tid innan det var dags att möta upp mina bästa kollegor på Riche lilla bar.

Igår firade vi att jag börjar på Berghs på måndag (!) och sörjde lite att vi inte kommer ses lika frekvent. Som alltid vid sådana tillfällen var det ett bortfall på 50% men vad tusan gör det tänker jag – nu fick jag ju se vilka som är värda att höra av sig till.

Vi lyckades få kantarelltoast även fast den egentligen inte serveras i Lilla baren. Tanken var att vi skulle äta flera rätter men den var så stor och mäktig att det inte fanns en chans att det skulle få plats mer. Galet god är den förresten, 195 kr well spent.

Sen började det trilla in fina människor, jag har så sjukt snygga kollegor

Hanna och Anders aka Converter slog vad om något jag verkligen ser fram emot att beskåda. Vi hade bästa platsen på Lilla. Där satt vi i SEX timmar och bara mös.

Efter några timmar började vi undra var Olle tagit vägen, han skulle ju komma förbi och dricka cava, men skippa maten. “Nej men han sitter i vanliga restaurangen och äter middag med sin fru” sa Emelie. Olle påstod sig ha glömt att vi skulle vara där idag – vi vet inte om vi tror på honom haha. Efter maten vågade han sig över till Lilla ändå.

Jobb-bästis var där såklart. En bild – två favoritmän. Jobb-bästis gjorde succé såklart.

Sen kom Herr Lidman och då kan det ju inte annat än att balla ur.

Vi hade så trevligt att helvetet frös till is höll jag på att skriva, men vi lyckades ändå få in lite av varje igår kväll. Vi var personal från alla avdelningar där – jag minns en av mina första dagar där jag blev ombedd att flytta på mig för att det var “fel färg på västen” vid lunchen. Jag svarade att de fick väl flytta på sig själva om det var så jobbigt att ha mig där. Fyra och ett halv år senare satt vi alla vid samma bord, drack samma vin etc. Great success!

Sen drog jag, Hanna, jobb-bästis, Fison + man med bihang till Soap Bar och dansade på sofforna som om det vore 2003. Någonstans där fick Fison en barstol över sin fot och jag karatevurpade ner för trappan till toaletten – fast det sket vi i och enbensdansade till stängning.

Jag somnade såklart på nattbussen och vaknade vid slutstation. Snälla busschaffisen såg dock min halta fot och körde mig en liten bit närmare hem. 05:30 var jag hemma och insåg att jag hade varit vaken ett dygn. Men vilket dygn sen! Vilken jävla natt! Tack kära älskade kollegor för att ni delade den här kvällen med mig, visade era färger och gav så mycket kärlek att jag inte slutat le än. Den här dagen kommer jag ha med mig länge. Mitt i allt fick jag paket också! Djungelvrål, Wallpaper och Chanel “Blue satin” – ni känner mig!

Jag totally heart you.

/K

Yesturday I had a last blast with my co-workers before school starts monday. So much love. Such a blast! I got home at 05:30 am and then I’d been awake, and out and about, for 24 h!

Morgontipset: Folkbaren/

Vardagslyx behöver inte kosta skjortan, på Folkbaren i Stockholm kostar cavan 59 kr – då kan man lägga krutet (105 kr) på en kantarelltoast istället. Pass på, livet är för kort för att inte dricka bubbel.

/K

At folkbaren Cava costa 59 SEK/glas woop!

TACK SOM FAN!/

– för att citera Jocke Berg.

När jag satte mig ner och skrev Mamma, pappa, pappa, pappa, barn hade jag aldrig kunnat tro att jag skulle mötas av så mycket kärlek. Det senaste dygnet har ni där ute hört av er på twitter, här, mail och face to face och visat kärlek – och dragit till med tredubbelt besöksrekord.

Jag tycker det här är en så oerhört viktig fråga. I en tid då kärnfamiljen känns mer som en urban legend hittar vi idag fler och fler exempel av  “nya konstellationer”. Precis som man inte kan älska någon annan innan man älskar sig själv – mår inte ditt barn bra om du inte gör det. Då gäller det att göra allt i sin makt för att visa att en familj inte skapas av normer utan av kärlek. Jag säger inte att min familj är varken funktionell eller ideal – men det hade den garanterat inte varit med enbart en mamma och en pappa heller. Däremot är jag så oerhört stolt över alla mina föräldrar och hoppas kunna sätta ord på deras historier en dag med. En familj är en grupp av människor som älskar varann – oberoende av kön eller släktskap för den delen. Det-är-OK.

När jag ändå har er på tråden, och ämnet är uppe för diskussion vill jag tipsa er om mig egna personliga favorit stjärnfamilj.  Läs gärna Ulrika Bys reportage om “När Abbe kom till världen” med de fina bilderna av Johannes Liljesson.

En annan sak jag aldrig kunnat komma och ana var min egen reaktion på Mamma, pappa, pappa, pappa, barn. Det var som luften gick ur mig och jag som aldrig gråter har istället knappt kunnat sluta gråta – fast det var en saga med lyckligt slut – blev det inlägget lite som en begravning av det som varit. Jag hoppas ni stannar kvar och håller mig sällskap under det som komma skall!

Tack igen. På riktigt.

/K

Thank you all for the love you guys showed during the past 24 h. It’s means alot.

Mamma, pappa, pappa, pappa, barn/

Här om dagen såg jag den här dokumentären (på SVTplay såklart!) och blev alldeles varm i kroppen. Det var denne man som fick mig att äntligen skriva det här inlägget, som jag tänkt skriva så himla många gånger.

Den här mannen kom ut “rätt långt in i trettioårs åldern” när han både var gift och hade familj – och bodde i Norrland. Jag tänker att hans historia är rätt lik min pappas, som kom ut (för mig) när jag var nio och han var närmare 40.

En sak som jag märkt under mina snart 16 år som “bögbarn” är hur mycket fördomar det finns om homosexuella män – många antar att min pappa skall vara “tjejig” och försöka vara min mamma. Varför skulle han vilja vara det? Inte heller är han skogshuggare eller någon av de andra killarna i Village people. Sorry about that.

Min pappa har alltid varit snygg. Jag minns när jag var cirka 15 år och mötte tjejer från skolan i rulltrappan på Stadium. Efter helgen haglade frågorna om vem min nya snygga äldre kille var, jag tror jag svarade något i stil med “Men fyfan det var min pappa, och han gillar ändå inte tjejer!”

Jag kom ut med min pappa när jag gick i åk 6. Inte för att jag skämdes över honom, utan mer för att jag inte visste hur man sa det. Jag hade aldrig hört talas om någon som hade flera pappor. Å andra sidan säger man ju heller inte “Min mamma är straight” så varför skulle jag säga något alls. Däremot hamnade jag till slut i bråk med en überkristen kille i min klass, som hävdade både det ena och det andra. Ni har säkert hört det förr, homosexualitet är en sjukdom – bögarns barn blir också bögar. Till slut skrek han “Hur fan vet du att det inte är så?!” och jag stormade ut gråtandes av ilska. Min träslöjdslärare sprang efter och jag pep fram “att min pappa är bög” Han berättade att hans bror varit det, men tyvärr gått bort av aids. Någon i skolan hörde oss och 10 minuter senare var jag Hägerstens första “bögbarn”

I gympasalen skrek de häftiga killarna att jag skulle “gå hem till min jävla fikusfarsa” och mammorna lät inte sina barn sova över för att “Ja men du vet ju vad sådana där gör med små barn” – fast jag inte ens bodde med min pappa. Så fortsatte det ett bra tag, jag minns att min konfirmationspräst hade problem med det och förstod inte hur jag kunde finnas överhuvudtaget.

Istället för att bli ledsen och skamsen blev jag arg. Jätte arg. Vem fan är de att snacka skit om min pappa? Bestämma vem han skall vara kär i? Jag argumenterade långt och länge i både offentliga och privata sammanhang. Plötsligt dök det upp massa “bögbarn” och “flatbarn” med för den delen, vi är ju rätt många faktiskt! Under mina senare tonår kom folk ut för mig på löpande band och ett tag blev det nästan för mycket istället.  Jag kände hur min identitet försvann, hur jag blev hon med massa pappor. Jag brukar skojja om hur nykläckta homosexuella maxar sina första år, allt blir så himla svart eller vitt. Jag skämtar om det med kärlek, för även om det inte var jag som kom ut så gjorde jag just det.

Idag har jag massa (3) pappor som alla är bra på sitt sätt. De kompletterar varann till en stor superpappa. Jag kan inte låta bli att bli både glad och stolt över min första pappa som vågade slå sig fri och börja om. Göra om göra rätt. Å på ett sätt har vi fått se varann växa upp – hitta våra preferenser. Landa i en helt ny värld, för det var det ju för oss båda.

Och vet ni vad? De där coola killarna har berättat för mig nu massa år senare – att hade det inte varit för att jag stod på mig då, visade att jag inte tyckte att det var en stor grej – hade de nog haft kvar de fördomarna än idag. Skulle någon säga något till den årskursen idag, skulle de få kollektivt på moppo tror jag. Det känns så jävla bra.

Jag då, blir man homosexuell bara för att ens pappa är det? Såklart inte – men däremot vägrar jag tro att man blir kär i ett kön. Attraktion är mycket råare än så och kärleken den är ju bara helt upp och ner.

/K

My dad left the straight mans closet close to 40 and I’m so proud of him for daring to love.