Det här har jag sysslat med idag – bland annat. Nu skall jag ge mig an det här receptet och hälla upp lite rödtjut, för det är jag värd. T minus tio tills Becca kommer, dör av pepp.
/K
Here is a sneak peak from my final presentation. Now: red wine and wifey B.
För två år sen fick vi akvarellfärg och oljefärg med set av Ws familj. Inte gett mig an dem fören nu. Haft en tavla jag tänkt göra under en längre period. Någonstans gick jag vilse i tankar om hur en målning aldrig väntar på en reaktion, hur den aldrig ber om något tillbaka, hur den inte bryr sig. Det spelar som ingen roll om det är fult eller fint, så länge budskapet går fram i fantasin. Eller inte. Absolut men obestämt.
Behövde något annat att tänka på än slutpresentationen. Skall försöka göra klart den imorgon innan jag får träffa min fina roomie-Becca kommer över på middag efter några år plus i Kanada. Bra motivering.
Nu ska jag fortsätta chipsfrossa framför “The Night Porter” Charlotte Rampling alltså, min nya idol.
/K
I am art, who are you?
Sitter och filar på en text om ensamhet, tankar ner “Il portiere di notte”, spånar koncept till slutpresentation och njuter av att skolan är tyst. Ska hem till Martin och baka lite med majoriteten av 20xsomething. Får fina sms från fina människor och tänker att det faktiskt bara är två skoldagar kvar tills jag gått HALVA min utbildning. I januari skall jag tillbaka till statens nöjespalats (under två dagar) för lite Berlin-kapital. Jag hade min fem års dag som statligt anställd för åtta dagar sen, oerhört konstigt att det inte skapat ett större tomrum. Säkerligen beror detta på att tomrummet fyllts av studier. Fast å andra sidan är jag inte så säker på att Berghs kommer lämna ett så stort tomrum heller, de tankarna kan ju i sin tur bero på att jag är så uppe i allt att jag inte ens kan reflektera över det rättvist. Jag får höra att jag fäster mig så mycket vid grupperingar, fast jag själv ser det som att jag distanserar mig. Lite sådana tankar handlar en annan text om – en text ni skall få ta del av inom sinom tid.
Hepp!
/K
School mode. Life mode. Write mode. Me mode.
Just nu lyssnar jag mest på Niki & the dove (Tack Mannie för tipset) som om det inte fanns någon morgondag. Jag är så himla trött, natten tre timmars sömn gör sig påminda tillsammans med bedövningen som släppt successivt under dagen. Fina Ersta skötte sig exemplariskt, kände ingenting (fören nu då) Puss och godnatt.
/K
Igår hade vi klass-glögg hemma hos vår ämnesansvarige. Delade ut klappar (enligt stora säcken principen) och allt sådant där man gör vid jul tydligen. Nu är ju inte jag så bra på sådant här men drog vinstlott i paket i alla fall – blank canvas och ny skisspenna, yey! Ironiskt nog hade jag tänkt åka hem och måla direkt efter, redan innan vetskap om paket. Suttit på en sjukt inspirerande föreläsning om trendanalyser och klottrat ner ett helt uppslag med idéer.
Någon dag skall jag gå lös på min nya duk, och de vi fick av Ws mamma förrförra julen. Efter julståhejet fortsatte vi hem till Jenny innan vi hamnade Under bron. Jag hade aldrig varit där förr och såhär i efterhand förstår jag Berlin referenserna jag hört om. Däremot kände jag mig bara för gammal – även om jag hade sjukt roligt till bra musik – eller kanske bara inte “i svängen” Under bron känns som ett sådant ställe där man möter sina vänner, där alla känner alla. Lite som Café Opera var för mig en gång i tiden, jag gick dit för att alla mina vänner var där. Platsen i sig är egentligen oviktig. Fin miljö i vilket fall där Under bron.
Nu ska jag försöka lindra Paris.abstinensen (som är ett resultat av “Midnight in Paris”, älskade den!) med “Sleeping Beauty”
/K
Some pics from last nights Christmas event with my classmates, and some sketches I did during class – thinking about putting them om canvas some time soon.
Look it’s alive! Lite mörkare, lite kortare – oerhört mycket fräschare. Vilken otroligt fjompig jävla mening det där blev, även om den stämmer.
Som plåster på (mag)såren a’ avbokning av fel tid fick jag nya produkter helt gratis. Sara har ju lyckats med konststycket att fylla en hylla med produkter hemma hos mig, jag som tyckte balsam var överkurs för 1,5 år sen. Hon är egentligen bara sjukt smart, för hon vet ju att om jag sen fastnar för produkten prackar jag ju på halva min bekantskaps krets den, seeding! Fast jag är ju tacksamt offer också för den delen, hon pillar in något grojs i mitt hår – jag tycker det ser superenkelt ut och köper med mig hem. The end.
Min presentation gick hur bra som helst, nästan lite för bra. Vill ju inte bli bekväm, vill hålla mig på tårna och leverera ännu bättre på slutpresentationen om 13 dagar. Då skall vi dock rikta in oss mot barn – min akilleshäl. Så är det någon där ute som råkar vara i kontakt med barn 8-10 skulle jag behöva din hjälp! Jag är hemsk med barn i dessa åldrar och kommer antagligen ge dem men för livet vid närmare interaktion.
Fast dagens största händelse var egentligen att få komma upp till Acnes kontor och se den nästan klara versionen av “Liam och Fiffilurerna” som snart släpps på iPad. Det är en interaktiv barnbok av Mike-Ali, som jag arbetat med vid sidan av allt annat sedan start. Det är Mike-Alis historia och bilder, men jag står som “Copy ” vilket är helt galet fett. Stolt kompis och stolt ego. Lovar att hojta när den är out and about.
Fick träffa halva “Team Berlin” också, känns alltid lite mer på riktigt när vi ses. Praktik T minus 67 dagar. Konstigt att börja veckan på en onsdag, allt blir så bakvänt – men mest mer stressat.
/K
Awesome wednesday overall, my hair is alive and almost kicking again + I got loads of freebies because my booking got messed up. My pitch went very well and I’m no officially the Copywriter of/on the inteactive version of “Liam and the Fifflers” (se iPad pics above) Just wack to start the week in the middle, hello hectic.
Hade blivit fel med min bokning på fredag, så det var bara att infinna sig hos världens bästa Sara på Björn Axén (Norrlandsgatan 7) redan idag. Tacksamt i och för sig att inte behöva tvätta sitt eget hår och att känna sig lite fixad när jag ska presentera om dryga tre timmar. Att vara fixad överhuvudtaget känns ju som en win, pluggsunket är ju bortom denna värld.
Minns hur jag hade någon typ av vision att jag skulle maxa mitt personliga uttryck nu när jag var fri från arbetsuniformen HA! Fast helt ärligt, tror jag någonstans att jag börjar hitta “min stil” mer än någonsin nu – när jag inte tänker på det, utan går mer på automatik. “Du som är sådär bohemisk” fick jag höra idag – och blev hur glad som helst, urban bohem kan jag lätt leva med. Bla bla ytligheter and so on.
Nu ska jag fortsätta leta fel på min presentation och jaga praktik-boende i Berlin. Hur jag skall ha råd med detta boende är en helt annan femma, men ah – live a little!
/K
I’m going to fake it until I make it today. I’m at the hairdresser trying to look the part of alive and going over my presentation (that I’m suppose to rock in three hours) Highlight of my day was when I was refered to as a “bohemian spirit” and besides that I’m trying to find a place to live during my internship in Berlin. Be cool – stay in school etc.
I en perfekt värld är himlen alltid rosa på morgonen. En rosa himmel är lite som att få en rosa Menthos både först och sist i röret. I en perfekt värld hittar jag Kinapuffar lite överallt och skrattar för att det finns personer i min omgivning som åt det till middag en kväll – som en hyllning till nittiotalet. I en perfekt värld ler jag åt att jag får träffa dem imorgon och fortsätta utvecklas jämte just dem. I en perfekt värld har jag haft en hel helg ledig jämte folk jag tycker om. I en perfekt värld firade jag ytterligare lite födelsedag och fick så himla bra presenter – just sådana som visar hur bra en vän känner dig. I en perfekt värld har jag sett en hel säsong av “Från Sverige till himlen” och två filmer i rad jämte min man. I en perfekt värld har jag fått mer kärlek denna helg än jag gjort mig förtjänt av med min numera konstanta frånvaro från just den där världen. Inget kan gå fel under en rosa himmel, kanske mest för att den inte är grå.
I en perfekt värld blir fallet mycket hårdare när man möter motstånd, det blir så oerhört bipolärt. Under en rosa himmel blir det så förbannat tungt när allt blir mörkt. När man inte ser längre än reflektionen i fönstret. För under en mörk himmel ser jag inte perfektionen mer – jag ser bara mig själv.
/K
Hello bipolar-ish sunday.
Igår hade jag presentation i idé och konceptutveckling, mitt livs första Keynote. Presentationen gick så himla bra! Jag hittade en position jag var bekväm i, ett röstläge som gick hem och fokus på ämnet. Fick jätte mycket beröm efter och lämnade lektionen hög på livet. Tack för kärleken.
Hade ingen som helst lust att åka hem efter – så efter att jag och Björn gått igenom nästa veckas uppgift i samma kurs köpte vi med oss lite vin och styrde kosan hem till Björns nya lägenhet. Där satt vi på köksgolvet i flera timmar och “pratade om livet”, läste VICE från 2006 och åt middag. Så himla fint. Efter midnatt kom bästa Manfred förbi och när Björn skulle iväg på andra äventyr hängde vi kvar tills det var dags för även Manfred att gå. Jag orkade inte åka hem utan bosatte mig helt enkelt hemma hos Björn. Alone.
Sen hängde jag helt enkelt kvar där tills eftermiddagen idag kom som ett brev på posten. Idag har vi mest pumpat Treo, pizza och skrattat åt alla konstiga saker vi hade för oss inatt – och åt den här mannen. Som vanliga vänner.
När jag väl lyckades ta mig hem igen passade jag på att hämta ut den här fina koftan. Under veckan tog det att få den från USA, jättebra butik och härliga personer bakom – hett tips.
Nu ska jag (helt oironiskt) se på Baksmällan 2.
Hare!
/K
Awesome friday = slow saturday. Pitch presentation, alot of red wine and great conversation lead to sleepover and pizza today. Love it.
Efter första dagen på affärsekonomin mötes jag och mutti över några vin på Scandic Grand Central. Jag hade panik och förstod inte för mitt liv hur jag skulle klara det här. Då kom mutti med en morot, jag skulle minsann få ett par Jeffrey Campbell “Lita Spike” om jag klarade tentan på första försöket. Som om, tänkte jag då. Såhär med facit på hand vet jag bättre – så idag fick jag äntligen klicka hem dem! Jag fixade det, nu känns det i hela jävla kroppen! Woop!
Jag hann! Vid 18 släppte de ett pytteantal på Henry Kole – efter att ha uppdaterat sidan i 10 minuter (förövrigt det mest avkopplande jag gjort sedan 14/8) Lyckades dock klicka hem två par i min iver, funderade ett tag på att kränga iväg dem dyrt – men å andra sidan känns det bättre om någon annan får bli glad för att de hann.
TACK MUTTI!
/K
My mum made me a deal – if I passed my business economy exam on the first try she would get me my Jeffrey Campbell “Lita Spike”. I never thought I would make it on the first try – but I did! So sick! And now I’m SO HAPPY! It feels real. I fucking made it.
You can't start a fire without a spark 