Igår var det äntligen dags att vara tillbaka där jag passar in, bland de jag älskar mest. Berghs i all ära men efter det här året av non stop Berghs behöver vi en liten semester från varann, jag behöver få sakna Berghs. Men behövde först få fira att jag minsann tagit examen – tillsammans med vänner och familj.
Skillnaden på att ta studenten och ta examen är att vid snudd på 26 års ålder bor jag ju inte hemma längre. Vid snudd på 26 får jag skicka ut egna inbjudningar och styra egen mottagning haha – förra vändan stod ju mutti för lokal och planering. Då CSN givmilt putsade ut 2000 kronor denna månad kände jag prestationsångesten komma krypandes, kunde jag bjuda på nudlar och Törley? Mutti, som den vardagshjälte hon är, stack till mig en 500 lapp i hopp om att hon skulle få en kaffe i alla fall – så himla fint.
Vår städerska hade blivit sjuk och hon som hoppade in hade inte alls levererat så klockan nio på morgonen kom världens bästa Maja över och dampade ut, hon fick igång både mig och W och inom en timme hade lägenheten gått från bakfylle mayhem till examensfin. Till historian hör att Maja även är en av de mest begåvande matkreatörer jag känner, med fancy arbetsplats osv – så i all städhets slänger hon ihop ett recept i skallen och sen kubbade vi till Ica. Kvittot landade på 209 kronor över budget – vilket jag (som om hon inte gjort nog) fick i examenspresent!
Sen ställer sig galningen (pratar fortfarande om Maja) och styr upp en hel buffé för 20-25 pers på två timmar – inklusive snittar! Slutnota 709 kronor. Ni borde anställa henne till era event!
Fin Elon kom med ett helt träd gluten och laktosfria cupcakes och vips såg det ut som att jag planerat det här i veckor istället för timmar. Mina vänner alltså!
Sen kom han! Jag studsade fram till dörren som ett kristet barn på julafton och kunde inte sluta le på resten av dagen. Min fina John, så jävla mycket kärlek.
Som om jag inte redan hade världens bästa dag, tack vare mina vänner och räddare i nöden, klampade mutti + W + Björn + Moster med familj in med en gigantisk Mulberry påse (!) Tiden stannade för en stund när jag insåg vad som låg i. HUR SJUKA ÄR NI INTE?! Orkar inte. Fortfarande helt mållös, gått och klappat på den hela dagen.
Vatti kom med guld, min älskade saknade farfars klocka från 1976. Han fick den efter 25 år på LKAB och jag älskar den. Känns så fruktansvärt fint att en bit av honom nära trots att han inte är med mig längre. Ännu finare att jag fick den från vatti som jag vet inte gärna ville släppa den i från sig – då den betyder minst lika mycket för honom. Ryser.
När folk undrar var jag önskar mig brukar jag svara “Saker som har en historia eller håller tills de kan få en egen…”
“… eller svindyra doftljus.” Haha! Lysande exempel på allt återfanns i min sinnessjuka presentskörd – som t ex innehöll en påse med krögarpytt, gräddfil och Baileys med motiveringen “Såhär ser jag dig!” haha!
Åke stal dock showen i vanlig ordning.
Sen blev det sponsvin och TV-spel till sent in på natten, fast det var söndag!
TACK alla fantastiska vänner och all familj som kom igår, trots att jag varit under ytan i ett år. Tack för att ni visar precis var jag passar in och för att ni är där. Nu är jag tillbaka och all yours.
Kärlek så in i bomben.
/K
Finally got to hang out a whole day with all the people I love the most. We celebrated the fact that I finally graduated and I got so spoiled I don’t even know where to start – INSANE! Thank you all so much for coming and reminding me where I need to be, where I belong.
You can't start a fire without a spark 