Ingen prosecco, lite betong/

Jag gör playlists till folk jag tycker om i tid och otid. Jag älskar tanken på att någon suttit och tänkt till i timmar för någon annans skull. Passionen i det. Smälter. Det här är en version av en playlist jag “gav bort” i veckan, haft den på repeat sen dess. Tänkte bjucka på den såhär på lördagsmorgonen. En bättre lördagsmorgon f ö – vaknade 8:30 av mig själv (obakis) och tvättar, städar, härjar innan jag skall iväg på pilates om någon timme. Ikväll skall jag på Timbuktu + Damns tio års jubileum, fett fett!

Kärlek/

K

That shit cray/

När Sanna fyllde år fick hon denna av mig, googlat sönder mig efter den efter att ha sett min tröj-guru Mimmi i en liknande. Vet att Sanna fått en del frågor om vart hon köpt den, och jag vill ju inte outa riktigt allt – men tips är att gå in på Etsy och skriva “That shit cray” i sökrutan ;)Jag köpte givetvis en till mig själv med lol, och såhär nördiga (bilderna är dock inte från samma dag) är vi – hej hej från två olika reklamkontor!

Bah älskar oss.

Idag är det fredag –  woop woop – och jag hoppas att Hanna vinner plåtar till Rihanna på Berns ikväll, håll tummarna! Annars åker jag hem och städar upp mitt hem (troligt lol) så jag vågar släppa in någon i helgen.

/K

The things you did to me I’ll do them all to someone else/

Ännu en singelinsikt. Jag är inte längre rädd för att släppa in någon in på livet, även om jag i skrivande stund fortfarande är rätt ointresserad – och heller knappast har tid. De senaste månaderna har resulterat i att jag – the artist formerly know as isberget – istället slänger ur mig rätt stora ord till mina vänner och de jag bryr mig om. Däremot (nu till insikten) känner jag, såhär en hel del månader post break up – en sådan sjuk tacksamhet för att jag inte sprang in i något nytt. Bytte objekt för min kärlek. Som många gånger förr.

För under mina babysteps mot denna insikt kan jag inget annat än konstatera hur förbannat lätt det är att överföra mönster och beteenden från den relation som då låg nära. Ha samma ömma punkter. Förvänta sig samma saker från nästa. Göra samma saker för nästa. Köra på de recepten man kan i huvudet. Fy, det bara kryper i hela min kropp när jag tänker på hur nära och hur sjukt det scenariot skulle vara.

Jag är så galet glad över att jag istället ändrade nästan allt, om än semi-omedvetet, att jag istället tog tillbaka små fragment jag tappat på vägen – jag som i en person. Byggde på och inte bara gjorde om.

Men visst, vissa dagar hade det ju varit rätt skönt att bara köra på, rakt in i kaklet och helt obekymrat göra om, göra fel. Sätta någon annan i ens egen skit etc. Fast samtidigt har jag lite för kul, är lite för tillfreds med livet och lite för peppad på det som komma skall för att göra mer än tänka tanken .

Och banga på den.

/K

26/

I måndags checkade jag in hos Sanna och Isak, fick lära mig laga bönburgare och drack finvin som bday-pepp. Älskar f ö måndagsmiddagar nästan mer än söndagsmiddagar när jag tänker efter. Måndagar behöver som mer pepp och funkar minst lika bra att gå igenom helgen på. Hade sovit två timmar natten till måndag efter marathon catch up med roomie-Becca och däckade på två röda post dusch och nerbäddning i soffan.

Strax innan åtta igår morse väcktes jag av Sanna och Isak som kom in med finaste frukosten – och det sjukaste av allt – min födelsedagsbakelse. Jag har fått samma bakelse varje år jag vaknat i Sverige, och tänkte att oh well man kan ju inte få allt inför detta år. Helt utan att googla, helt av en slump hade Isak dock lyckats pricka in precis den – HUR sjukt? Win.

Sen jävlar kompromissade jag lunchen lite för att svänga förbi East street där jag bokat tid för att ge mig själv en present. I did it! Nu när den väl sitter där är ju min spontana tanke att jag inte borde väntat såhär länge? I’d do me. Sanna tänkte inte ens på den lol då den var “så naturlig på mig” – bra betyg ändå.

Väl tillbaka på kontoret möttes jag av tårta, kaffe och paket. Mina boyz alltså – dör för dem – kolla vad jag fick!

Jag är ju knappast lätt att överraska, många födelsedagar har mina päron t o m låtit mig köpa mina presenter själv haha. Så att boyzen lyckades med konststycket att hitta de perfekta kicksen som jag aldrig tidigare sett är fan en big deal. Höll på att – no joke – börja grina när jag såg dem. Sneakernörd, check!

Tommy kom med prosecco under sista timmen på jobbet, ett magiskt bra initiativ givetvis.

Sen bar det av mot En ful och en gul tillsammans med 50% av jobbet + Sanna för årets första födelsedagsmiddag.

Deras dumplings är utan tvekan Stockholms bästa ångkokta (East har de bästa stekta) och igår provade vi på deras palmbladspannkaka också, wow – så stört gott. Jag bestämde mig för att åka hem solo, till min lägenhet som äntligen bara har ett namn på ytterdörren, för att vakna lika solo till min första riktiga dag som 26. Däckade på två röda hög på kärlek, vilka jävla legendariska människor jag har omkring mig – för bra!

På tal om att somna själv pep min lur till igår med meddelande om att ett paket från Bokus var på väg hem till mig. Ställde mig något konfus till detta tills världens bästa John frågade om jag fått något sms. Hämtade ut paketet i morse och fann Jonas Gardells “Torka aldrig tårar utan handskar”, så himla fint – velat läsa den ett tag nu. High five för fyndigt citat J!

tack snälla alla ni som hörde av er och styrde upp igår och gjorde min födelsedag helt jävla magisk. Ikväll fortsätter firandet med halva min familj på Trattorian följt av minifiranden både denna och nästa vecka. Älskar att fylla år. Om tio dagar är det födelsedagsfekke/singelhippa också, kommer bli fett!

Kärlek rakt in i kaklet, ni är bäst!

/K

Quarterlife crisis in the making/

Herregud, vad är det som händer med mina preferenser när det gäller män?! Här har jag gått runt i godan ro i ett halvt liv och dött för långa, smala, gaddade dudes, läs heroin chic. Nu helt plötsligt är dessa män totalt ointressanta och jag blir helt till mig av – wait for it – muskler. Yup you heard me, härligt hälsosamma semi-biffar som kan slänga runt med mig som om jag är en liten kaffekopp. Vem är jag? Känner mig lite som en Apple copy “This changes everything. Again.”

Baggy mjukisbyxor långt ner på höftbenen – bröl. Det vill jag ha i födelsedagspresent haha, i kombination med en blick som avväpnar och kaffe på sängen. Sen behöver vi inte bli ihop och bla bla bla, bah släng runt mig lite.

Tack på förhand.

Min sista fredag som 25, check!/

Igår lyckades jag med konststycket att somna 23 för att vakna (av mig själv!) 06:30. Han duscha, plocka undan och kasta sopor innan jag hoppade på le buss. Sminkade mig t o m – något jag gett upp halvt om halvt som ett resultat av vakna-tio-minuter-innan-bussen-går. Idag har jag nästan “looked my part också” haha, om man nu kan göra det – halvkavaj och grejer. Hej hej modeblogg lol.

Nu har jag bytt kaffet mot vin, skrivbord mot salong och sitter i skräddarställning och sorterar mina mail. Herregud vad jag älskar mitt lilla jobb förresten, blir helt blödig när jag tänker på  alla mardrömmar jag hade innan examen om hur jag skulle hamna på något rätta-in-dig-i-ledet-företag där det sista av min redan statligt skadade persona skulle dräneras till en maskin. Nästan allt som varit gjort mig jobbig och “fel” tidigare ses här som styrkor och mina jävla boys är mina hjältar. Numera även mina vänner, herregud haha – de har ju sett alla mina färger vid det här laget. Sen lär jag mig så sjukt mycket hela tiden, det tar ju aldrig slut! Det är ju fördelen (mestadels) med att jobba on ze interwebz –  att allt hela tiden uppdateras och ändras. Ta Facebooks regler för reklam t ex, haha – en produktionsledares värsta mardröm. Hur som, svårt att bli rastlös. Loves it.

Dagens andra hör och häpna är att jag har en helt planlös helg framför mig – vi får väl se, har ju både en och två aktiviteter som gärna får gå till historien under min sista helg som 25. Jag är fan klar med 25 nu känner jag, även om det varit ett episkt bra år. Ett steg närmare 30 och ytterligare ett knytnävsslag på alla de som påstår att man skall vara packad och klar nu.

Kärlek

/K