Miss Independent/

Something about that kind of woman who wants you but don’t need you.

Hade helt glömt denna goding, produktionen ger mig rysningar och texten är pang på (bortsett från ylandet i mitten gällande “the bills are paid on time”) Lyssnat på den på repeat hela vägen hem.

Nu åker jag ut till skärgården på någon typ av parmayhem över helgen. W fyller 27 idag och har veto på firandet. Som den superwoman jag är kom jag hem från magisk fest med mina boyz 04:40 – sminkade av mig, tog en dusch och skrålade “ja må han leva” som om det inte fanns någon morgondag.  Av mig fick han en Londonresa i form av Moleskinebok, avgång: när kapital och semesterdagar finns.

Vi hörs efter helgen världens bästa ni, glad jävla midsommar!

/K

Arrived back home after a night out with my boyz, 04:40 – got rid of the make up, took a shower and sang “happy birthday” to W (who is turning 27 today) Superwoman. We’re spending our midsummer weekend out at sea together with his friends. I gave him a trip to London, departure unknown. Have an awesome weekend darlings.

MMX/

I fredags kastade jag ihop en väska kläder på tio minuter och åkte och mötte upp min mutti och en pappa på Bromma flygplats. De hade bjudit med mig ner till Malmö för en myshelg med gammelmoster och familj.

I ett försök att göra (något som annars skulle kunna ses som) en tung resa lite lättare valde vi att angripa dagarna som om vi var på semester – vilket några glas rosé i solen såklart förenklade.

Trots sjukdom och trötta själar var denna helg fylld av skratt – så himla fint ändå att vara tillsammans med de jag älskar. Pyssla om och bli omhändertagen. Har lagat middag alla dagar och fått tillbaka glädjen i det, bara en sådan sak gör ju underverk för en hemmafru som jag (är nu)

Stressfaktorn var plus minus noll och Stockholm kändes långt bort. Jag unnar mig ju lite sommarlov nu och vill minnas att någon berättat för mig att det tar kroppen två veckor att hämta upp sig från stress – tänker att jag gör mina framtida arbetsgivare en tjänst genom att ha is i magen och faktisk ta-det-lugnt. Ladda om.

Malmö är fint, inte bara av gammal vana p g a hundratals resor hit – utan för att det på något sätt känns närmare Europa. Ja jag vet att alla säger så men det är ju sant! Inte samma hets som i Stockholm och inte samma poserande.

På tal om poserande snubblade vi över Annelis boutique som huserade galet mycket fint, bland annat ett stycke hallonröd vintage-Mulberry.

Sen stannade mitt hjärta för en stund när jag såg denna. Chanel. 80-tal. Lammskinn. Vågade mig in för att fråga om pris, för att få ett svar som för en månad sen inte alls skulle skadat min ekonomi – men som nu placerade oceaner mellan oss. Lämnade butiken hand i hand med min förnuftiga mor som höll mig från att skita i hyran och flytta ut i skogen.

Kunde dock inte riktigt andas ändå. Minuterna tickade på och trots att butiken stängde vid 15 (som sagt, hej Europa) på en lördag gick min hjärna på högvarv. Vad skulle jag kunna sälja? Min gamla macbook skall jag ju ändå göra mig av med osv. Mitt nya besatthet fortsatte in på kvällen över cava med mutti. Någonstans mitt i allt tänker jag högt att bara jag visste att den var “paxad” skulle jag kunna köpa den med min första lön. Mutti, denna fantastiska kvinna, slänger då ur sig “Men så kan vi ju göra, jag köper den nu och så får du köpa den av mig när du får din första lön!” Jag tappade andan igen, vad säger kvinnan?! När jag hämtat mig från chocken googlade jag fram numret till butiken (som är ägarinnans privata mobilnummer, very Malmö) och skickar ett sms med en förfrågan om hon inte skulle kunna tänka sig öppna butiken en snabbis på söndagen för ett köp. Malmö (likt Berlin) stänger förövrigt ner helt på söndagar till förmån för bruncher och loppisar. En stund senare fick jag svaret att hon självklart skulle kunna göra det. Så idag klockan 10:00 stod vi där jag, mutti och Anneli och bara strålade. För alla vi visste, att en väska som denna snubblar man inte över så ofta. Kanske aldrig.

Så nu är den i muttis våld, gisslan tills jag kan betala lösesumman. Ni tycker kanske jag är helt galen, som just fått en helt magisk Mulberry av min familj – som jag älskar hur mycket som helst. Jag tänker dock såhär, man älskar inte ett barn mer än ett annat.

På tal om vintage i alla dess former kom jag såklart hem med en hel drös från min gammelmosters garderob. Sjalar och en tröja. Löjligt bra att ha min största stilinspiration som stylist.

För 70 kronor fick jag även hem den ultimata sommarklänningen. Till skillnad från överhypade Beyond retro som tar för mycket för det mesta tar Malmös second hand butiker istället för lite. Vill nästan ta tag i dem ibland och förklara för dem vad de går miste om i pengaväg, men å andra sidan är det ju bara att tacka och ta emot.

Avslutade denna vintagehärva till helg hemma hos Minna som förberedde plåtning till bästa Oddlovin’. Håll i er säger jag bara – herregud vad mycket snyggt som kommer ut i butiken snart! Hon hookade även upp mig med nya fjädrar, så skönt! Sumpade mitt bästa örhänge i Köpenhamn sist vi var där och har känt mig smått “imagelös” efter att ha gått under namnet hon med fjärdrarna sedan december.

Det är klart att det har varit en tung helt ändå, då jag spenderat den med en av de viktigaste personerna i mitt liv – som håller på att tyna bort. Men med kärlek och skratt kommer vi långt – och jag vet att vi gav henne hur mycket energi som helst. Det är som det enda jag kan göra, ta vara på varje stund och försöka göra den till den bästa möjliga.

Nu är jag hemma igen, nykär i min familj och tacksam för allt de gör. Skall krypa ner i ett bad innan W kommer hem och vi skall äta middag vid matbordet. Det där jävla matbordet alltså, blir så arg på mig själv för att jag inte använder det oftare. Soffan framför film i all ära men riktiga samtal – de sker vid matbordet. Bannemig!

Kärlek i massor, tack för att ni finns.

/K

Spent my weekend in Malmö with my family and friends. Cooking food, watching soccer, drinking wine in the sun and walking around town (OK, going bananas in vintage stores)  Had such a lovely weekend filled with love – and well, a Chanel bag.

Yey/

Tänk vad ett litet möte kan göra. Klockan 14:00 idag fick jag tillbaka energi, driv och allt vad det nu heter. Smittad av två galet inspirerande personer. Kom hem och städade hela lägenheten, matade Åke, tvättade och bäddade rent. Sen oavsett hur det går efter det här mötet hände något, mitt sommarlov tog slut och vips var jag tillbaka i mitt effektiva esse. Loves it

Nu skall jag tillbaka in till civilisationen för en vacker reunion med två av mina absoluta klassfavoriter.

/K

Had a great meeting with two super inspiring people that made me go back to my old über-effective self. Went back home and cleaned the whole appartment and fed Åke. Love when these things happen, no matter what will happen based on that meeting I still got my groove back – thank you!

Om jag bara fick behålla ett enda plagg/

Så skulle det vara den här t-shirten. Den är säkerligen minst sex år gammal, jag vet inte säkert för att det var inte jag som köpte den från början. Istället fick jag den som betalning för hans halva av elräkningen. Han som satt i bungalowen jämte vår, som på skoj sa att han inte hade någonstans att bo när han kom tillbaka från sin världen runt resa. Jag kom hem innan honom, och hann göra slut med min sambo lagom till att han kom hem igen. Så han flyttade in – trots att vi bara känt varann i en dag för flera månader sen. Han den där som blev som en storebror, som fick plocka ihop bitarna när jag satt på golvet, han som skrek av glädje när jag överraskade honom med en egen säng i ett eget rum och som lärde mig att man fanimig inte nuddar dataskärmen.

Han är inte kvar i mitt liv, men så är det ju med vissa människor – de fyller sin funktion under en viss tid, på en viss plats och vice versa. Fast t-shirten (och ett par shorts) har jag kvar – och den passar fan till allt.

/K

If I only was to keep one garment in my closet, this simple gray tee would be it. It has history, a very funny one that still makes me smile – but most of all it just goes with everything! Xoxo fashionblog

Äntligen hemma/

Igår var det äntligen dags att vara tillbaka där jag passar in, bland de jag älskar mest. Berghs i all ära men efter det här året av non stop Berghs behöver vi en liten semester från varann, jag behöver få sakna Berghs. Men behövde först få fira att jag minsann tagit examen – tillsammans med vänner och familj.

Skillnaden på att ta studenten och ta examen är att vid snudd på 26 års ålder bor jag ju inte hemma längre. Vid snudd på 26 får jag skicka ut egna inbjudningar och styra egen mottagning haha – förra vändan stod ju mutti för lokal och planering. Då CSN givmilt putsade ut 2000 kronor denna månad kände jag prestationsångesten komma krypandes, kunde jag bjuda på nudlar och Törley? Mutti, som den vardagshjälte hon är, stack till mig en 500 lapp i hopp om att hon skulle få en kaffe i alla fall – så himla fint.

Vår städerska hade blivit sjuk och hon som hoppade in hade inte alls levererat så klockan nio på morgonen kom världens bästa Maja över och dampade ut, hon fick igång både mig och W och inom en timme hade lägenheten gått från bakfylle mayhem till examensfin. Till historian hör att Maja även är en av de mest begåvande matkreatörer jag känner, med fancy arbetsplats osv – så i all städhets slänger hon ihop ett recept i skallen och sen kubbade vi till Ica. Kvittot landade på 209 kronor över budget – vilket jag (som om hon inte gjort nog) fick i examenspresent!

Sen ställer sig galningen (pratar fortfarande om Maja) och styr upp en hel buffé för 20-25 pers på två timmar – inklusive snittar! Slutnota 709 kronor. Ni borde anställa henne till era event!

Fin Elon kom med ett helt träd gluten och laktosfria cupcakes och vips såg det ut som att jag planerat det här i veckor istället för timmar. Mina vänner alltså!

Sen kom han! Jag studsade fram till dörren som ett kristet barn på julafton och kunde inte sluta le på resten av dagen. Min fina John, så jävla mycket kärlek.

Som om jag inte redan hade världens bästa dag, tack vare mina vänner och räddare i nöden, klampade mutti + W + Björn + Moster med familj in med en gigantisk Mulberry påse (!) Tiden stannade för en stund när jag insåg vad som låg i. HUR SJUKA ÄR NI INTE?! Orkar inte. Fortfarande helt mållös, gått och klappat på den hela dagen.

Vatti kom med guld, min älskade saknade farfars klocka från 1976. Han fick den efter 25 år på LKAB och jag älskar den. Känns så fruktansvärt fint att en bit av honom nära trots att han inte är med mig längre. Ännu finare att jag fick den från vatti som jag vet inte gärna ville släppa den i från sig – då den betyder minst lika mycket för honom. Ryser.

När folk undrar var jag önskar mig brukar jag svara “Saker som har en historia eller håller tills de kan få en egen…”

“… eller svindyra doftljus.” Haha! Lysande exempel på allt återfanns i min sinnessjuka presentskörd – som t ex innehöll en påse med krögarpytt, gräddfil och Baileys med motiveringen “Såhär ser jag dig!” haha!

Åke stal dock showen i vanlig ordning.

Sen blev det sponsvin och TV-spel till sent in på natten, fast det var söndag!

TACK alla fantastiska vänner och all familj som kom igår, trots att jag varit under ytan i ett år. Tack för att ni visar precis var jag passar in och för att ni är där. Nu är jag tillbaka och all yours.

Kärlek så in i bomben.

/K

Finally got to hang out a whole day with all the people I love the most. We celebrated the fact that I finally graduated and I got so spoiled I don’t even know where to start – INSANE! Thank you all so much for coming and reminding me where I need to be, where I belong.

Lycka/

Min oförskämt begåvade bästa vän (och tillika första kärlek) ringde mig igår:

“Vafan du tar ju examen – då hoppar jag väl på tåget!”

Han bor i Örebro och vi hinner aldrig ses, men aldrig någonsin tvivlar jag på att han är där om jag behöver honom. Vi har hängt ihop i över tio år och få människor känner mig lika bra som den här karlfan. Går inte att beskriva hur mycket det betyder att han kommer vara där. Bästa examenspresenten ever.

Kärlek

/K

My best friend is coming to Stockholm when I graduate – I’m so happy I could burst into tears.

Country road/

Igår spenderade jag och min finaste Anna ELVA timmar i vår lilla hyrbil. ELVA! Kan ju säga så mycket som att det inte tar tre och en halv timme ner till Borås haha. Lämnade in bilen en timme för sent på grund av köer från helvetet, men kom undan med 73 kronor i bensin och ett vinnande leende som straffavgift.

Vi mötte ryska posten på Statoil i Spånga och de fick leverera allt till skolan. Sen hoppade jag och Anna på bussen till Vällingby och firade vår seger med ett glas vitt på kvarterskrogen, fortfarande iförda mjukisar. Vi var för trötta för att bry oss haha, men den synen lär ni ju inte få se igen.

Hade en magisk dag i bilen hur som, skrattade så vi grät, skrålade högt till bilradion och jobbade pö om pö. Vi konstaterade att då vi överlevt detta ser framtiden ljus ut för vår vänskap. Fantastiska Anna.  Av någon outgrundlig anledning hade vi sällskap av militärkonvojer både dit och hem – träffade samma gäng först på donken på morgonen och sen på Max på väg hem.

Somnade på soffan när jag kom hem och vaknade åtta i morse, då jag släpade mig vidare till sängen och sov till (wait for it) 15 pm! Trött kvinna much?

Åkte via Jönköping såklart och jag insåg att jag måste ta mig dit snart, är något med den staden som får mitt hjärta att le lite – och min ovana att dra på mig dialekter kom tillbaka så fort vi åkte igenom staden. Vet inte vart den ovanan kommer ifrån, kanske att jag alltid pendlat mellan Kiruna och Stockholm och på så sätt blivit schizofren på dialektfronten. Haft fantastiska män från Uddevalla, Motala och Jönköping – och varje gång har jag ryckts med, det har gått så långt att jag fått frågan om vilken skola jag gick i (i deras stad) för att jag låtit så native. Samma sak hände i England, efter en sommar där kom jag tillbaka till gymnasiet och blev ombedd att försöka vänja av min då grötiga Yorkshire accent för att mina klasskompisar inte hörde vad jag sa. Insåg under en presentation förra veckan att jag numera adopterat  någon form av Kanadensisk engelska som ett resultat av Kanadensiska vänner. Oh well…

Ikväll skall jag på 25 års fest i orten a’ sjukt uppstyrt med betalade kuvert och bar. Borde säkerligen börja göra mig i ordning. Ha en magiskt afton fina ni.

/K

 

Roadtrip recap + me wondering why I tend to steal peoples accents. The end.

Hej då Casino Cosmopol/

Idag sa jag upp mig. Efter fem år, sex månader och en dag.

Jag har ingen aning om vad som väntar i framtiden, det enda jag vet är att jag är klar som kasinokassör. Jag växte upp på Casino Cosmopol, jag kom dit när jag var nyss fyllda 20 och stannade tills nu. Jag hade aldrig stannat så länge om det inte vore för en hel drös fantastiska människor jag lärt känna under åren. Några av mina absolut närmaste vänner kommer från mina år där, och inte minst W. Efter att sentimentalt gått igenom tre bloggar i jakt på bilder kommer härmed min kärleksförklaring till statens egna nöjesmaffia.

All kärlek och tack – jag hade aldrig varit den jag är idag utan er.

/K

No more qourn for me.

/K

Tillbaka till etern/

Godmorgon från taxi Sweden6!

Om en liten stund äntrar jag Metropol 93,8 för andra gången i år, denna gång som en del av “Bäst i Stockholm” panelen. Börjar dock bli lite nervig nu när vi fastnar i bilkö hela tiden. Hade säkerligen gått snabbare med tunnelbana – men tackar aldrig nej till taxi.

Lyckas vi komma fram i tid så hörs vi här om en stund!

/K

Today I’m going back on air for the second time this year, listen here!

Vård av relation/

Ikväll drog jag radioskugge-täcket över mig själv och vårdade min relation lite mitt i all examenshets. Sist vi var på Frippes (läs pretto Dramaten) var vi där med Kribbe som styrde mega-rabatt. Denna gång hade vi inte samma flax, och trots nyligen mottagen CSN sved 128 kronors rosén en skvätt.

Vid 19:30 hade vi bokat bord på Indian Garden, som blivit lite av vårt ställe.  Vi brukar glida runt omkring Jungfrugatan och förbanna att Östermalm skall vara så jävla dyrt att bo på. Jag älskar Östermalm, så enkelt är det.

Tänk vad en ynka kväll kan göra, satt mitt i mot W och hade fjärilar i precis varenda kroppsdel. Fy farao vad min man är hunkig, eller “en riktig urping” som mutti hade sagt haha! Avslutade med mer rosé på East innan vi lämnade innerstaden. Kom hem i en hångelorkan och däckar härmed med Futurama på magen.

Ordningen äro återställd. Sov gott.

/K

Sometimes you just need to turn your phone off and make out like you’re 14 years old. So that’s what I did.