Som att cykla/

Söndag kväll. I morgon börjar skolan igen. Hade såklart tusen planer för jullovet som aldrig blev av. Tog inte många dagar innan jag insåg hur nära jag varit på att krascha helt innan lovet, hade inte så mycket till val än att släppa allt för några veckor. 9:00 sharp påbörjar jag min ARU (Ansvarig Reklamutgivare) certifiering – tentamen är dagen innan jag åker till Berlin. Just nu sitter jag och skriver ner ord jag inte förstår, men misstänker att jag kommer behöva. Boken är alltså öppnad, kalendern ifylld och markeringspennan framme. I min kalender har jag en post-it från Manfred som jag fick under en feed back session, den är så himla bra att ha just precis där. För den påminner mig om att jag klarar vad som helst och att jag är på precis rätt plats – när kalenderns yta börjar tryta.

Idag hämtade jag ut min super high tec vattenflaska på posten också – har lovat mig själv att bli bättre på att dricka vatten, att alltid ha en flaska med mig. Har köpt otaliga LOKA och glömt flaskan, så nu inbillar jag mig att jag skall vara rädd och kompis med den här flaskan. Dock är den ju lika hög som mitt block (0,6 L my ass) We’ll make it work.

När jag kom hem från Malmö hade min ojulklapp från W levererats. Den är magisk. Svårt att inte längta till skolan med denna på ryggen.

W frågade mig hur det kändes att gå tillbaka till skolan imorgon, jag svarade “Stressigt” För så känns det faktiskt, nu. Fast jag misstänker att det är som att cykla – när jag väl entrar Berghs imorgon kommer pulsen gå upp och jag kommer leverera på löpande band. Känner mig redo. Redo att förälska mig i skolan. Efter en termin av kläm och känn längtar jag efter en hel del, tvärt emot den känslan jag hade innan jul – då jag bara ville bort. Bara vara själv. Nu saknar jag istället att ha dem kring mig, i morgon ses vi. I morgon börjar slutet.

/K

Back to school tomorrow.

Trött #tearsofgaza /

1) Så fastnade jag framför den så otroligt hjärtskärande dokumentären “Tears of Gaza” igår. Trodde hjärtat skulle gå sönder. Somnade precis i slutet av emotionell utmattning. SVT sände den aldrig på play på grund av det grova innehållet (läs söndersprängda barns kroppar) men den finns på youtube. Jag skiter i vem som gjort rätt och fel, ingenting är väl värt att döda för. Jag säger då som Ingeborg (som överlevde andra världskriget) “Jag förstår inte varför de inte bara kan sätta sig ner vid ett bord och prata ut som vuxna människor!”

2) Så har jag idag arbetat mitt första (av två) pass sen i augusti. Hade helt glömt hur utslagen man blir av en dag på mitt lilla jobb. Höll på att somna på bussen hem. Däremot var det roligt att vara tillbaka, pussas och kramas lite med människor jag ändå jobbat med i fem år. W jobbar natt och när vi möttes på personalvåningen ikväll kändes det som jag träffade en gammal vän haha! Vi började trots allt som det, kände ju varann i nästan två år innan vi fick rumpan ur och hånglade lite. Så himla knäppt. Bara för att vi för första gången under våra tre år tillsammans har en relation som inte kretsar kring vår gemensamma arbetsplats. Jag hade projektansvar under hela våren/sommaren där och även om jag lämnat över projektet till en annan kollega så var det kul att se hur det artat sig, och få lägga sig i lite igen. Denna gång med mer kött på benen och konkreta verktyg att ta sig fram med (tack Berghs!)

Godnatt

/K

1) SEE “Tears of Gaza” – you need to! 2) I worked my first shift out of two today – forgot how bloody tired you get from working there (but it was good to be back!)

Berlin T minus 51/

Jag går under just nu – biljetten till Berlin är bokad!

08:05 lördagen den elfte februari ses vi igen, den här gången stannar jag i 15 dagar.Jag är så lycklig att jag inte vet vad jag skall ta vägen, dels att få jobba lite “på riktigt” + att W kommer ner en helg i halvtid också. Så himla bra. Jag jagar boende och vill verkligen ha en helt egen lägenhet under de veckorna, så jag kan prova på att faktiskt leva där. Blir inte samma sak på något hostel med backpackers. Svårt att inte glida in på vanliga bostadssidorna, de jag sparat för framtiden. En sak i taget. En dröm i taget.

Jag vill åka NU!

/K

Berlin internship T minus 51 days.

#Jullov/

Idag hade jag min final presentation i Idé och koncept. Då vi körde i bokstavsordning (efternamn) kände jag väl att jag inte var helt på tå  när min tur kom 24 presentationer senare. Alla har vi våra dagar. Däremot fick jag “Jä-ä-vligt bra!” av min lärare och klassen uppmanades åter igen att ta en heads up mot Copy/AD klassen. Nu ses vi inte på 20 dagar och det skall bli skönt att få sakna, både lokalerna och skolan som sig. Känns däremot fett att jag klarat halva min utbildning nu, helt sjukt hur snabbt det gått. Höll jag inte på att somna skulle jag nog dra till med lite bubbel. Får bli med mutti på fredag.

JULLOV!

/K

PS. Stolt kompis till Minna som lämnade in sin C-uppsats idag, woop! DS

I have officially finished half my education (the  diploma program) and is oh-so on a chrismas break for the next 20 days. Champange anyone?

Morgontipset: Tommy Lagestam/

En av de personer som kommit mig absolut närmast under T1 på Berghs var en av de två härliga män jag hade äran att gå till skolan med första dagen: Tommy Lagestam. Nu är Tommy hemma i Borlänge innan han lämnar landet lagom för San Fransisco School of Arts där han skall bli världens bästa copywriter.

Den här mannen har blivit lite av min tyngdkraft, han har sett till att fötterna är kvar på jorden och när allt annat är nytt och konstigt har han varit my home away from home. Den här jävla människan upphör aldrig att inspirera mig, att få mig att våga lite till och skita i lite mer och lite fler. Tommy är redan lång, men med sina klackar i storlek 42 kan han se över molnen – han blir lite större än livet. Är det någon som skall förändra världen så är det väl ändå han som kan blåsa bort molnen?

Igår var första dagen han inte var i skolan och det är nästan ironiskt hur påtagligt det var. Fina jantelags krossande T, lämnar du mig kommer jag se till att du inte får ligga innan 2089 då du kommer behöva en blompinne och ståltråd för att hålla den uppe. I don’t get mad – I get Steven.

Däremot kan jag stilla min abstinens med det faktum att han äntligen startat en blogg, en obehagligt bra sådan såklart! Så alla ni som sökt efter en ny blogg med riktigt innehåll om riktiga saker att läsa bege er genast hit!

/K

OK bitch listen, read Tommys blog or I will hunt-you-down.

And so the story goes/

Sitter och filar på en text om ensamhet, tankar ner “Il portiere di notte”, spånar koncept till slutpresentation och njuter av att skolan är tyst. Ska hem till Martin och baka lite med majoriteten av 20xsomething. Får fina sms från fina människor och tänker att det faktiskt bara är två skoldagar kvar tills jag gått HALVA min utbildning. I januari skall jag tillbaka till statens nöjespalats (under två dagar) för lite Berlin-kapital. Jag hade min fem års dag som statligt anställd för åtta dagar sen, oerhört konstigt att det inte skapat ett större tomrum. Säkerligen beror detta på att tomrummet fyllts av studier. Fast å andra sidan är jag inte så säker på att Berghs kommer lämna ett så stort tomrum heller, de tankarna kan ju i sin tur bero på att jag är så uppe i allt att jag inte ens kan reflektera över det rättvist. Jag får höra att jag fäster mig så mycket vid grupperingar, fast jag själv ser det som att jag distanserar mig. Lite sådana tankar handlar en annan text om – en text ni skall få ta del av inom sinom tid.

Hepp!

/K

School mode. Life mode. Write mode. Me mode.

Kulturknuten och ärren/

Så himla knäpp dag. Känns som jag inte gjort någonting fast jag egentligen gjort hur mycket som helst, fast kanske inte det jag borde gjort. Vet t ex egentligen vad jag gjorde i skolan, har ett halvt pressmeddelande och en presentation uppe på andra datorn. Som går att sätta ihop på en timme. Musten har som gått ur efter den terminen som varit, jullovet är så nära och helt plötsligt har vi inte så hemskt mycket att göra. Vad gör man då? Jag har glömt. Hela klassen är i olika stadier av sjukdom då kroppen varvat ner och ni vet ju vad som händer då – BOOM. Nu gäller det att hitta orken att maxa den kommande veckan med allt vad den innebär: mindre presentation i “Idé och koncept utveckling”, stor pitch (som jag ska hålla i) för kund, Berghsrock, slutpresentation i “Idé och konceptutveckling” + förarbete som skall slutföras i helgen. Ni förstår en del men ändå inte i närheten av en “normal Berghs-vecka”.

Ni hajjar, jag känner mig som bilden nedan – även om den ändå är en hel del arrangerad. skelögd är jag inte på riktigt, faktiskt. Kulturknuten är med, lite extra galen dagen till ära. Lite som jag, som faktiskt hängt med min gamla goding Jessie – vi fick något ryck och började jaga ner hela vår gymnasie-årskull för återförening. Något som var lättare sagt än gjort då ingen av oss har dem på den där ansiktsboken. Vi räknar iskallt med att alla har minst en av oss bland sina vänner och att vi på så sätt skall få ihop alla till sist.

Känsliga läsare varnas! Igår var jag och avlägsnade lite födelsemärken – då får man såhär tuffa “lagningar”

Vad upp ligist?! Eller inte. Däremot går befrielsen inte riktigt att beskriva – befrielsen i att kunna sätta på sig en tröja som inte nuddade dem – när jag kom hem. Hela dagen har bestått av stygn som snuddat den svarta täckande t-shirt som har fått agera “bloodcloth” och förband idag.  Oerhört obehaglig känsla.

Det är en knäpp känsla att gå längst Fjällgatan till Ersta sjukhus överhuvudtaget – första gången jag var där fick jag reda på att min mamma inte hade cancer. Däremot fungerar det som så att vi alla kvinnor måste ta bort våra bröst så småning om,  jag står näst på tur. Note to self: boka tid på ärftlighetskliniken.

Nu skall jag försöka styra allt jag glömde eftersom jag gjort allt men inte det idag. Godnatt

/K

I’ve done loads today, kind of everything besides what I was supposed to do. Rebel rebel. Above you see my latest scars-to-be, got them yesturday when I removed some of my birthmarks. They’ve been killing me today – such a release to put on a relaxed tee back home. Me and Jessie spent the whole evening planning a high school reunion – along way to go since we have almost no contacts left. Now: back to what I should be doing, besides life so to speak.

A PL Christmas/

Igår hade vi klass-glögg hemma hos vår ämnesansvarige. Delade ut klappar (enligt stora säcken principen) och allt sådant där man gör vid jul tydligen. Nu är ju inte jag så bra på sådant här men drog vinstlott i paket i alla fall – blank canvas och ny skisspenna, yey! Ironiskt nog hade jag tänkt åka hem och måla direkt efter, redan innan vetskap om paket. Suttit på en sjukt inspirerande föreläsning om trendanalyser och klottrat ner ett helt uppslag med idéer.

Någon dag skall jag gå lös på min nya duk, och de vi fick av Ws mamma förrförra julen. Efter julståhejet fortsatte vi hem till Jenny innan vi hamnade Under bron. Jag hade aldrig varit där förr och såhär i efterhand förstår jag Berlin referenserna jag hört om. Däremot kände jag mig bara för gammal – även om jag hade sjukt roligt till bra musik – eller kanske bara inte “i svängen” Under bron känns som ett sådant ställe där man möter sina vänner, där alla känner alla. Lite som Café Opera var för mig en gång i tiden, jag gick dit för att alla mina vänner var där. Platsen i sig är egentligen oviktig. Fin miljö i vilket fall där Under bron.

Nu ska jag försöka lindra Paris.abstinensen (som är ett resultat av “Midnight in Paris”, älskade den!) med “Sleeping Beauty”

/K

Some pics from last nights Christmas event with my classmates, and some sketches I did during class – thinking about putting them om canvas some time soon.

Missing/

En gång i tiden bodde alla mina bästa vänner fortfarande i Stockholm, mongot i mitten har t ex emigrerat ner till Malmö. Då kunde kvällarna se ut som ovan, innan vi hamnade på den där keffa klubben vill säga. Innan då jag hade ett liv utanför Berghs. Fast å andra sidan, jag kanske är näst på tur att lämna staden… håll tummarna.

/K

I miss my best friends. We don’t live in the same towns anymore, not all of us anyway – but on the other hand I might be next to leave.