The everyday life of me

Sommarinsomnian, del 6/

/ Karma Hjalmarstål / 3 Comments

Igår morse var det inte så himla svårt att gå upp – för igår var en dag jag väntat på ett rätt så bra tag nu. Minns ni det här inlägget? Jag har ju försökt hitta en väska som jag blir lika kär i som Alexan men som inte är lika stor. En mindre väska så jag kan fjolla runt med alla andra gånger. Sen en dag i April hittade jag ju den, den lilla Darian från Mulberry. Jag kunde inte sluta tänka på den, precis som jag inte kunde sluta tänka på Alexan förra året. Så jag har jobbat, sparat, jobbat, sparat och jobbat lite mer. Övertiden har hopat sig och när lönen kom i måndags fick jag äntligen lön för mödan. Igår morse tog jag en titt på motivationsbilden en sista gång med ett stort leende på läpparna.

Men innan jag fick ha så kul var det dags för körlektion sex och ännu en vända till Södertälje. I måndags (på riskettan) fick jag lära mig att Södertälje har 35 rondeller – igår besegrade jag säkert 12 av dem.

Kan vi prata om de här “spärrlinjerna”? Hur tänkte de nu? Att folk skall köa för att få blippa sitt kort för att få-gå-över-linjen? (Medans jag stod och tog det här kortet så gjorde såklart medelålders kvinna det)

Sen kastade jag mig tillbaka till Stockholm för dejt-tisdag med min man. 1, så blev det en dejt-tisdag med nästan alla mina män (minus Mike-Ali och Taube) då Räka är i stan och visst bor hos oss. 2, så hade någon hunnit före till Mulberry på Birgerjarlsgatan så jag fick gå till NK istället. Det är som inte samma sak att gå till NK, men jag fick poäng på min nyckel i alla fall. När vi väl var på NK tänkte vi köpa Pantone muggar, de hade dock slutat sälja dem pågrund av dålig kvalité. Så vi sa pass på dem, för alltid.

Äntligen kändes det som att jag kommit in på Berghs, så jag firade! Detta var min belöning för en galen vår, för grymma betyg , ihop-sparat körkort och dubbla antagningar. Jag är fan bra!

Jag tog med mina män till en av Stockholms bäst bevarade hemligheter – Story hotell och dess innergård. Där drack vi Champagne och pratade framtid. På Story hotell tänkte jag ta in dagen innan min 25 års dag förresten, och vakna upp till hotellfrukost för att sedan möta upp familjen. Story hotell är bra på precis allt – hotell, bar och restaurang.

Alla borde få hotellfrukost på sin födelsedag tycker jag.

Näst på inköpslistan stod de här glasen som jag druckit ut otaliga gånger på vurma – men när jag fick en mojito a’ Oddson bestämde jag mig för att de måste införskaffas. Sen glömdes det av i alla tentamen.. Igår flyttade hur som fyra exemplar hem till oss. Glasen kommer från Grandpa/ Snacksbolaget och kostar 70 riksdaler styck.

Lagom till rosén kom Herr Karlsson och LL (Ladies Love) Leidås och gruppdejtade mig på Eken.

Medans Räka, Herr Karlsson och LL drog till Grönan drog jag och W till Fotografiska där det just nu pågår TRE utställningar jag ville se. En hemskt bra grej med Fotografiska är att de har öppet till 21. Jag läser just nu “Just kids” av Patti Smith vilket gjorde Mapplethorpe utställningen ännu bättre. Northern Women in Chanel var precis lika bra som väntat (en rolig anekdot var att en viss modell sedan klev på gamla hederliga buss 541 när vi åkte hem – med sin Chanel på axeln såklart!) men höjdpunkten var ändå Liu Bolins “The Invisable Man” som jag hoppas alla som kan går och ser. Vi köpte även hem bilden nedan som kommer göra sig fantastiskt bra i ett framtida hem.

Lagom tills solnedgången promenerade vi längst vattnet hem för lasange och rödtjut. Jag och alla mina män.

Sen avslutade jag dagen med samma utsikt som jag började den med – fast på riktigt. Very fett. För att citera allas våra Destinys child:

The shoes on my feet
I’ve bought it
The clothes I’m wearing
I’ve bought it
The rock I’m rockin
I’ve bought it
‘Cause I depend on me

/K

After drivinglesson no six I met my man and Mr Shrimp for what was supposed to be a date-day (but turned in to a mass date ha!)and for a trip to the Mulberry store. I’ve been working overtime like a crazy woman to save up for a Mulberry Daria mini satchel. It was my reward for a hectic spring, awsome grades and acceptance into Berghs. We drank champange in Story hotels backyard (I love that place) and continued to Södermalm where we bought new tumblers and met up with two more of my bonusboyfriends. Last but not least me and W went to Fotografiska – and then walked home for red wine and lasanga just as the sun went down over this beautiful town we call home.

“I hate good taste. It’s the worst thing that can happen to a creative person.” – Helmut Newton/

/ Karma Hjalmarstål / 1 Comment

Igår började jag min dag med ett återtåg till Södertälje och min fjärde körlektion. Fördelen med att ha nästan två timmars resväg (one way) är att man hinner läsa körkortsboken – när man ändå är på humör att kämpa för körkortet.

Däremot är den stundtals så tråkig så att jag somnar.

Efter att ha lyckats lokalisera ersättningsbussar och pendel igen begav jag mig mot storstaden igen för att möta upp bland annat den här tjusiga donnan – aka mitt gudbarn. Som äntligen förstått att det “C” jag har på min arm står för henne. För Clara.

… och mutti + moster! Det var dags för Moderna museet!

Jag har läst otaliga sidor och lyssnat på otaliga referenser om Siri Derkert under våren på SU, hon har blivit en av mina favoriter tackvare sin “krutgummighet” och sin kamp mot nästan alla världens fjanterier.

Det var en helt annan upplevelse att gå på Moderna när man faktiskt visste en hel del om både verk och konstnär. Bilderna blev djupare och jag tog längre tid på mig än jag gjort någonsin tidigare. Så stack det lite i hjärtat när jag insåg att det inte blir någon Modevetenskap i höst.

Såklart passade vi på att se lite annat också.

Även om jag inte hann förbi varken Warhol eller den ryska propagandan – två av mina favoritsektioner alla andra vändor.

Påväg hem igen insåg jag vilka sjukt snygga ben min mutti har, 56 år!

Sen mötte jag upp W, bara för att sedan åka på årets värsta migränanfall. Vid 20 på kvällen var jag ute för räkning och steg inte upp ur sängen fören elva timmar senare.

/K

I had an awsome day with my family at the Modern museum of Art before going home with an migraine – that kept me hostage in bed for eleven hours straight.

Sommarinsomnian, del 5/

/ Karma Hjalmarstål / Leave a comment

De senaste dagarna har jag varit lite osams med Stockholm. Grått, tråkigt och schizofrentväder. Då är det ju lätt att drömma sig bort, 36 dagar kvar tills jag och mutti åker till världens bästa stad och dansar till motown.

På grund av detta schizofrena väder lyckades jag såklart få solexem. SPF50 kändes lite överflödigt när det varit mulet hur länge som helst, tji fick jag!

På tal om stekt fläsk så är det tur att man har vänner som gör Stockholm kul att vara i ändå. Igår blev det ännu en middag på Hässelbys finaste balkong. Åter igen fortsatte vi långt in på natten, denna gång till tonerna av nittiotalet.

Tillslut kom även min fantastiska karl också – lagom till  Törleyn.

Efter en så fin kväll var det svårt att inte vakna upp glad – solen sken över orten och Stockholm kändes inte så hemskt alls. Tänk vad en sovmorgon + dusch kan göra! Eller en blå himmel för den delen, jag älskar tanken på att någon annanstans i världen står någon annan och väntar på bussen – med samma tanke. Himmlen äger ingen – den är allas. Det är hemskt fint.

Ännu gladare är jag för att jag idag gör mitt sista dagpass på obestämd tid (i takt till den här låten) Kanske för alltid. Jag har 12 pass av “verklighet” kvar innan Berghs börjar. Woop! Torsdag denna vecka har jag avsatt bara för att ta tag i livet igen – min mentala “To do” lista börjar bli full.

/K

Stockholm’s been killing me the last cupple of days. It’s been all gray and gloomy. It just makes me want to go to Berlin NOW, not in 36 days. Thank “god” for friends that makes you forget all about longing – and makes you happy to be right here – right now.  Is your sky blue today? Did we see the same cloud? The sky is ours – and this is the song of the day.

Livet på en buss/

/ Karma Hjalmarstål / Leave a comment

Idag var det ingen vanlig dag, därför klädde jag inte heller som vanligt. Idag fyller min favorit fyraåring Deveron år! Jag såg min egen reflektion i ett fönster och utbrast “Mig i klänning, där har vi något man inte ser varje dag!” Ska det vara, ska det vara – så när jag ändå var i farten sminkade jag mig. Det mina vänner, händer inte heller särskilt ofta längre (mer om det en annan gång)

Nu råkar det vara så att Lil’ D inte bor så värst nära, utan snarare två timmar bort. Fast resvägen blir rätt behaglig när man lyckas priicka in en dubbeldäckarbuss med wifi. Hej framtiden!

De senaste dagarna har jag (nästan) enbart lyssnat på Beyoncés “4”, mest på den här låten. Enligt osäkra källor satt jag tydligen och mimade+ dansdiggade för fulla muggar. So be it, men produktionen people – produktionen!

När man träffar folk som är Norrtälje “natives” frågar de om man är från Stockholm. Vilket alltid gör mig jätte förvirrad eftersom jag tagit STOCKHOLMSlokaltrafiks bussar dit – med samma busskort som de köper. Det tar ju lika lång tid för mig hem från Tekniska som det gör för dem.

På bussen från Norrtälje står det bara “Stockholm” för den delen – så vars i Stockholm man hamnar är ju lite oklart. Eftersom man blir behandlad som en turist – så kändes det logiskt att ta turistkort. Här ser ni en å.

Sen knatade vi vidare till Maria (som fått dubbla efternamn utan ring) Micke och födelsedagsbarnet! Kalaset var dock inte där så när vi tagit oss upp för trapporna var det bara för oss att ta oss ut till trädgården. Något min träningsverk a’ nya skor och den dansanta torsdagen inte tyckte om.

Jag låter mest “oh oh ah ah” just nu, som den partypensionär jag är.

Maria och Micke är abnormalt kreativa som det är – men i år hade de överträffat sig själva inom något nya forum. Beskåda pinata á gris och tårta á drake – all home made! Vad gör man inte för sitt barn å andra sidan?

Svaret på det: man betalar Maria ha! (I can hope!)

Vilket barn skulle inte vara världens gladaste då?

Vi höll på att smälta bort då skuggan inte fanns. W gick latin lovah jag täckte mitt bröst med närmaste objekt för att slippa solexem, tveksam på hur det gick.

Innan vi visste ordet av var det dags att åka buss igen.  Vi passade på att ta en promenad längst Ws favorit område runt Östermalmsgatan. Östermalm är ju som bekant även min favoritdel av Stockholm. Så vi stannade i alla mäklarfönster och drömde om sekelskiftslägenheter med trappor upp till ytterdörren. Sen gjorde vi en snabbuträkning på hemnet och insåg att ett minimum på 10500/månad för boende är inget vi vill leva med idag.

Sen åkte vi hem till orten och levde lyckliga i alla våra dagar, typ.

/K

Celebrated Lil’ Ds fouth bday today – melting in the heat.  He lives kinnda far of – but we  got on a dubbeldecker bus with wifi, that was a first! I think we spent four hours on a bus, crazy! The travels we do for love.

Back in the innecity we walked amongst our dreamneighbourhood and dreamed away before going back home. A good sunday.

Sommarinsomnian, del 4/

/ Karma Hjalmarstål / 2 Comments

Minna har ju som bekant varit lite ledsen senaste dagarna, men vi bestämde att inget kunde bli sämre av att gå på fransos disco a’ Gérard Depardieu på södra bar. Det var ju ändå vår sista kväll ihop.  Jag började dagen med pepp MMS med citat från den här låten, hur bra är det inte? Untz Untz!

Jag åkte hem till fina Eva (där Minna huserar denna vecka) med the essentials. Törley och min avskedsgåva – mitt favoritlack från O.P.I “Lincoln park after dark”, så att jag är med henne fast vi är i olika städer. Sen drack vi winespritzers i glas större än mitt huvud. Det säger ju sig själv hur det går då…

Vi dansade till Beyoncé och all things 90’s tills Eva kom tillbaka från sin middagsbjudning – och Zorro ledsnat på terrorn.

Sen hade vi så kul att det inte togs ett enda kort! Vi hann med att bli utkastade ut taxin för att “det här är en arbetsplats och ni sjunger för högt!”, åka taxi två rundor till, äta på Donken, Södra bar – Indigo – Debaser slussen – Spybar. Södra bars franska toner höll inte måttet, den enda bra låten var (på min önskan) Yves Montand – A Bicylette. Indigo var  fullt av Jack and Jones killar med för korta tees. På Debaser slussen delade jag ut fler lavetter än jag gjort i hela mitt liv tror jag. Vilket i sin tur resulterade i ett knä (?) i min rygg. Vilken del av “Jag vill inte att du klämmer och känner på mig främmande människa” är så svår att förstå? Vad hände med “Hej, jag heter Anders“?

På Spy bar spelade de här gamla godingarna som såg ut som de sett ett spöke när de såg mig. “Vad gör du här?! Du är väl en sån som sitter hemma?” vilket  också är ett sett att säga hej antar jag. Sen dansade jag så mycket att jag vaknade med träningsverk idag. Både jag och Minna hade huvudvärk när vi lämnade Spy bar vid 04:30., trots att jag druckit vatten sen Södra bar. Då frågade random man när vi börjat festa, och vi räknade lite snabbt ut att vi kört på i 12 timmar – och alltså hunnit bli bakis innan vi kommit hem.

Runt 06:00 somnade jag jämte min man a’ Greta Garbo med smink och ett leende på läpparna. Det hade varit en fantastisk kväll!  När jag väl vaknade alldeles för få timmar senare var jag inte lika fantastisk. Hade nog legat kvar där om det inte vore för att världens bästa mutti kom förbi – för hjälp med sin nya läsplatta. Trots min kropps aktiva motstånd fick hon med mig ut på promenad och jag lyckades få med mig förnödenheter från Ica.

Jag hade – oklart hur – lämnat mitt busskort i Minnas väska. Hur bra är inte hon som kämpar sig längst hela linjen hem till mig för att lämna? Typ bäst. Vi hammockmös och försökte fylla i luckorna från igår medan vi spanade moln.  Natten var ett värdigt avsked till vår Stockholmsbaserade vänskap – idag var början på vår vänskap 2.0. Skype och SJ här kommer vi!

Nu ska jag se klart OZ och äta Nogger i halvlitersformat.

/K

Last night we had crazy night, we partied like it was our last night on earth. Now that wasn’t the case, but almost. It was Minnas last night in Stockholm before moving to Malmö. I’ll miss her like crazy but I guess I’ll have to start using Skype for real now. Mwah! Today I’m not as fresh lol, but atleast that gives me an excuse not to leave the couch until tomorrow.

Sommarinsomnian, del 2/

/ Karma Hjalmarstål / Leave a comment

Jag hade inte många timmar på mig att sova mellan verkligheten och vardagen så jag powernappade fyra timmar hos mutti. Sen bar det av mot Öfvre och världens bästa waxlady med finaste lampan. Jag har gått hos henne i så många år att jag idag räknar henne till mina vänner. Det är fint. Hon är mitt bästa tips vid wax, och från och med första september hittar ni henne här.

Sen tog jag en kort promenad bort till min gamla hangout. Under många år var jag här flera gånger i veckan i Ketchup i P3s regi och rockade Nelson panelen, skrev och läste krönikor och ställde frågor till Ricki Martin. En gång hade jag ett helt eget program med två andra Nelsons, vi fick välja en låt var. Jag valde Wamdue project – King of my castle. En annan gång sjöng jag opera live, då ovetandes att killen jag gjorde detta med skulle komma att bli min kollega i en annan glasbur längre fram i livet.

Nu för tiden nöjer jag mig med att vara stolt kompis till Metropol-Melgar. Nu när jag går upp tidigt på morgonen har jag äntligen tid att lyssna på henne – det är fantastiskt att börja dagen med 40 minuters promenad och E-wifey i lurarna. Här kan ni också lyssna!

Jag har ju jagat ett par hederliga cleana AF1 (för er som inte varit med så länge älskar jag de här kicksen så mycket att jag har dem tatuerade på min arm) i månader nu. Ingenstans har det funnits i storlek 38! I min förtvivlan utbrister E-wifey att hon har ett par oanvända från NYC som är för små och står i hennes garderob – och att jag kan ta dem – mot en middag. Sjuka kvinna vad jag tycker om dig! Jag snörade genast på mig dem och med en tetra rosé i bagaget styrde vi kosan mot finaste Djurgården.

Där får man ju såklart inte dricka egen rosé, speciellt inte i Rosendals trädgård. Med inspiration av “the brown bag” lyckades vi dock få i oss hela tetran (och fika) mitt på dagen utan upptäckt. Sen spårade det ur…

Jag lånade E-wifeys löshår och hade hysteriskt roligt åt mig själv. När klockan började slå vanlig “after work” var vi redan påväg hem mot middagen efter en fantastisk dag i en fantastisk miljö. Gårdagens mest frekvent använda ord: pussypower. Beep that! Väl hemma fick jag världens bästa nyhet och världens bästa sällskap.  Dock gjorde sig min powernap sig påmind och sömnen fick äntligen sitt, tillslut. Karma VS Sömnen 1-1.

Nu ska jag återhämta mig tills på torsdag då det är dags för den sista kvällen med den här kvinnan på mycket länge. Vi ska dansa till franska toner som om det inte finns en morgondag. C’est la vie!

/K

Yet another day when sleep was not a priority. Yet another day in this beutiful thing I call my life. Good friends, good wine, a weave and nature. What more can a girl ask for?

Sommarinsomnian/

/ Karma Hjalmarstål / 1 Comment

Jag snittar väldigt få timmar sömn just nu. Finns så mycket annat kul att göra än att sova. Som att borsta tänderna t ex. För om åren brukade jag, en till två gånger per vecka, skita i att sova alls vissa sommarnätter. Fast visst märks min sömnbrist, som när jag postar brev “så att de kommer fram på lördag” eller när jag ställer in rödvinet i kylen. Vad gör man när både dag och natt kallar på en?

Som ett resultat av mitt tandstensinferno köpte min snälla mutti ett rymdskepp till mig. Hon påstår att det är en eltandborste men jag ställer mig tveksam. Den berättar vart jag ska borsta, skriker om jag borstar för hårt och ler om jag har borstat bra. Sen agerar den även badrumsklocka, oerhört tacksamt.

Fri från tandsten tänkte jag att resten av kroppen skulle få återgå till normale, 40 minuters morgonpromenaden till Vällingby gjorde återtåg. Fulskorna likså. För att överleva värmen fanns bara ett alternativ, hiphop-video-shortsen. Min promenad tar mig förbi en byggarbetsplats a’ kilometern. Jag är glad att jag behöll hörlurarna på, och på så sätt även humöret uppe.

På kvällen bjöd familjen Taube/Pedersen in till fest. Tre flaskor rosé och otaliga backgammon fighter senare kom Pedersen in med porr på fat – läs cheesecakecupcakes med digistive + jordgubbar. Mycket cake blev det.

Vi satt på balkongen mest hela tiden och jag tänkte att jag önskar att vi också hade ork att fixa blommor. Fast mest var jag glad över att ha så fina människor på samma sida av orten.

Solen skiner idag också, så imorse skyndade jag mig till Ica för att hämta ut mina sprillans brillor – bara för att upptäcka att leverantören skickat fel modell i fel färg. Jag behöll senilsnörena och hivade fort som tusan tillbaka brillorna, besviken och bländad. Så när “verkligheten” sagt sitt släpade jag mig istället ner till Solo och plockade upp rätt modell i rätt färg där (i en butik, kort i taket!) Sen gjorde vi debut längst Kungsgatan och hem. Med undantag för ett kort stopp på min nya favorit, Ica to go, för ananas.

När jag kom hem hade jag fått brev från världens bästa skola, och jag tänkte att nu, nu kanske det kommer kännas verkligt. Får man en faktura på 66000 kronor för första terminen måste det vara på riktigt väl? Sjukaste brevet jag fått någonsin tror jag, 66000 kronor! Herregud, oavsett om jag redan har lånet fixat är det obegripligt mycket pengar – fast säkerligen väl spenderade. Däremot känns det inte riktigt än. Ibland känner jag det och ler så ansiktet nästan går av. Idag har jag exakt en månad kvar i “verkligheten”, en månad till mitt sista pass på obestämd tid. När jag får brev om upprop, då kanske jag förstår!

Jag blev så inspirerad av Pedersens cupcakes att jag tog tag i att rädda äpplena i kylen. Den här gången provar jag med mörk + ljus bakchoklad och honung utöver mitt vanliga recept. Till det köpte jag GBs nya Nogger-kulglass. Får ont i tänderna bara jag tänker på det haha!

Imorgon har jag heldag med jobb-bästis som jag inte sett på två veckor! Crazyness. Min man är iväg på äventyr så jag ligger i soffan redo för paj och OZ. It’s a hard knock life.

/K

I don’t sleep as much as I should I guess, but can you blame me? I’m having way to much fun to sleep.