Let me upgrade you/

Jag och W har länge pratat om hur vi borde fotografera mer – och inte bara med iPhone. W köpte en systemkamera för något år sen och jag en liten “partykamera” strax därefter. Däremot ligger dessa ändå bara och skräpar hemma då Ws är för stor och min inte har de saker jag vill ha i en kamera, även om den är bra. Så ikväll slog vi till på en kompakt systemkamera – den gyllene mellanvägen. Blev en Lumix LX5 – någon som har någon erfarenhet? Vi har spenderat kvällen med att kolla på bedömning efter bedömning…

Tänkte därför passa på och kolla med er om någon av er vill köpa min lilla rosa? 500 kr (ord 1000-1500) Isåfall är det bara att hojta.

Ha en fin kväll!

/K

Bought a new camera – selling the old one.

Fest i västerort/

Ikväll är det fest i västerort, det händer nästan aldrig! Nu är det dock vänner från Ws sida som ställer till med 27 club kalas, så då är det lite mer logiskt. Jag bah, redline for life.  Tog en powernap när jag kom hem från Career Day i skolan, sminket höll – oerhört tacksamt. Sportar klänningen från Mina UK – även om den driver mig till vansinne! Materialet är ju så tunt och flygit att det fastnar i precis allt = revor. Än så länge är ingen större skada skedd men jag tror inte det scenariot är så långt borta tyvärr. Vägrar dock bli rädd för att använda den bara för att den inte “får” gå sönder. Slet sönder mina svarta stuprör lite mer idag, ironin i att jag tänker lämna in dem till skräddaren – vilket antagligen kommer kosta mer än de 200 kronor jag betalade för dem för något år sedan. Har ju bott i dem sen dess. Visst skulle man kunna tänka sig att jag skulle köpa nya istället – problemet med H&M är att de ändrar storlekarna typ jämt så de kommer antagligen inte sitta lika bra. Beställde ett par mörkblåa någon månad efter och de är för stora – fast de är samma i storlek. Har inte köpt något på H&M sedan dess, gjorde jag väl i och för sig inte innan heller. Köpte de svarta i panik för jag skulle på begravning. Bla, bla, bla…

Stay hood.

/K

We’re going to a houseparty in our own part of town (suburbia) for once – that almost never happens – since I’m born and raised in another part of town. Red line for life etc. The rest of the text is just me blabbering away about clothes that won’t stay together due to bad quality. Bla, bla, bla you get it. Stay hood!

 

#Schweppes #Unexpected #Sponsored/

Såhär i början av året, tenderar vi att se tillbaka och reflektera. Schweppes (och jag) tror även att det är en tid för att reflektera över framtiden – längta till de där större och bättre händelserna som komma skall… in i den oförutsedda framtiden som är 2012. I mitt fall är det praktiken och examen – och tydligen skall jag spela huvudrollen i en blockbuster ha! Upptäck din oförutsedda framtid med hjälp av deras Facebook app. Skönt tidsfördriv och indirekt motivation såhär en grå torsdag när allt jag vill är att gå hem, lägga mig i ett bad och sova ett halvt dygn. Skall ju tydligen bli skådis – då kan man ju inte känna sig såhär dassig!

/K

Discover your unexpected future with Schweppes new Facebook app! GO!

Livet #pediwearshoecenter/

Livet alltså, återkommer inom kort!

Igår vaknade jag av att UPS kom med mina nya skor, dagdrömmen om Berlin är nu komplett.  Hittade dem på den här sidan, som säljer dem markant billigare än Dr Martens själva gör + hemleverans och små storlekar. Så himla bra. Låt er inte avskräckas av deras webbdesign, de är både snabba/ billigare / supertrevlig kundservice. Fått en del frågor om dem redan, modellen heter “3898” och kommer från deras “M.I.E Made in England” serie. Anyhow, I love them.

/K

Life is all over the place right now – but I have the time to at least tell you that I finally got the last piece of my Berlin daydream delivered from this page. Don’t get scared off their lack of web design – the service, the price and the international delivery  is outstanding.

Good to go/

Jag har tenta i ARU dagen innan jag åker till Berlin. Detta resulterar i att jag försöker styra upp packningslistan, frisörtid+allmän fåfänga och inköp redan nu, successivt när jag har tid.  Anteckningsboken, kalendern, post-its och så vidare. När jag inte pluggar som en galning. Har ju förstås en hel del utöver detta, men det är ARU som tar mest tid och är intensivast. Svårt att inte gå lös på Etsy nu när CSN kom i dubbel dos, men det känns dumt när jag vet att Europas bästa vintage bor i Berlin. De här två får följa med, det är en sak som är säker.

/K

Since I have a huge exam (and a zillion things besides that) the day before I leave for Berlin I try to get things sorted now, even if it’s (less than) a month until I leave. So I write to-do-to-pack lists everywhere. Two things that is for sure to come with me is the duster coat and the shoes shown above.

Elvis, kosmos och våpet/

Igår somnade jag på soffan, precis som dagen innan – bara det att jag inte tog en”power nap” den här kvällen – utan drog till med solida sex timmars soffsömn. Alltså det jag brukar sova en (bra) normal natt. När jag vaknade strax innan midnatt var jag ändå rätt groggy och tänkte att “YES! Jag skyndar mig i säng så jag kanske somnar om och lyckas sova ordentligt.” Naivt! Jag låg såklart och vred och vände mig i nästan fyra timmar. Vid två på natten bestämde jag mig för att om detta fortsatte till klockan fyra så skulle jag gå upp och göra det jag borde gjort på kvällen: plugga och laga middag. Somnade såklart strax innan fyra. Planen var att gå upp fyra timmar senare och bege mig på möte i skolan klockan tio. Det ville inte varken kosmos eller min man, så jag vaknade såklart prick tio – hemma.

W jobbar nämligen natt igen och då råder snooze förbud. Dessvärre fungerar inte jag under dessa förhållanden, får jag inte snooza kommer jag aldrig att vakna. Så när mitt första alarm av sex går igång mummlas det numera hot att jag måste stänga av alla mina alarm på en gång. Avkyr detta. Han får gärna bada hur många timmar per morgon som helst bara jag får snooza – det är ett löfte.

Försökte döda min snooze brist och besvikelse (på mig själv som lämnat mina gruppmedlemmar alena) med “vintage goes våp” + plugg. Leopard historian är från Humana i Berlin (Ping! Bought in Berlin 1, 2 och 3)  och koftan från Myrorna i Malmö. Hej modeblogg.

Min nya bästa vän läppstiftet gjorde ju susen till glansig leopard och jag kände ändå att jag var på gång, trots att fin-ryggan jag fick av W inte alls vill sammarbeta med allt jag behöver ha med mig till skolan + cirka 1800 sidor marknadsrätt. Tycker om den effekten läppstiftet har på mig – att jag känner mig lite som en kvinnlig bandit i någon femtiotals rulle. Hur som tyckte kosmos inte att jag fått lida nog och såklart var bussjäveln sen. Då kommer min inre Elvis fram istället, se nedan:

Sen kom jag hem, efter eftermiddagslektioner i skolan + två effektiva håltimmar där jag fick undan all läsning tills imorgon. Till min stora glädje låg det ett vadderat kuvert innanför dörren. Min ring! De två ringar jag använder har jag på höger handen, vilket lämnar vänsterhanden lite i skuggan. Så efter en  lång jakt lyckades jag hitta Scape Jewellery på Etsy som gör b la ringar i hamrat silver (precis som min favorit ring skådad på höger hand) till riktigt bra priser. Ush vad nöjd jag är, speciellt med tanke på hur svårt jag brukar ha att hitta ringar som passar mina fosterfingrar – hon gör dem på beställning efter ens mått. Så nu är det perfekt! Tack kosmos, du är förlåten.

Inte nog med att jag har kvar äppelpaj från i förrgår, jag hade ju tänkt laga middag igår så idag har jag tinat bacon att festa loss på + energi att plugga. Vilken kväll!

/K

It’s just another post  containing me blabbering about my day: didn’t get to snooze – so I overslept, my bus was late. I killed my bad energy with going all out vamp (red lips, leopard and heels) Got home, recived my ring i ordered from here, love it! Now I’m going to make myself a kick ass dinner and study, without falling asleep on the couch.

Som att cykla/

Söndag kväll. I morgon börjar skolan igen. Hade såklart tusen planer för jullovet som aldrig blev av. Tog inte många dagar innan jag insåg hur nära jag varit på att krascha helt innan lovet, hade inte så mycket till val än att släppa allt för några veckor. 9:00 sharp påbörjar jag min ARU (Ansvarig Reklamutgivare) certifiering – tentamen är dagen innan jag åker till Berlin. Just nu sitter jag och skriver ner ord jag inte förstår, men misstänker att jag kommer behöva. Boken är alltså öppnad, kalendern ifylld och markeringspennan framme. I min kalender har jag en post-it från Manfred som jag fick under en feed back session, den är så himla bra att ha just precis där. För den påminner mig om att jag klarar vad som helst och att jag är på precis rätt plats – när kalenderns yta börjar tryta.

Idag hämtade jag ut min super high tec vattenflaska på posten också – har lovat mig själv att bli bättre på att dricka vatten, att alltid ha en flaska med mig. Har köpt otaliga LOKA och glömt flaskan, så nu inbillar jag mig att jag skall vara rädd och kompis med den här flaskan. Dock är den ju lika hög som mitt block (0,6 L my ass) We’ll make it work.

När jag kom hem från Malmö hade min ojulklapp från W levererats. Den är magisk. Svårt att inte längta till skolan med denna på ryggen.

W frågade mig hur det kändes att gå tillbaka till skolan imorgon, jag svarade “Stressigt” För så känns det faktiskt, nu. Fast jag misstänker att det är som att cykla – när jag väl entrar Berghs imorgon kommer pulsen gå upp och jag kommer leverera på löpande band. Känner mig redo. Redo att förälska mig i skolan. Efter en termin av kläm och känn längtar jag efter en hel del, tvärt emot den känslan jag hade innan jul – då jag bara ville bort. Bara vara själv. Nu saknar jag istället att ha dem kring mig, i morgon ses vi. I morgon börjar slutet.

/K

Back to school tomorrow.

Vuxenpoäng i kolör 36/

Idag skulle jag ätit lunch med ett av de få ex jag faktiskt inte har haft någon kontakt med på många år. En av de killar jag var tillsammans med under spacklade former. Det är ingen hemlighet att jag håller mina föredetta män varmt om hjärtat, jag har som aldrig förstått varför allt måste vara så absolut när det tar slut. Visst behöver man tid ifrån varann, byta vanor och sängpartners – men vännen då? Den som egentligen är hela grundstenen i ett förhållande, varför måste man mista den? Idag är min första pojkvän min bästa vän (också en av de första som fick träffa W) och jag har en god relation till 9/10 av de andra. Jag tror att en god relation till sina gamla kärlekar sänder en god signal till framtida. Jag vill ju påstå att allt annat är något att oroa sig för, även om den inte behöver vara lika nära som min och Johns för att vara god. Min vänner har många gånger hävdat att detta synsätt kommer bli mina relationer fall, jag har då alltid svarat att det kommer komma en dag när jag träffar en man som kan ta mig – och alla mina ex. För att han vet vart han har mig. W vet, och jag älskar honom för det.

Nu blev det dock ingen lunch, han “kom inte loss” – något jag vet alldeles för lite om för att inte tro på. Däremot kunde jag inte rå för att skratta lite åt det, mannen har ju trots alltid aldrig varit särskilt bra på att ställa in i tid. För många, många år sen spenderade jag många eftermiddagar på centralstationen i väntan på hans tåg – medan han bara skulle fixa en sista sak.

Dock gjorde inte detta mig så mycket, åker mycket sällan in till stan på lediga dagar utan att ha en heldag planerad. Blir lätt så när man bor 45 minuter ifrån kalaset. Desutom hittade jag en himla fin bok jag skall visa er någon dag  på Akademibokhandelns rea i väntan på mannen som aldrig kom. W skulle välja klockmodell och efter lunchen skulle jag och mutti först till Mulberry (för att byta hennes julklapp) och sedan på Moderna. iPhone fodralet blev ett skärp och Moderna blev en kylig promenad. Kön på Moderna var bortom denna värd så vi vände i dörren. Jag hade föreslagit att vi skulle äta någonstans billigare än Riche, även om det numera är mer regel än undantag att jag och mutti hamnar där med ett glas rosé (våga vägra vinter) Fast med en lunch mindre + inget moderna kunde jag kosta på mig ändå. Blåbärshonung, har ni ätit det? Helt galet gott.

Innan vi skildes åt hade mutti lagt på minnet att jag ville ha ett läppstift. Jag har aldrig varit ett fan av läppstift. Mycket på grund av att jag rökt lika länge som jag sminkat mig – kladd! Mycket på grund av att jag viker in min överläpp när jag skrattar så allt ändå hamnat på tänderna. Mycket på grund av att jag varit rädd för att känna mig utklädd. Något som egentligen är helt absurt då jag klätt mig skrikigast, knäppast och utöver det minns jag fortfarande hur jag sminkade mig med en alldeles för orange fondation. När det regnade ute, blev det vita sträck i min ansikte – som ett galler. Utklädd måste alltså mer vara en känsla än ett faktum. Hur som helst är detta en fix idé jag fått efter jag fyllt 25, att jag måste skaffa mig en läppstift. Såklart kan jag inte prova mig fram utan måste hitta “min färg” som jag skall leva med tills jag fyller 50 på en gång. Så ikväll drog mutti med mig till Åhléns för att hitta den, den som heter “Lune rousse” (Rouge Coco) Min färg.

Tack snälla rara bästa mutti!

Jag har en annan fix idé om att jag skall ha de här skorna tillsammans med uppkavlade stuprör och lämna läppstiftsmärken på rödvinsglaset – till tonerna av Albin Gromer hela min Berlin vistelse. När jag inte ger allt på praktiken alltså. Bra skorna kvar nu, sen är dagdrömmen komplett.

Förresten känner jag mig inte alls utklädd eller spacklad just nu. Mer oövervinnerlig.

/K

Cancelled lunch plans turned into an awesome book. Followed by watch descision with my man and half a day with my mutti. She gave my a lipstick in a colour I’m now calling my own. Chanels Rouge Coco no 36 “Lune Rousse” – suits my Berlin daydreams just perfect, leaving stains on tiny glases of red wine while listnening to this guy.


Gömda skatter #Hermés/

Min gammelmoster är min stilförebild. Under min knappa vecka i Malmö stärktes denna insikt ytterligare. “Moa, du är inte sådan som skall klä dig i trender – det passar inte din personlighet.”  sa hon. Sen kan man ju diskutera om det inte är just det som gör en hipster, men ändå – jag tyckte det var hemskt fint sagt. Min gammelmoster spar på allt, även om det mesta byter ägare så småning om. Jag kom hem med en två blusar, en ring, tre scarfs och två koftor – allt vintage.

Hon påminde mig också om denna dyrgrip jag fick för många år sedan, en av hennes Hermés scarfs! Efter lite efterforskningar har vi tagit reda på att denna införskaffades 1963 men är trots detta som ny. Tänk att jag låtit den ligga i mitt nattduksbord (som är genomskinligt och agerar sjal-förvaring) fast å andra sidan fick jag den när jag var ung och inte visste bättre. Hon gav mig ännu en när jag var nere nu, den gav jag dock vidare till Minna – den kändes som den hörde hemma hos henne och sen är jag så oerhört tacksam att hon funnits där för min bästa Ingeborg sedan hon flyttade till Malmö.

Finns såklart en hel del på Etsy också, för er som är sugna.

Tänkte att jag skulle visa er de andra finfina sakerna jag fick, har massa inspiration att blogga just nu! Ingeborg är inspirerande och det har nog helt enkelt smittat av sig. Jag har dock ingen avsikt att vintageblogga, jag vet för lite om sådant – däremot tycker jag att fina saker skall visas upp! Speciellt om de är nygamla saker, som en kamp i ledet mot snabbmatskonsumtion. På tal om det så tycker jag att bloggaren Bryanboy är härligt normbrytande i 9/10 fall – brukar se honom springa runt på stan och jag blir lika glad varje gång. Däremot blir jag så himla ledsen när han skriver saker som dessa (om vi bortser från viss ironi):

Nu kommer han ju inte bränna dem (eller ge bort dem till någon av alla de som direkt anmälde sig som frivilliga) vilket framgår i följande tweet – men det är ju just sådana här uttalanden som får mig att aldrig vilja handla på t ex H&M igen. Bristen på respekt för sina plagg/ägodelar. Slöseriet med pengar. Jag vill ändå tro att man köper något för att man verkligen vill ha det och kan se ett långt och lyckligt liv tillsammans.

Hur resonerar ni?

/K

My aunt reminded me of this vintage Hemés scarf I got from her many, many years ago (FYI – Etsy has some great pieces right now) During this week I got plenty of vintage pieces from her, so happy! She is one of my biggest insperations when it comes to style and all the items I recived makes me feel like a princess. I’m thinking I’ll show them off to you – a minor step in the “fight” against fast food consumtion. It makes me sad when people don’t cherish what they got, for me (now) it seems so silly to buy stuff you don’t intend to love and use for a long time. Such a waste! I adore Bryanboy for his curage to step away from what men “are supposed to” dress like, and I always get so happy when I see him around Stockholm, but this tweet (ignoring it’s irony)… makes me feel a bit hopeless. What do you think? How do you reson when out shopping?

#Julen/

Julen som kom och gick var faktiskt hemskt fin. Inte så julig förstås men vi gav den ett ärligt försök och hade en väldigt bra dag. Vid 12 hade vi klätt granen och lagt julklapparna under etc. Då stod jag och mutti i köket smått förlamade av insikten om att vi inte vet vad man gör på jul. Vi hade ju inget kvar att göra!

Mutti föreslog att vi skulle gå och klämma/känna lite på en ritplatta hon hade sett i Liljeholmen, visst sa jag och lämnade plånboken hemma med flit. Väl ute i plusgraderna slogs jag av att 1) gräset var grönt 2) Trekanten hade inte fryst 3) fåglarna kvittrade – hej vår! Egentligen är det oerhört tacksamt med dessa dagar av sol och “värme”, laddar som upp batterierna för snökaoset och de frusna näshår som vi alla vet kommer att  komma. Vi kom därifrån med en ny tröja åt mutti och en ny modell ritplatta att drömma om.

Mutti hittade mitt gamla ren-diadem som spelar julsånger, ett amerikanskt påhitt förstås, från min första pappas gamla kärlek. Känner lite att det här får bli årets julkort, min fina mutti!

Vi hade ändå en hel flyttkartong med julsaker och vår platsgran som har 25 år på nacken. Jag gick lös och hängde upp allt vi hade i granen, lika bra att gå all in när det inträffar så sällan!

Den viktigaste kulan i vår gran är ändå denna, en gammal vän vi fick under någon av de årliga besöken på McDonalds. När jag var liten sparade mutti pengar så vi kunde gå på bio en gång per år – då vi såg årets Disney film – och äta på McDonalds. En gång per år åkte vi till Sydpolen och badade också. På den tiden kollade jag på Kalle Ankas jul enbart för att få se vad nästa års Disney film skulle bli, då fanns ju inte internet och youtube att fuska med. Plus att tecknat inte alls var lika lättillgängligt som det är idag. Jag tänker att det är därför dagens kids inte bryr sig så nämnvärt om dåligt dubbade Kalle Ankas jul på samma sätt som vi sextio-åttiotalister. De kan ju se tecknat hela tiden, för det kommer nytt hela tiden – så vad gör en extra timme på julen då? Tycker att det är lite sorgligt att de inte uppskattar det på samma sätt, men å andra sidan är inte barn ens barn på samma sätt längre – även det tycker jag är synd. Jag uppskattade hur som helst Kalle Anka i år, hantverket från tiden innan datorn och snabbmats tecknat. En annan sak som var extra fin var det att det var mina föräldrar som stod i paketcentrum i år, jag hade sagt att jag inte ville att de skulle ge mig något i julklapp då de skämt bort mig bortom rim och reson hela hösten. I stället skämde de bort varann så in i bomben, av mig fick de hunddagbok och teckningar. De hade dock inte kunnat hålla sig helt, magnetiska nagellack och en tjusig tygkasse fick jag minsann.

I övrigt drack vi mest vin, ritade och skrattade åt muttis strumbyxor om envisades med att rasa ner under knäna hela tiden. Vid 22 åkte jag hem och mötte min man över en flaska bubbel och julklappar från Ws familj, vi fick flera tumblers och varsinn magnetisk-skiss-glasplatta att brainstorma loss på.

Påtal om plattor fick jag en verbal present av mutti precis innan jag gick hem, halva ritplattan vi sett i Liljeholmen tidigare på dagen! Helt underbart då jag inte hade haft råd med den själv. Jag blev så himla glad och sedan dess har jag räknat timmarna tills att butikerna skall öppna igen. Så i morse k-a-s-t-a-d-e jag mig iväg tillbaka till Liljeholmen i ottan och haffade den! Så-jävla-glad är jag. Däremot är den inte så bra när jag borde packa och dona inför Malmö imorgon. Detta är ju mycket roligare än att både duscha och kasta sopor. Såhär ser min skärm ut just nu, måste ju prova allt:

Den följer garanterat med ner till Malmö, tillsammans med Marknadsrättsboken och W abstinensen.

/K

Some pictures from my christmas, even if my family don’t know that much about this event we made the best out of it. A lot of food and wine, a minor shopping spree and parental gift mania (as in I didn’t want any gifts since they spoiled me so much during this semester = they spoiled each other instead!) Tho’ I got some magnetic (!) nailpolishes, a bag and half my Wacom Baboo paid, so happy! When I got home I shared a bottle of champange with W and recived some awesome gifts from his family. Went and bought the Wacom Bamboo today and spent the whole day trying it out. You can see my scetches above. I should be packing for Malmö tho, leaving for five days tomorrow morning, for some quality time with my old aunt and two of my best friends. Catch you on the flip side!