That part of me left yesterday/

Efter en 14 timmar/ dag vecka är jag nu påväg hem med tuben. Druckit redbull sedan midnatt och haft en magisk kväll med världens finaste studentbyrå – vi är som en familj a’ Wes Anderson – och jag älskar det. Provade råbiff för första gången – bara en sådan sak. Har skrattat så mycket att jag tappat rösten. Blivit “inpekad” på hipp klubb av chefen (oerhört obekvämt) och namedroppat twitternamn som en riktig reklamare. Sist jag var där hade jag en sönderklippt Manchester United tee och ännu längre hår än nu. Träffade ex-pojkvän som lekte allan inför nya vänner. Samma visa som de senaste sex åren. Vi har en syskonkärlek going on – lavetten ligger alltid i luften men vi blir alltid sams. Eller tysta. Lika envisa. Fast jag vet ju, att den där rollen han spelar är en fasad. Idag är det dock en fasad som jag är helt ointresserad av att försöka riva ner. Träffade killen jag hållit om ryggen hela högstadiet – för att jag visste att han bara gjorde väsen för att få uppmärksamhet. Precis som jag gjorde i samma ålder. Idag mådde han bra, han hade blivit stor och mina vänner tyckte han var snygg. Det gjorde min kväll.

Stureplan. Min eviga jävla batalj mellan då och nu.

Samma plats – inte samma tjej.

Godnatt.

/K

Spent 14 hours at work/school everyday. Went straight to bed every day – that’s the reason for my lack of blog posts. After a day of madness I managed to leave my to do list at work and spend some well earned time with the Berghs agency – also known as my final project at Berghs. God How I adore these insane people – we’re like a family a’ Wes Anderson. Went out to a club I used to go to – meet people I used to love. Same place – different girl. Good night!

Om att våga ifrågasätta/

Förra helgen sa en herre till mig “… du är en sådan tjej värd att kämpa för.” Detta var på inget sett ett raggningsförsök utan snarare en komplimang baserat på hans historia om ett brustet hjärta och min historia om W – som befann sig på samma fest.

Imorgon har jag och W varit tillsammans i tre och ett halvt år. Mitt längsta förhållande någonsin. Ett förhållande som gick emot precis alla odds och som delade min verklighet i två läger. De som tyckte vi var helt utan moral versus de som undrade varför vi väntat så länge.

Tre och ett halvt år. Några jobb, två utbildningar, otaliga inneboende, en tvättmaskin, typ tio tatueringar och ett hem senare är jag fortfarande säker på att jag gjorde rätt som vågade hoppa. För första gången delar jag mitt liv med någon och varje dag jag kommer hem möts jag av något vi byggt upp tillsammans. För första gången är jag fullt medveten om att en relation inte handlar om de där första åtta veckorna av hysterisk nyförälskelse, utan att det som kommer sen är det som faktiskt är ett förhållande. Det är häftigt, men likväl läskigt. För det kunde sett oerhört annorlunda ut. På tre och ett halvt år skulle vi hunnit bli bekväma, hunnit glömma bort helvetet vi gick igenom för att ens kunna hålla varann i handen på stan. Någon gång fick jag frågan hur vi fortfarande kan vara som vi var i början och jag svarade “För att jag frågar mig själv varje morgon om jag vill vara precis just här, och varje morgon hittills har jag svarat ja.”

Jag tror att det största hotet mot vilken relation som helst är att inte våga ifrågasätta sin situation, även när den inte är dålig. Det är så fruktansvärt lätt att bara köra på, och sedan sitta där några år senare och inse att jag inte är  på den plats jag vill vara. Jag har varit där, jag har gjort slut i huvudet sex månader innan jag vågat säga det högt – men jag har också vaknat och insett att det är dags att vakna någon annanstans dagen efter. Idag vaknar jag istället och säger till mig själv att här vill jag somna ikväll också, ofta följt av “fan vad han är snygg”. Egentligen är det ju inget konstigt, det finns en anledning till att du inte följer med hen hem från krogen – för att du vet att du inte vill. Den dagen du faktiskt följer med vet du att du inte vill längre. Vi ifrågasätter oftare än vad vi tror, skillnaden är att jag skriver ett blogginlägg om det.

Det har, knäppt nog, gjorts forskning på att den där hysteriska nyförälskelsen bara håller i just åtta veckor, och jag trodde vid otaliga tillfällen att jag var drabbad av någon tre månaders förbannelse som aldrig orkade förbi den gränsen. Idag tror jag att det berodde på att jag aldrig vågade ifrågasätta. Tänker att min rädsla för relationer tidigare botats av tanken att jag kan dra, men att jag idag istället vågar fråga – mig själv – om jag vill stanna. Samma man som inledde denna text sa att han “nog skulle bli helt knäpp om jag visste att min tjej ifrågasatte vår relation varje morgon” Sedan kom vi överens om att det ändå måste vara en bra sak, att veta att så länge ens partner är där – är den det till 100%. Jag är så fruktansvärt stolt över vår relation och allt vi byggt upp tillsammans. Det brukar jag tänka på när jag gömmer mitt ansikte mellan hans skulderblad varje kväll. Ostigt men sant.

/K

I think one of the best things you can do to keep your relationships solid is to ask yourself, even when times are good, if you want to be there. I wake up every morning looking at W – just to realize I want to fall alseep beside him when night comes. Maybe it’s one way of handeling my fear of relationships, knowing I can run away whenever – or it’s just me making sure I’m right where I want to be. A cure in it self against taking anything for granted.

The great escape/

Igår lämnade jag Berghs-bubblan för en kväll till förmån för södermalm och en vän. Jag skrattade oavbrutet tills strax innan midnatt då vinet sagt sitt och jag somnade på vännens soffa. Båda vaknade vid fem, skrattade lite mer – mest åt mina påhitt under kvällen som passerat – och somnade om. Vaknade full av skratt men med migrän igen vid nio.

Har skrattat sedan dess, trots huvudverk och en kropp som inte är 21 längre. Jag är så glad att han är min vän, igen. Att han bara skakar på huvudet när jag gör knäppa grejer. Tänk att en kväll kan ge så mycket energi, genom att helt enkelt bli påmind om att det finns en värld utanför måsten och borden full av knäppa historier. Lite sorgligt att jag har haft så mycket annat för mig att jag nästan glömt en sådan basic sak som att ens vänner gör livet enklare och mindre bajsnödigt. Att en kväll av skratt ger energi till två kvällar av livet i allmänt. Lite som en semester, att bara vara jag och inte en yrkesroll. Bara vara en vän.

/K

Aldrig mera måndagsångest/

Nu ska jag aldrig säga aldrig och så vidare, men jag tror att jag är något på spåret här… Nämligen att omge sig av kollegor du trivs så nördigt bra med i en arbetsmiljö som utmanar. Visst låter det oerhört rosa och fluffigt? Berghs är också en sådan plats, men av formatet skola. Hur bra skolan än är, och hur stort banklån jag än må ha tagit är en skola alltid en skola och skoltröttheten är mer än regel än ett undantag. Eller kanske är det bara jag som är trotsig.

Jag har en helt galen hösttermin bakom mig – jag har klarat av saker jag aldrig kunnat drömma om att jag skulle kämpa för. Jag har växt som person med framför allt som ledare. Eldprovet ligger förvisso framför mig fortfarande – examensarbetet. Har inte jobbat i en såhär stor grupp tidigare. Däremot är jag övertygad att detta om något kommer göra mig starkare och jag är redan nu hemskt glad att jag vågade anta utmaningen.

Däremot tror jag att jag hittat en fantastisk lösning, för mig, i och med min måndagspraktik – att hålla mig flytande. Variera och på så sätt aldrig stagnera. Något som lätt händer när man jobbar så pass intensivt med en och samma sak. Detta kommer säkerligen hjälpa mig att ta det där steget tillbaka, att vara mer operativ än mammig. Min kanske största utmaning av dem alla.

Hur som, igår sken solen och termometern visade på -9, ögonbrynen var på topp och jag mös på att sneaker-säsongen äntligen är tillbaka!

Måndag är måndag oavsett praktik och äntligen lyckades jag hålla mig tillräckligt fokuserad för att läsa på tuben. Kanske för att jag i smyg insett att jag tycker strategier är rätt intressant – när jag får dem på print.

Kom in med andan i halsen på Non Solo för morgonmöte efter att bussen kört i slow motion på grund av inbillad halka. Ingen direkt drömstart. Fick reda på att jag skall få visitkort när vi väl kommit fram till vad de skall kalla mig. Visitkort! Herregud, vem är jag?

Sen fortskred dagen med allt och ingenting – i 180 precis som sig bör – med både popcorn och lösviktsgodis. Bara sådant godis som jag gillar också – händer typ aldrig. Då vet man att man är på rätt plats.

Idag har jag försökt slutföra det här inlägget sedan nio i morse. Haft möten more-or-less non stop sen tio. Damp ner hemma strax innan 21 och skall nu ta en kaffe för att orka duscha. Fast å andra sidan ville jag ju gå lös på kaffeleveransen jag möttes av hemma också…

Imorgon har vi workshop med studentbyrån +  på torsdag håller min klass i Berghs bar! Ni kan läsa mer om det här.

/K

Återtåget/

En vecka tog det för mig att landa, komma tillbaka in i matchen. Sex morgnar med andan i halsen springandes till bussen. Idag tog jag sovmorgon – sov 14 (!) timmar.  Drog på mig motionsvänliga kläder och begav mig ut i solen för 40 minuters rask promenad till Coop.

Så jävla härligt att kunna gå – skall genast börja gå till tunnelbanan igen. Absolut värt att gå upp en timme tidigare för. Nu är ju desutom tiden av tunga marknadsrätts böcker förbi, det tackar mina axlar för.

Hela den här veckan har ju bestått av tvätt, attack återtåg i skolan, oro för Åke – som nu varit hos veterinären och är superfrisk, planering av inköp till nytt akvarium, otaliga möten, spontana narkolepsi anfall och stora beslut om framtiden.

I fredags hade vi taco fiesta med Kalasson hemma hos oss – veterinären hade tipsat oss om att Åke skulle äta i en separat balja och fick hänga med under middagen. Tydligen bajsar sköldpaddor i samband med sitt matintag – något vi fick uppleva när det helt plötsligt inte bara var sallad som flöt omkring… Jag och W stod som två nyblivna föräldrar “Kolla han bajsar!”

Då vi hann kolla på akvarium redan i fredags, då vi insåg att vi måste måttbeställa akvarium till Åke – blev min planerade köpa-akvarium-dag uppskjuten och min lördag fri. Jag passade på att haka på W till Gottröra för att fira min ena svåger som fyllt 20. “Du är min typ av svärdotter, en man bara behöver träffa en gång i halvåret” skrockade pappa Berglund. Väl framme i Gottröra somnade jag på soffan, kul tjej. Hur som helst tror jag jag gillar mina nya solglasögon, de är så fula så att de blir snygga – eller vad säger ni? Köpte dem i all hast på Kleidermarkt när Berlin förvandlades till tropikerna.

Tillbaka till idag, då vi besteg mount coop en hel del fattigare men redo för det krig som kommande månad kommer innebära. Passade på att beställa hem 200 kapslar till Nespresson också, är helt hooked! Nu har jag flyttat in i köket för några timmar intensivplugg, med både disk- och tvättmaskin igång och köttet i marinad.

I morgon börjar min praktik på Vice på riktigt. Måndagsmöte 8:30. Blir lite som att komma hem, oerhört tacksamt att påbörja en praktik där man redan är en i gänget. På tal om jobb och sådant, frågade en fin klasskamrat om jag har “fått jobb” redan. Nej det har jag inte riktigt, utan det jobb jag nämnde tidigare under veckan är ett frilans jobb som copywriter under en kort period. Vilket skall bli superkul, även om det innebär att jag måste starta enskild firma. Det går bra nu.

På tal om att det går bra nu, den här helgen passerade bloggen 30,000 besökare. Galet! Tack för kärleken.

Skolan kallar.

/K

I’m starting to feel that I’m back on track – after a week of laundry, schoolwork, other kinds of work, vet visits, sudden moments of narkolepsia among other stuff. But after 48 hours off duty and 20 hours of sleep, my clothes are clean, school is back in full force, Åke is well and my fridge is full of food. So while the meat is marinating I’m going to get the last things out of the way – ‘cuz tomorrow I start my new internship over att Vice, so stoked!

Så kom den dagen/

Den dagen då jag blev certifierad ARU (Ansvarig Reklam Utgivare) och besparade min nuvarande/framtida arbetsgivare de 32 ooo det skulle kostat denne att skicka mig på kursen. Jag klarade alltså den största tentan på hela utbildningen. Detta informerade jag såklart min chef om.

Efter skolan mötte jag upp W som jagade födelsedagspresent till sin lillebror som fyllt 20. Detta slutade dock med att han spontant köpte hem en Nespresso till oss istället. Idag är alltså den dagen jag dricker byråkaffe hemma som en riktig reklamare haha!

Sen kom också den dagen jag aldrig ville skulle komma, den dagen jag skrev ett brev till veterinären om hur Åkes liv ser ut. I morgon bitti tar W taxi till veterinären med Åke i en plastlåda med petflaskor med varmt vatten i – för att kolla hans skall och hud. Förhoppningsvis slipper han ta blodprover och sådant, men kosta vad det kosta vill. Har världens snällaste föräldrar som betalar taxin då de är sjuka och inte kan skjutsa, “Spela roll, vad gör man inte för Åke.” Älskar er! Jag försöker intala mig att jag skall se det som en 18 års koll, att det bara är jag som är överbeskyddande. Jag kommer sitta på en tenta i projekt och ledarskap fram till 13:30 och vet inte hur jag skall klara av att inte vara där med honom. Min lilla kille, min bästa vän.

/K

Both good and bad news today. First i passed my business law exam! Then my man went bananas and bought us a Nespresso machine, like a boss. Tomorrow Åke is going to the vet for a check-up on his shell and skin, the first visit in his 18 year old life. I’ll be at another exam then so W is taking him by taxi there. I have the best parents in the world who pays for the taxi, since they got sick and can’t drive Åke themselves. Love you! My little green man, stay strong – come back home and look and give a that look that tells me “You worry to much.”

I’m coming up/

Idag stekte solen över södermalm när jag mötte Manfred vid tio på morgonen – och helt plötsligt, 25 år senare, insåg jag hur mycket jag älskar det här jävla staden. Vi skulle på fett möte som ändrade en liten bit av min värld till det bättre. Är så jävla lycklig att jag får det här jobbet med en av mina, numera, bästa vid min sida. Som ett team.

Vi beslöt oss att promenera tillbaka till skolan, tog en paus på söder mälarstrand och tog av oss jackorna. Hade en hel del att prata om då vi inte setts på två veckor. Så länge har vi inte varit utan varann sen vi blev ett Berghs-team.

Sen var jag tillbaka från sol och drömjobbs-bubblan till förmån för skolbänken en stund, jobbade lite och tänkte att jag lyckats riva ner den där väggen jag skrev om igår. Med den ur vägen kunde jag dricka rosé på en uteservering, käka middag på Max och däcka i soffan framför webb-TV.

/K

Spring is here, if just for one day.

Tredje helgen 2:2/

Sen blev det kväll. Vi hade tänkt ta en party nap men det hanns som inte med. Blev som sagt ett fotbad och bubbel istället. Sen var vi redo för photobooth, övriga egobilder och middag. Var tydligen riktigt på gång då jag hittade den bästa bilden, alltså det klassiska dålig-modebloggare-fotot-i-spegeln. Men den bjuder jag på, plus ett annat massa solidt poserande. Hade ju en utomordentligt bra ögonbryns dag!

Efter middagen blev vi tipsade om en bar som “bara lokalare” hänger på – och möttes av igen immade fönster över ovanför Kaiser vid Kottbusser tor. En hel euro fick vi betala för att gå in i denna proppfulla pyttelilla bar – som serverade “cheap champange”  i mjölkglas, två för 3,5€. Där hängde vi loss med galna fransoser tills vi var redo för att äntra Soul Explosions – som ändå var hyfsat packat för att strax efter ett. Tjejen som tipsade om stället skulle hem och sova lite då hon behövde jobba morgonen efter, SEN skulle hon däremot till Berghain. Alltså runt 12 på dagen (efter) då festen fortfarande höll på.

Nu följer lite mer poserande och en jävla massa dans.

Sen bytte vi fransoser till förmån för ett helt danskompani. De höll oss igång ända till 05:30, Minna var rätt taggad på att vi skulle dra till Berghain vi med “Direkt till flygplatsen!”– men fötterna sa ifrån.

Tyskar och QR koder alltså, helt galna! Över-allt. Aldrig provat. Känns som om det är lite Mini Disk över dem, känns som om det redan idag finns teknik som är mycket smidigare.

/K

Tredje helgen 1:2/

Jag är hemma! Fast herregud vad trött jag är var jag började fila på det här inlägget – sov en timme i natten till igår då vi kom hem från Soul Explosions klockan sex på morgonen.  Så tack för att ni höll ut en dag till. För att ni hållit ut de senaste två veckorna när jag varit i radioskugga. Ni är bäst!

Sista helgen var lång och fylld med bilder så ni får första halvan nu och så tar vi den andra t ex imorgon.

blev det näst sista dagen på jobbet – och jag försökte skynda mig lite extra hem,  för samma kväll damp Minna  ju ner på soffan i köket.

Jag tog med henne till W der Imbiss för paltkoma och Berlin brief innan vi somnade fortfarande mitt i diskussionen. Morgonen efter sken solen och det var +12 ute, så jag passade på att inviga min nya kappa.

Fick äta Koreansk från Ixthys till lunch på min sista dag på praktiken, sjukt gott! Stället ligger vid Nollendorfplatz och jag tycker verkligen ni skall gå dit om ni får chansen. Det är alltså inte menyn på väggen – som jag trodde – utan bibeln.

Efter jobbet gick jag och grabbarna ut och tog några sista drinkar innan jag köpte med mig baklava och falafel hem för lite kvalitétstid.

Somnade halvtidigt då vi visste att vi skulle behöva en hel del sömn inför morgondagen . En sista veva på stan ville jag ju hinna med. Vi var lite för tidiga ute och kunde unna oss en frukost på uteservering med god marginal.

Sen begav vi oss till Garage – en av Kleidermarkts butiker – även denna vid Nollendorfplatz. Ett gigantiskt, ja garage, där du kan shoppa second hand/vintage för fast pris eller för kilopris a’ 14€ Jag lyckades såklart bara hitta en grej på vikt-sidan av butiken. Däremot blev det inte så dyrt ändå – 60€ för en jäkla massa grejer. Ni får se dem lite längre ner, nu går vi in tycker jag!

Vi tar oss en titt i korgen:

Sen köpte jag en tröja åt W också, lyckades nämligen  hitta just en sådan han sökt efter när han var i stan förra helgen. Minna hittade såklart massor, men de får ni se i shoppen sen – riktigt bra saker. Nästan så att jag blev arg för att hon hittade dem först!

Vi tog en sväng förbi Kleidermarkts andra filial Colours i Kreuzberg. Där hade jag inte lika stor jaktlycka (eller tålamod efter x-antal timmar på Garage) men lyckades ändå knipa denna:

Jag lovar er att jag faktiskt försökte hitta byxor och nederdelar också – men det gick lixom inte min väg. Försökte även få köpa skjortan på bilden ovan – men den ville inte flyttas.

Sen tog jag med Minna till den sista etappen av “saker jag måste äta innan jag åker hem” – dumplings på Yumcha heroes.

.

Sen tackade vi för oss för en stund, gick till Pauls + Calypso en snabbis när vi ändå var i närheten men vi båda insåg att vi måste vila innan “den sista kvällen med gänget”. Så vi åkte hem och tog ett fotbad innan vi skulle vara på middag hos Thilde-Josefin vid 20:30 – fint att avsluta resan på lite samma sätt som den började.

To be continued…

/K

Söndag+Måndag/

I söndags var stora marknadsdagen och vi försökte övertala våra fötter att de orkade en dag till. Först ut Boxhagener Platz i Friedrichshain – vilket är som en liten version av marknaden i Mauerpark i Mitte. De hade en del godbitar de med dock, som ton av gamla industrilampor.

För min del blev det bara ett kärt återseende med Yuck Fou – som säljer sjukt mycket snygga tees. De brukar ha utförsäljning på marknaderna, så en tee för €3 känns ju helt OK (kostar €25 i vanliga fall)

Sen tog vi lunch på Goodies – morots och jordnöttssoppa toppat med en cheesecake latte.

Sen for vi vidare mot Mitte och Arkonaplatz, som skall vara en marknad inriktad på 60 och 70-tals designprylar. Den är inte så stor men det finns en hel del sköna karaktärer som säljer av sina prylar. Som den äldre kvinna jag köpte den finaste kappan av. Hon såg ut som Vivienne Westwood – och slängde med matchande byxor (som är för små för mig) för €10. Har spanar efter en kappa sedan jag kom hit, så lyckan var gjord!

Marknaden i Mauerpark ligger något kvarter bort så det vore dumt att inte gå dit, fjärde gången jag är där och jag hittar fortfarande något varje gång. Mauerpark är en riktig hipstergruva = Berlins hipster säljer sina garderober till förmån för nytt, oftast rätt så billigt. Plus att de har sjukt mycket bra skivor såklart!

När vi var ute och firade i fredags på anrika Viktoria bar här vid jobbet (Potsdammer strasse) blev vi serverade av den här tokdryga (stressade?) mannen. Snygga glasögon hade han dock, uppenbarligen köpta på Brillovsky haha!

På söndagar är i regel alla butiker i Berlin stängda, men en liten hittade vi i närheten av Mauerpark.

Äntligen fick jag rumpan ur och köpte hem knoppar till Åkes byrå.  €2-2,5 kostar de och finns på varje marknad. Obligatoriskt stopp på Dunkin’ innan vi mellanlandade hemma.

Via instagram fick jag tipset att gå till W der Imbiss – där fick jag vin i latteglas ha!

Lite försiktigt frågade vi om Naanpizzan är en förrätt – ägaren skrockade lite och sa att det nog kan vara bra med ett komplement i form av en soppa. Så vi drog till med Tortillas. Plus att ägaren kom in med indiska mango/potatis pannkakor “bara för att ni måste prova det här!” W der Imbiss är fantastiskt, just för att ägaren (kanadensare) är så jävla härlig. Allt är vegetariskt, bortsett från en och annan fisk “men det är bara för att den blir så fruktansvärt perfekt i den här stenugnen”. Han har utbildat kockar i en herrans massa år och under våra timmar där kom det in stammisar i massor och sa “The usual” eller “Whatever you cook I eat, suprise me!”

Någonstans bland all mat insåg vi att det var den 19:e och att vi nu varit tillsammans i tre år och fem månader – but who’s counting?

Jag trodde jag skulle dö av mätthet när vi insåg att vi beställt mat åt ett kompani (fortfarande med slutnota a’ €25) Tog med mig hälften hem i en doggybag. W var på topp.

Tog en sväng förbi Gastón som vi besökt dagen innan – ligger tio minuter hemifrån och stämningen är som om alla är ett enda stort gäng kompisar. Så himla mysigt.

Sen var det måndag igen och kontoret kallade. Knäppt att det vara är en vecka kvar! Har så mycket kvar att lära mig. Lyckades få med mig W tillbaka till Bixels – wow! Bästa bakade potatisen ever. Här ser ni min mastodont med spenat, chevré, vanlig ost, smör och tryffelolja.

Sen tog jag med W till mitt andra kontor – Fabish (ligger i Circus Hotel) för stans bästa rosé och den märkligaste efterrätten jag någonsin ätit. De kallade det för blåbärs dumplings – knyten tänker man ju då. Nope! Här var det halvgräddade bullar i vaniljsås med lite blåbär jämte.

Sen avslutade vi kvällen med ännu en obligatorisk grej – automatkort!

Sist men inte minst hade W varit på legobutiken när jag var på jobbet – och köpt en present till mig! Jag har pratat om “Architecture” sen första gången jag såg dem, här har de alla! Så sjukt taggad på att bygga ihop denna. Tack babe!

/K