Morgonfotot vecka 41/

Måndag: Veckan började med kreativt kaos. Vi skulle presentera designförslag i vårt förpackningsdesigns-projekt. Dock låg vår ena kreatör (som hade skisserna) och sov, men vi fick dock en ny chans och hann alltså bättra på vår presentation ytterligare lite. Win.

 

Tisdag: Sådär dagen innan duggan fick vi ett välbehövligt avbrott från lektioner till förmån för presentationer av alla andra program. Liten downer på att Copywriter utbildningen sålde in sig så bra. Fast som Björn sa “Du är ju redan bra på att skriva, så där har du väl inte så mycket att hämta egentligen?” Jag vet ju såklart att detta inte stämmer, men jag tänker intala mig det ändå. Hade behövt avsluta med mig egen linje så man kom ihåg att den är awesome (för det är den ju såklart!)

 

Onsdag: Morning of terror. Trodde jag skulle kräkas av dugga-psykbryt. Dödade dock alla känslor i magen med scones hos Nasim med Jenny och flashcards.

 

Torsdag: Då jag fortfarande inte har någon slags facebook vana inne (även om jag blitt tvingad att skaffa skiten sen jag började på Berghs – jag går under falskt namn, det är ingen idé att vi blir kompisar där – me and facebook won’t last) att kolla den. Så när jag satt på bussen påväg in på gruppmöte ser jag att det är inställt. Hoppade av och på vändande buss. Tänkte plugga, insåg att jag borde varit i skolan istället då jag missat massa mail om saker som behövs göras.

 

Fredag: Ännu en morgon av väntan på försövda gruppmedlemmar. Inser i min ensamhet vilka jävla flockdjur eleverna på min skola blir. No man is an island – workwise. Jag behöver varenda medlem av varenda gruppkonstellation för att make this boat float.

 

Lördag: Sov 12 timmar efter vin och middag med Hermelin på fredagen. Lyfte inte datorn fören sen kväll och gled runt i tee hela dagen. Ställde in alla planer för att läsa ut “Juridik för ekonomer”, äta äppelpaj till frukost och lunch och försöka börja skriva på allt annat.

 

Söndag: Börjar undra om det är jag som är för tidig jämt? I vanliga fall är det fett för jag får ro att styra upp sådant man behöver styra upp men idag var jag inte alls på humör att vara “on hold”. Resulterade mest i att min jävlar anamma förvandlades till Windows 95. Fast hur grinig kan man vara när Gisela kommer med både bullar och kaffe? Eller när Erik attack-klämmer lite medan Ramalamadingdong fuckar ur a’ Ricki Lake. Lite bukt på skiten fick vi tillslut (vi är ju ändå problemlösare) så det här kommer gå fin-e-mang.

/K

This is my morning x seven. A pic a day.

Morgontipset: Model X Sportsman/

Sådär tre år efter alla andra fann jag dessa bilder från Vouge US “Shape Issue” som jag hatar att älska. Vid första anblicken älskade jag de här bilderna. Wow tänkte jag, Annie Liebowitz alltså. Lite som om jag vore programmerad att älska allt hon gör. Samtidigt kunde jag inte skaka av mig känslan av obehag. Något i min kropp bara sög till.  Sådär som det ibland gör när man bara vet att något inte står rätt till.

Ta er en titt på bilderna och känn efter själva, så skrivs vi längre ner.

Kan det bli mer normativt? Som Mimmi sa: “Där kan vi ju verkligen snacka att spä på könsroller om stora starka män och tjejer som små söta atribut”  Visst att det handlar om personliga preferenser – men komigen. Beauty and the beast? Här ligger inget krav på männen att vara snygga – de är ju framgångsrika inom något så mansdominerat som sport. Kvinnorna är iochförsig dominerande inom modellyrket – men jag ser inga olika former? Ser på behind the scenes och får det konstaterat att “Vi atleter och modeller har egentligen samma tänk – vi vill bara leva hälsosamt och ta hand om våra kroppar.” Jaha, eller?

Vogues årliga “The shape issue” är för mig ett mysterium. Varje år går de ut med att de räddar världen genom att sporta alla former så ingen skall behöva känna sig ful som ett resultat av övriga elva nummer. Sen lägger de upp en video (i och med 2011 års nummer) där Rihanna talar om hur “gräset alltid är grönare på andra sidan”och att hon älskar plagg som “får min midja att se liten ut” och visst är det från size zero till 20 men hallå? Ett nummer om året? Är samvetet rent då?

Jag råkar kanske besitta ett extra stort intresse för hur män porträtteras i modesammanhang kontra kvinnor. Å lika mycket som kvinnorna förminskas till objekt så tycker jag att de här bilderna fördummar männen. “Se på mig, nu kanske jag inte blev så himla attraktiv men eftersom jag blev bra på andra saker och desutom rik så får jag hänga med topmodeller ändå!”  Åter igen ligger ju denna värdering i denna författares ögon. Hur går era tankebanor? Är jag helt ute och cyklar? Är det jag som fördummar?

Nej du Annie Lebowitz med team. Bättre än såhär kan ni.

/K

I loved these pics at first but then they just pissed me of – can we go more backwards in time than this? Big (not-so-handsome-but-oh-so-rich) men  and these tiny little ladies that makes money looking good (no hate) The cave called and wanted their lifestyle back.

När hjärtat går sönder om och om igen/

(Tumblr: Berlin)

Det var många år sen jag fick panikångest. Den där förlamande rädslan att det aldrig någonsin kommer riktigt bli bra. Den där känslan som gör att jag mest vill lägga mig ner och aldrig behöva inse att det kanske inte blir så. Den känslan kommer tillbaka när jag tänker att jag kanske aldrig någonsin kommer få bo i Berlin. Drömmen om Berlin. Den stad där mina lungor fylls av lycka. Där jag börjar skratta omotiverat bara-för-att-jag-är-så-jävla-lycklig-över-att-vara-där. Där jag dansar till töntigt för mig själv för att jag som inte vet vart jag skall ta vägen av pirr i kroppen. Den plats där jag skiter i vart jag bor, hur mycket pengar jag har eller hur trött jag är – bara vi får vara tillsammans.

Hur skall jag någonsin kunna ignorera den kärleken? Den känslan. Om jag gör det kommer det kännas som om jag aldrig riktigt är hel. Så känns det faktiskt. Det är svårt att förklara. Men från den första sekunden jag spenderade i Berlin visste jag att det måste bli vi. För varje år, månad, vecka, dag, timme, minut, sekund som passerat sedan dess har jag drömt och planerat för mig själv hur det skall gå till. När jag tänker på att det kanske aldrig blir så, försvinner luften ur mina lungor och för en stund kan jag inte andas. Det gör fysiskt ont i mitt bröst och jag blir så jävla ledsen att jag inte orkar göra något alls. Vad är vitsen?

Just nu är min största oro, rädsla att det kanske inte kommer bli så. Vad gör jag då? Jag måste tänka den tanken. Vara realistisk. Varför måste jag det? Varför måste jag tänka så? För varje gång tanken av realism slår mig, slår den hårt. Varje gång går jag sönder. Jag vill inte vara trasig.

Jag lämnade mitt hjärta i Berlin. Berlin är syret som får mina lungor att fyllas igen. Drömmen om Berlin är min tejp. En dag skall jag berätta för er om den drömmen mer i detalj. Den där drömmen som måste bli verklighet. Den ska bli verklighet. Min verklighet.

/K

I need Berlin. To breathe. Feel. Love. Live.

Lunchtipset: Kelly Rowland – Lay it on me/

Fy bubblan vad uppfriskande jag tycker den här videon är! Kelly Rowland bah:

“1. Jag är fett snygg 2. Jag är fett pilsk 3. Så här ska det gå till lilla gubben 4. Nu ska du ge mig vad jag vill ha 5. End of message” Massa nakna adonismän som kryper på knä to get a little sumtin’ sumthin’ Tänker att det äntligen poppar en video som vänder på könssteken, lite i alla fall. Plus att jag misstänker att den är lite härligt prettoinspirerad av Avedons kampanjer för Versace, vad tror ni?

/K

Thank you Kelly Rowland for taking control over womans sexualdrive – not just making us look like gas for the car.

Morgontipset: Oliver Peoples X Devandra Banhart/

Jag ska lätt torka mina tårar över mina förlorade NDG-1 med solglasögonsversionen! Done deal. Oliver Peoples levererar igen. Alltid.
/K
There is a good reason for me sticking to Oliver Peoples frames – they make me fall in love over and over again.

15/15

Idag fick jag tillbaka gårdagens dugga, full pott!

Detta firade jag och mutti in på Vassa Eggen (där kvällens första låt ironiskt nog var “Staten och kapitalet”)

Sen var det bara raka vägen hem för att hoppa upp på nästa häst!

Den bestigs ju bäst i badkaret såklart!

/K

I got 15/15 on my first business economy test! Crazy! Me and mum celebrated with champange and now I’m in the tub with my next montain to climb – Law for economists.

Morgontipset: Önskelistan, T minus en månad/

Om en månad fyller jag 25. Vilken grej! Inte nog med att jag ska få vakna på Story hotell och äta hotellfrukost – ni undrar vad jag önskar mig också. Jag älskar födelsedagar, så mycket så ni kanske uppfattat att vi har två i vår lilla “familj”? Det ligger såklart en lång historia bakom, men mest så är det min dag. Min dag som bara handlar om mig. Tjena ego, men så är det. Då är jag varken mamma, pappa, storasyster eller något annat – bara jag. Det är bara min dag.

När frågan började komma, gällande önskningar, insåg jag hur osexig jag blivit i mina önskningar. Träningkläder, naprapat tid och strumpor. Mina nära och kära skakade på huvudet. Jag anser ju själv att vid 25 skall man ge presenter som håller ända tills 50 (så jag har resonerat när jag köpt presenter under året) Så nu har jag fått tänka till, vi börjar med de obscena önskningarna – never say never som Justin Bieber skulle sagt:

Mulberry Agenda in Chocolate printed leather

SEIKO premier Kinetic Perpetual – SNP004P1

Flygbiljetter + fickpengar till praktiken i Berlin vecka 7-8 2012.

Få se Manchester United live (!!!)

Späckhuggarsafari!

Jeffrey Campell “Lita Spike”

Yoga-kort + träningskläder anpassade för yoga.

Knalligaste väskan från Cambridge Satchel Company (helst med ett “Blind” K på)

Nya Easytone

Plug in lurar från Jays.

Mulberry knitted check scarf

Den här urtjusiga toppen från Odd Lovin’ vintage (som är såld nu, blä)

Magisk kaftan från Freepeople. Wow.

Nail food från Scratch

Chanel nagellack, nuff said.

Plånbok a’ Acnes “Amber” i valfri färg.

Fler notebooks med blanka blad och skinnomslag + bra pennor att skissa med.

Tempurkudde.

Vattenflaska (rosa) från CamelBak


Fast mest av allt önskar jag mig att mitt kalas är så uppstyrt att jag kan ha slappna av och ha kul. Blir lätt så himla stressad när mycket folk skall tas omhand om. Typiskt dålig grej när man ska fira sig själv.

/K

My 25th  bday is coming up – only one month left. This is my wishlist.

Morgontipset: Word/

Idag tänkte jag förövrigt – if all else fails – blanka en dugga genom att skriva följande:

Hänvisar till sida 37 i faktaboken: “Fantasi är viktigare än kunskap” – Albert Einstein

Tror ni det kommer funka? Ska värma upp med sconesbak och kvinnokärlek. Anyhu, wish me luck!

/K

Test day – but that pic makes me smile – for now.